• Tecum

    överdriver jag efter otrohet?

    MxMeNow skrev 2014-09-03 20:31:05 följande:

    När jag läser dina inlägg TS kan jag inte låta bli att undra hur länge du tänker "straffa" honom för det han gjort. Du väljer att gå vidare med honom men fortsätter älta och kräva förståelse och sympati av honom.


    Exakt! TS, vad vill du att din man ska göra? Du säger ju själv att han bett om ursäkt, ångrar sig djupt och att han gör allt du vill. Vad mer ska och kan han göra? Han går även med dig på FR även fast han inte gillar det.

    Ja du överdriver. För du måste inse att du har bollen. Han har gjort fel och svikit och det kan inte göras ogjort. Nu måste du bestämma dig, vill du fortsätta med honom eller ej. Väljer du det förstnämnda måste du sluta med att pika och skuldbelägga honom hela tiden. Skulden är hans, helt och hållet, den kan inte bli större. Älta med väninnor och terapeut, du och din man har ju redan gått igenom allt. Finns inget effektivare sätt att ta död på ett förhållande än att ständigt påminna sin partner om dennes tillkortakommanden. Eller vill du att han ska bryta så du slipper det ansvaret? För där hamnar ni snart om du fortsätter så här. 
  • Tecum
    någonisverige skrev 2014-09-04 19:55:16 följande:

     
    Det är det jag inte gör alltså pikar o ständigt påminner honom. Jag är "snäll" kärleksfull o visar att jag uppskattar allt bra, fint osv han gör. Jag säger att jag älskar honom o vill vara med honom. Men ibland börjar det snurra mer o då blir det flera dagar av jobbiga diskussioner o suckar o så mår vi skit igen. Det jag önskar är att han förstår mig när det är så. Att han ger mig hopp o försöker lyfta situationen istället för att sucka o lägga hans ångest på mig. Då känns det som att jag, som vanligt, måste sätta mina känslor åt sidan för att han ojoj har det värre. Menar du att jag sla tycka synd om honom då o få dåligt samvete för att han har skuldkänslor? Det får jag men det gör att jag mår ännu sämre o det är ännu längre väg tillbaka.

    Idag sa vi att vi lägger ner det o så fokuserar vi på bra saker igen. Ok, nu gör vi det. Bra saker men det jag har känt i 2-3 dagar igen får jag trycka ner o nästa gång jag är nere får jag väl dra på masken o prata med en väninna. Glider vi inte ifrån varandra då?


    Men eftersom du drar upp detta när du har dåliga dar så påminns han om sitt misstag, och då han upplever att allt är sagt och gjort som kan göras i ämnet vet han inte vad han ska göra mer.

    Alltså, jag förstår att du mår dåligt, det är inte det. Och du behöver inte tycka synd om honom eller ta på dig hans skuldkänslor. Men jag förstår fortfarande inte vad du vill att han ska göra? Han har ju sagt att han älskar dig, vill ha dig och fortsätta relationen. Hur många gånger måste han upprepa det? Du kanske har behov av att höra det gång på gång, vilket är förståeligt som situationen är, men han kanske inte är den som vill upprepa sig eller är ordens man? Ni får försöka hitta något slags jämviktsläge där.

    När du mår dåligt, har du provat att dra till med någon annan orsak och isf, reagerar han annorlunda och mer tröstande då?

    är du mår dåligt, prova åtminstone ibland att prata med en väninna istället. Jag inbillar mig att det hjälper er bägge. 
  • Tecum
    Anonym skrev 2014-09-06 13:16:32 följande:
    Men när allt är sagt måste den bedragne klara av att TRO på det också. Det är helt enkelt han som får bita i det sura äpplet och upprepa gång på gång. Om ogillar att upprepa sig - synd för honom då! En väninna kan inte ge förtroende mellan två makar.
    Men ökar trovärdigheten av ständiga upprepningar? Det är ju bara ord som till slut riskerar blir mekaniska. Bättre att i handling visa kärlek, vad man menar och vem man vill satsa på. Sedan är det upp till den bedragne att bedöma och besluta om även denne vill satsa. It takes two to tango...
  • Tecum
    Phalaenopsis skrev 2014-09-06 22:06:46 följande:

    Orkar man inte ens upprepa det några gånger tvivlar jag högeligen på att det kommer att dyka upp några handlingar.


    Tja, enligt TS har det gått 4 månader och de har knappt talat om något annat. Så nog har det upprepats. Samtidigt har han på olika sätt visat att han älskar henne och vill fortsätta äktenskapet. TS säger "han har gjort allt jag bett om", det kallar iaf jag handlingar...

    Men okej, kvinnor och män är olika och om du och andra säger så är det väl upprepningar som gäller...
  • Tecum

    Men bara för att någon inte varit otrogen kan du ju inte garantera att vederbörande aldrig kommer att vara otrogen? Det är väl snarare så att den som varit otrogen och råkat illa ut aktar sig mer än den som aldrig varit det?

