överdriver jag efter otrohet?

Jag sa precis t honom att jag e ledsen o ältar slitet igen. Han suckar o säger inget... Jag sa att jag behöver hans tröst o att han ger mig hopp om oss när jag känner så här. Han säger- jag mår också dåligt o e nere idag. Jag kan inte få det ogjort, jag får leva med det också, Vem ska trösta mig? Frågade han.. Jaha, då var jag jobbig igen o han e ledsen o går ut en sväng. :(

Ok , om du minns tillbaka till när era barn var små så kanske du känner igen din mans beteende ?

Tex , den ene ger den andre en snyting och får en reprimand för det så springer han / hon iväg eller låser in sig i sitt rum och surar och tycker synd om sig själv för att slippa behöva ta ansvar för vad han / hon gjort.

Hur hanterar du det som förälder ?
Går du och tröstar den som låst in sig i sitt rum och därmed oxå bekräftar att det är ett bra sätt att undvika att ta sitt ansvar eller låter du han / hon sura bäst hon vill eftersom det trotts allt var han / hon som gjorde fel och inte den drabbade ?

Jag tycker din man beter sig extremt barnsligt åt genom att dra på sig offerkoftan för att slippa ta ansvar , jag tycker personligen att nästa gång han gnäller om "vem tröstar mig då" så ska du be honom skaka fram kulorna och inse att den här situationen har han skapat alldeles själv och att det är HAN som svikit dig och inte tvärtom och det får han vackert ta ansvar för eller så kan han dra åt helvete. När du ändå är på g så kan du påpeka för honom att han kan skratta sig lycklig över att du öht överväger ge honom en andra chans men att det kan förändras ganska snabbt om han fortsätter bete sig som en barnrumpa. Att svara på lite jobbiga frågor är något han helt enkelt får så ut med om han öht vill att ni ska fortsätta tillsammans , det är det pris han får betala för det han gjort.

Kort sagt ... be honom sluta gnäll som en snorunge , ta ditt ansvar eller så kan han dra.

PS! Tycker fortfarande du ska boka in er på familjerådgivning , han verkar hantera er kris på ett väldigt omoget sätt.