överdriver jag efter otrohet?

Nu får du väl ge dig. Hör du inte själv hur det låter? Menar du att hela ansvaret för relationen nu vilar på ts? Den otrogna (jodå) sambon har liksom monopol på att må dåligt? Ts har skyldighet att minska hans skam och skuld men inga rättigheter att uttrycka sin egen smärta, ilska och besvikelse?

Det är helt befängt. Sambon får nu uppleva konsekvenser av sina tidigare val. Ts upplever också konsekvenser av sambons tidigare val.

Men sambon ska slippa plågan att se och höra vad han ställt till med? För att han bett om ursäkt?

Ts kanske inte orkar fortsätta med sambon, så kan det alltid bli. Men hon försöker, och i

detta ingår ältande.

Sambon kanske inte orkar fortsätta påminnas om sin skuld, men vill han försöka ingår att bemöta sin kvinnas helt normala ältande.

Vad är det du inte fattar?

Vilken/vilka fråga/frågor pratar du om? Dina egna?

I så fall: ja, även ältandet erbjuder en möjlighet till större närhet, om bägge är öppna för det.

Barnen påverkas självklart av krisen, men det är bägge föräldrarnas ansvar. Inte den ena som ska lägga locket på - det gagnat varken barnen eller någon annan.

Ja det handlar i grunden om självrespekt, faktiskt. Om man inte har det så har man heller inte respekt för andra.
Jag vet ju att anledningen till att jag inte är otrogen mot min man inte i första hand handlar om att jag älskar honom så mycket. Nog sjutton kan man tända på andra för det. Nej det är för att jag älskar mig själv mer, och jag vill inte vara en sån människa som ljuger och bedrar.
Så, att påstå att otrohet handlar om kärleksbrist eller ens behöver ha något med ens partner att göra öht är insiktslöst. Ingen äger definitionen av vad kärlek är på det sättet.