Tre missfall i rad

Jag vill dela med mig av min historia. De senaste åren har jag och min pojkvän kämpat för att få barn. Det började med en graviditet för lite över 3 år sedan. I vecka 12 fick jag en blödning, åkte till gynakuten och fick en tid för vaginalt ultraljud dagen efter. Det visade sig att fostrets hjärta hade slutat slå för flera veckor sedan. Jag fick Cytotec som jag tog, hade kraftiga blödningar men på nästa ultraljud så hade inte allt kommit ut så jag fick ta en kur Cytotec till. Det hjälpte inte heller så till slut fick jag göra en skrapning. 

Detta var början till "helvetet" det inneburit för oss att skaffa en familj. Vi upplevde den här tiden som väldigt jobbig, så vi väntade ganska många månader, kanske 1 år till och med innan vi började om på ny kula. När vi väl gjorde det så blev jag gravid igen ganska fort. Denna gång med ganska låga förväntningar. Gick på gyn då pga cellförändringar, och gjorde därav ett extra ultraljud i vecka 10. Även denna gång så visade det sig att vi fått missed abortion, denna gång kring v. 8. Tårarna rann nerför kinderna när min sambo hämtade mig efter besöket. Den här gången ville jag inte ens försöka med Cytotec då det blev så långdraget gången innan. Så tid bokades direkt för skrapning. 

Vi förstod nu att detta kan ta tid, så vi försökte igen ganska omgående. Blev gravida igen efter några månader. Min gynekolog ville då att jag skulle komma ofta på ultraljud, så att jag inte skulle oroa mig så mycket. Jag gick på ultraljud varannan vecka från det att plusset på stickan visat sig. I vecka 10 hade hjärtat slutat slå... Denna sorg var obeskrivlig, förstod att vi kanske aldrig skulle få barn. Började redan då fundera på adoption osv, men efter att ha läst andra människors historier på olika forum så förstod vi att det kunde gå och att det dessutom kunde vara mycket värre. Vi hade ju åtminstone relativt lätt för att bli gravida även om det inte gick hela vägen. 

Så vi försökte igen. Denna gång fick jag ta blodförtunnande sprutor varje dag (innohep) samt hormoner fram tom v. 12. Min gynekolog var noga med att framhålla att detta inte gav några som helst garantier, men att det var värt att pröva. Vi gjorde ultraljud varannan vecka. Jag mådde illa och skakade nästan i kroppen inför varje besök, var så säker på att det skulle gå åt helvete. Men varje gång jag kom dit var allt perfekt. Efter besöket i vecka 12 så fick jag gå över till att börja träffa barnmorska istället. Hon var så snäll, bokade genast in mig för att kontrollera hjärtslag med doppler lite då och då så att vi skulle känna oss trygga. 

Hur som helst, nu blev detta väldigt långt, så ledde min 4:e graviditet till en helt underbar liten flicka. Det gick bra hela vägen. Hon är idag 4 månader och helt ljuvlig. Jag ville bara dela med mig då jag vet att det är så många som kämpar därute. Vet ju som sagt inte alls om det hade med blodförtunnande eller gulkroppshormon att göra, eller om det var någon form av placebo-effekt, men känns ändå som att det kan ha haft effekt för mig. 

Kram!