    Har du samma människosyn för övrigt, en gång tjuv alltid tjuv, en gång mobbare alltid mobbare?

    I TS` fall, ligger allt ansvar på mannen att få relationen bra igen eller har TS något ansvar? 

  • Tecum
    Phalaenopsis skrev 2014-09-06 23:31:54 följande:

    Någon som en gång kunnat tänka sig att utföra en handling har mycket större risk/chans att göra det igen. Även de som blivit "brända" (dvs påkomna) är det ofta igen när omständigheterna är de rätta.

    De flesta av oss litar på att om vi går över till grannen på en kopp te som kommer hen inte att råna oss. Har grannen redan rånat oss lär vi inte vara så sugna på att gå över på en kopp te framledes. Nu är det upp till grannen att försöka få oss trygga med att vi inte ska bli rånade nästa gång också. Tillit tar en livstid att bygga upp och en sekund att förstöra - som de flesta bedragna vet.

    Det enda ansvar TS egentligen har är att ärligt vilja bygga ett helt nytt förhållande tillsammans med sin gamla man. Hon har inget att bevisa i detta problem.
    Om det verkligen inte fungerar ens efter en längre tid har hon möjligen ett ansvar att avsluta förhållandet så att de inte bara går och gnager på varandra år efter år.


    Nu är vi nästan överens om TS´ ansvar, det är ett viktigt och tungt ansvar. Och där har hon mycket att bevisa, vilket jag tycker att hon gör, försöker iaf. Men jag har fått intrycket att hennes man också försöker, även om han inte riktigt förstår TS behov. Jag tycker att bägge ska ha cred för det, istället för att bara misstänkliggöra honom och hans avsikter.

    Men jag tror tvärtom som du, att den som försökt och misslyckats är mindre benägen att försöka igen. Det är som att sätta upp elstängsel för djuren, när de fått några smällar aktar de sig och man behöver inte ens ha strömmen på.
    Undantaget är vildsvin, men jag tror inte att hennes man är ett svin...
  • Tecum
    Fool skrev 2014-09-07 00:36:07 följande:
    Problemet ligger nog i just "gjort allt jag BETT om" , om din granne rånar dig (som Phalaenopsis så väl beskriver i sitt exempel) så ska du lixom inte behöva knalla över till grannen och BE vederbörande bevisa för dig att han / hon går att lita på , det borde komma från honom / henne själv om han/hon öht är intresserad av att fortsätta umgås med dig.

    Om du kör över någon med bilen så ska inte personen behöva kräla fram till dig med brutna ben medans du sitter lugnt i förarsätet och BE dig hjälpa honom / henne , det borde komma från dig själv , iaf om du sen vill påstå att du bryr dig om personen.

    Det är just det som är det svåra med förtroende det är skitlätt att rasera men tar evigheter att bygga upp igen och det är extremt viktigt att man verkligen visar good will , att man själv VILL göra allt för att gottgöra den drabbade och inte något man man gör bara för att den andre ber om det. Varenda gest och detalj räknas.

    Och det är väl där TS man brister anser jag , å sena sidan SÄGER han att han älskar henne och ångrar sig så , men VISAR raka motsatsen när han istället gör sig själv till offer så fort det blir för jobbigt. Inte undra på att TS blir förvirrad och osäker , han skickar ut dubbla budskap.
    Tycker att du ägnar dig åt ordmärkeri. Män är inte tankeläsare, det är inte självklart att han förstår vad TS vill och behöver om hon inte talar om det. Hur många förhållanden har inte kraschat på grund av dålig kommunikation?

    Det är TS som upplever att han gör sig till offer, vi vet inte om han tänker så själv. Men jag kan förstå att om man gång på gång gör det rätta, det hon vill, men ändå inte når fram utan bara krävs på mer och mer av samma, så kan man bli trött och less. Typ "det kvittar ju vad jag gör, det duger ändå inte".
    Så hade jag nog känt.

    Men jag förstår TS  än mer nu då hon inte har någon annan att tala med. Kanske kan hon gå på FR själv om maken inte orkar? 
  • Tecum
    Phalaenopsis skrev 2014-09-07 12:41:23 följande:
    Nej. Det är inget tungt ansvar. Det innebär att hon är villig att lyssna när maken gör fullständig bot och bättring. Dessutom att är hon villig att inte bara gå sin väg utan faktiskt älta tillsammans med honom. Det omintetgörs helt om han börjar gnälla på henne när hon ältar.
    Det svåra är att förlåta och gå vidare utan att låta bitterhet förgifta relationen. Det är ett tungt ansvar, heder åt den som klarar det.
  • Tecum
    Phalaenopsis skrev 2014-09-07 12:42:14 följande:

    Problemet är att när det inte finns några stängsel som gör ont - så ska man ändå hålla sig ifrån grönsakslandet.


