överdriver jag efter otrohet?

Jo, Jag är intresserad av FR vi går ju men mannen vill helst inte.

Nu får du väl ge dig. Hör du inte själv hur det låter? Menar du att hela ansvaret för relationen nu vilar på ts? Den otrogna (jodå) sambon har liksom monopol på att må dåligt? Ts har skyldighet att minska hans skam och skuld men inga rättigheter att uttrycka sin egen smärta, ilska och besvikelse?

Det är helt befängt. Sambon får nu uppleva konsekvenser av sina tidigare val. Ts upplever också konsekvenser av sambons tidigare val.

Men sambon ska slippa plågan att se och höra vad han ställt till med? För att han bett om ursäkt?

Ts kanske inte orkar fortsätta med sambon, så kan det alltid bli. Men hon försöker, och i

detta ingår ältande.

Sambon kanske inte orkar fortsätta påminnas om sin skuld, men vill han försöka ingår att bemöta sin kvinnas helt normala ältande.

Vad är det du inte fattar?

Okej TS, du vinner. Alla andra här är på din sida och jag förstår att det känns bra för dig att få totalt  och oreserverat stöd. Det är dig väl unnat och jag önskar er bägge lycka till med förhållandet!

I den bästa av världar blir det precis som du skriver ovan, du fortsätter att utnyttja ditt känslomässiga övertag och din man viftar på svansen som en "tacksam" hundvalp bara av att få finnas i din närhet. Men dessvärre är ytterst få personer perfekta utan behäftade med diverse svagheter. Så kanske din man så småningom börjar fundera på hur det vore att leva med en kvinna som inte med jämna mellanrum skuldbelägger honom utan ser hans goda sidor och uppskattar honom för den han är, med brister och fel. Kanske kände han oreserverad kärlek från den kvinna han strulade med och vill känna det igen, med någon annan.

Så fortsätt älta när du behöver det men ha känselspröten ute och glöm inte att bekräfta din man och visa att du älskar honom trots hans svagheter. Tänk på att du också har skäl att vara tacksam, han valde trots allt dig före den andra. Låt honom aldrig känna att du har kvar honom på nåder och att han inte förtjänar dig.

Kram.

Fyra månader är inte så långt men man måste se framåt också. Det finns en risk att paret fastnar i ett mönster. Vid minsta kris eller konflikt så dras otroheten upp. Där ligger den stora faran.
Nu tycks TS vara väl medveten om detta så hon kan nog lägga band på sig. Men förhoppningsvis är det fler än vi som läser här och otrohet är inget ovanligt. Vill man rädda relationen måste även den bedragne lägga det bakom sig, iaf utåt. "Ärrvävnad" och en viss misstänksamhet får man leva med.

Nu är det lite jobbigt med mina känslor igen... Borde inte samlivet fungera iallafall? Han säger att han vill men att han känner prestationskrav därför går det inte. Att han är så deppig över det han har gjort därför undviker han att ha sex. .jag känner mig avvisad o blir ledsen.

Han vill att vi först ska bli ännu mer trygga i vardagen.