överdriver jag efter otrohet?

När jag läser dina inlägg TS kan jag inte låta bli att undra hur länge du tänker "straffa" honom för det han gjort. Du väljer att gå vidare med honom men fortsätter älta och kräva förståelse och sympati av honom.

 
Det är det jag inte gör alltså pikar o ständigt påminner honom. Jag är "snäll" kärleksfull o visar att jag uppskattar allt bra, fint osv han gör. Jag säger att jag älskar honom o vill vara med honom. Men ibland börjar det snurra mer o då blir det flera dagar av jobbiga diskussioner o suckar o så mår vi skit igen. Det jag önskar är att han förstår mig när det är så. Att han ger mig hopp o försöker lyfta situationen istället för att sucka o lägga hans ångest på mig. Då känns det som att jag, som vanligt, måste sätta mina känslor åt sidan för att han ojoj har det värre. Menar du att jag sla tycka synd om honom då o få dåligt samvete för att han har skuldkänslor? Det får jag men det gör att jag mår ännu sämre o det är ännu längre väg tillbaka.

Idag sa vi att vi lägger ner det o så fokuserar vi på bra saker igen. Ok, nu gör vi det. Bra saker men det jag har känt i 2-3 dagar igen får jag trycka ner o nästa gång jag är nere får jag väl dra på masken o prata med en väninna. Glider vi inte ifrån varandra då?

Men när allt är sagt måste den bedragne klara av att TRO på det också. Det är helt enkelt han som får bita i det sura äpplet och upprepa gång på gång. Om ogillar att upprepa sig - synd för honom då! En väninna kan inte ge förtroende mellan två makar.

Orkar man inte ens upprepa det några gånger tvivlar jag högeligen på att det kommer att dyka upp några handlingar.

Någon som en gång kunnat tänka sig att utföra en handling har mycket större risk/chans att göra det igen. Även de som blivit "brända" (dvs påkomna) är det ofta igen när omständigheterna är de rätta.

De flesta av oss litar på att om vi går över till grannen på en kopp te som kommer hen inte att råna oss. Har grannen redan rånat oss lär vi inte vara så sugna på att gå över på en kopp te framledes. Nu är det upp till grannen att försöka få oss trygga med att vi inte ska bli rånade nästa gång också. Tillit tar en livstid att bygga upp och en sekund att förstöra - som de flesta bedragna vet.

Det enda ansvar TS egentligen har är att ärligt vilja bygga ett helt nytt förhållande tillsammans med sin gamla man. Hon har inget att bevisa i detta problem.
Om det verkligen inte fungerar ens efter en längre tid har hon möjligen ett ansvar att avsluta förhållandet så att de inte bara går och gnager på varandra år efter år.

Problemet ligger nog i just "gjort allt jag BETT om" , om din granne rånar dig (som Phalaenopsis så väl beskriver i sitt exempel) så ska du lixom inte behöva knalla över till grannen och BE vederbörande bevisa för dig att han / hon går att lita på , det borde komma från honom / henne själv om han/hon öht är intresserad av att fortsätta umgås med dig.

Om du kör över någon med bilen så ska inte personen behöva kräla fram till dig med brutna ben medans du sitter lugnt i förarsätet och BE dig hjälpa honom / henne , det borde komma från dig själv , iaf om du sen vill påstå att du bryr dig om personen.

Det är just det som är det svåra med förtroende det är skitlätt att rasera men tar evigheter att bygga upp igen och det är extremt viktigt att man verkligen visar good will , att man själv VILL göra allt för att gottgöra den drabbade och inte något man man gör bara för att den andre ber om det. Varenda gest och detalj räknas.

Och det är väl där TS man brister anser jag , å sena sidan SÄGER han att han älskar henne och ångrar sig så , men VISAR raka motsatsen när han istället gör sig själv till offer så fort det blir för jobbigt. Inte undra på att TS blir förvirrad och osäker , han skickar ut dubbla budskap.

Nej. Det är inget tungt ansvar. Det innebär att hon är villig att lyssna när maken gör fullständig bot och bättring. Dessutom att är hon villig att inte bara gå sin väg utan faktiskt älta tillsammans med honom. Det omintetgörs helt om han börjar gnälla på henne när hon ältar.

Problemet är att när det inte finns några stängsel som gör ont - så ska man ändå hålla sig ifrån grönsakslandet.

..."bli trött och less", det är det som jag är orolig för och därför frågar om jag överdriver. Men, jag har faktiskt med hjälp av tråden här kommit över det lite. Vad är det jag överdriver, frågar jag mig?! Ja, visst känns det nog jobbigt för honom när jag tar upp det vissa dagar men "trött och less" borde vara det sista han blir med tanke på det som han har gjort. När han känner sig trängd borde han istället tänka att han är "tacksam" att jag finns här, fortfarande älskar honom och att jag är villig att fixa detta men att jag behöver "älta" sveket ibland.

Fast det här hände ju ganska nyligen. För 4 månader sedan,enligt TS.
Jag har själv blivit bedragen och vet att man inte kommer över ett sådant svek på bara 4 månader.
Man måste få älta och prata om det som har hänt om man ska kunna komma igenom det.
Om TS man inte orkar med det så är han ju faktiskt fri att gå.
Men det är samtidigt lite av konsekvenserna han får ta också att TS ältar det som har hänt.

Problemet är också att han speciellt de första 2-3 månaderna kunde gå runt i flera dagar o vara helt nere o deprimerad pga skuld- o skamkänslor. Han har fortfarande sådana dagar o vad ska jag göra då? Trösta honom o säga "Äh, det var inte så farligt" finns inte på kartan! Jag älskar honom men han drar ner mig mer då. Jag vet inte vad jag ska säga t honom o så blir jag arg o ledsen istället. Men som sagt mesta dagarna försöker vi med att hitta tillbaka.

Nu är inlägget jag refererade till borttaget...