    Så är det för oss alla...
  • Tecum
    någonisverige skrev 2014-09-07 22:10:07 följande:
    ..."bli trött och less", det är det som jag är orolig för och därför frågar om jag överdriver. Men, jag har faktiskt med hjälp av tråden här kommit över det lite. Vad är det jag överdriver, frågar jag mig?! Ja, visst känns det nog jobbigt för honom när jag tar upp det vissa dagar men "trött och less" borde vara det sista han blir med tanke på det som han har gjort. När han känner sig trängd borde han istället tänka att han är "tacksam" att jag finns här, fortfarande älskar honom och att jag är villig att fixa detta men att jag behöver "älta" sveket ibland.
    Okej TS, du vinner. Alla andra här är på din sida och jag förstår att det känns bra för dig att få totalt  och oreserverat stöd. Det är dig väl unnat och jag önskar er bägge lycka till med förhållandet!

    I den bästa av världar blir det precis som du skriver ovan, du fortsätter att utnyttja ditt känslomässiga övertag och din man viftar på svansen som en "tacksam" hundvalp bara av att få finnas i din närhet. Men dessvärre är ytterst få personer perfekta utan behäftade med diverse svagheter. Så kanske din man så småningom börjar fundera på hur det vore att leva med en kvinna som inte med jämna mellanrum skuldbelägger honom utan ser hans goda sidor och uppskattar honom för den han är, med brister och fel. Kanske kände han oreserverad kärlek från den kvinna han strulade med och vill känna det igen, med någon annan.

    Så fortsätt älta när du behöver det men ha känselspröten ute och glöm inte att bekräfta din man och visa att du älskar honom trots hans svagheter. Tänk på att du också har skäl att vara tacksam, han valde trots allt dig före den andra. Låt honom aldrig känna att du har kvar honom på nåder och att han inte förtjänar dig.

    Kram.
  • Tecum
    molly50 skrev 2014-09-08 13:24:23 följande:
    Fast det här hände ju ganska nyligen. För 4 månader sedan,enligt TS.
    Jag har själv blivit bedragen och vet att man inte kommer över ett sådant svek på bara 4 månader.
    Man måste få älta och prata om det som har hänt om man ska kunna komma igenom det.
    Om TS man inte orkar med det så är han ju faktiskt fri att gå.
    Men det är samtidigt lite av konsekvenserna han får ta också att TS ältar det som har hänt.
    Fyra månader är inte så långt men man måste se framåt också. Det finns en risk att paret fastnar i ett mönster. Vid minsta kris eller konflikt så dras otroheten upp. Där ligger den stora faran.
    Nu tycks TS vara väl medveten om detta så hon kan nog lägga band på sig. Men förhoppningsvis är det fler än vi som läser här och otrohet är inget ovanligt. Vill man rädda relationen måste även den bedragne lägga det bakom sig, iaf utåt. "Ärrvävnad" och en viss misstänksamhet får man leva med.
  • Tecum
    någonisverige skrev 2014-09-08 19:52:17 följande:
    Problemet är också att han speciellt de första 2-3 månaderna kunde gå runt i flera dagar o vara helt nere o deprimerad pga skuld- o skamkänslor. Han har fortfarande sådana dagar o vad ska jag göra då? Trösta honom o säga "Äh, det var inte så farligt" finns inte på kartan! Jag älskar honom men han drar ner mig mer då. Jag vet inte vad jag ska säga t honom o så blir jag arg o ledsen istället. Men som sagt mesta dagarna försöker vi med att hitta tillbaka.
    Det förstår jag att du inte vill säga och det ska du inte heller. Men du kanske kan säga typ: "Gjort är gjort men vi ska ta oss igenom detta tillsammans" eller "det känns bättre med tiden". Okej, floskrer, men du stöttar honom som person utan att förringa gärningen. Annars behöver du inte säga så mycket, bara finnas där.
    Bra att du inte säger "det är rätt åt dig" även om du tänker det, eller tänkte...

    Svårt läge då ni drar ner varann. Det är därför jag menar att ni inte ska älta för mycket. Men det är väl bättre att han känner skam och ångrar sig än att han inte visar något?

    När du är nere och grubblar, hur vill du bli tröstad? Med kärleksfull pep talk eller förklaringar till varför det kunde ske?

    Du verkar så medveten och insiktsfull, ni fixar det säkert!
  • Tecum
    Man 1973 skrev 2017-12-10 18:16:52 följande:
    Nu är inlägget jag refererade till borttaget...
    Det är ett spaminlägg som finns på en massa gamla trådar som handlar om sex och otrohet. Och som sagt, översättningen gjorde inlägget än obegripligare...
Svar på tråden överdriver jag efter otrohet?