Kö från höst 2014

hej Libra! Intressant att höra. Jag och min man funderar på att göra samma sak, vi har ett sista IVF försök kvar men funderar på att fortsätta försöka med "privata" försök... 

Jag har inte förstått hur det fungerar det där med kön... gäller det från det att man skickar in medgivande från socialtjänsten eller är det ju längre du stått desto bättre?

Hej!

Ett gott råd är att ställa er i kön hos en eller flera organisationer redan nu. De flesta länder har kötid i Sverige innan man får skicka sina handlingar till landet och den kötiden börjar ticka från det att du betalt in avgiften till organisationerna. Ju längre kötid man har när man sedan fått sitt medgivande ju snabbare får man då göra i ordning och skicka sina papper till landet.

Hej!

Funderar också på adoption efter 2 misslyckade IVF och Äggdonation som inte blev något. Vi trodde så mycket på att äggdonationen verkligen skulle Lyckas och var så säkra på att adoption inte var aktuellt. 
Men nu börjar vi tänka på det.  Vi är över 40 och förstått att det kommer bli ett barn som är ett par år när man är lite äldre som vi. 
Jag har inte haft kontakt med adoptionscentrum än förutom man men vill gärna prata med dom och ställa alla frågor man har. Jag har så svårt att ringa dagtid och ska få till det första lediga dag. 
Men jag fick redan här svar på att man måste vara medlem och betala avgiften så början man stå i kö. Hade jag förstått att man kunde vara passiv och det räknas med i kö så hade jag gjort det för längesen. Men som sagt, vi trodde så starkt att äggdonationen skulle funka. Man lever lite i förnekelse ibland och vill inte inse att vi inte kommer få biologiska barn. 

Hur länge får man vänta tror ni? orolig att vi kanske hinner bli gamla. Hur har det gått er er som kämpar med IVF och köar samtidigt?
Vad kostar medlemsavgiften?

Jag bor i Stockholm, finns det flera organisationer än adoptionscentrum här?

Jag hoppas att det lyckas med er IVF, det var smart att ni ställde er i kö redan inna för adoption för man vet aldrig hur det går. Jag trodde hela tiden att ÄD skulle lyckas och tog det lite för givet. Tog nog alla behandlingar för givet och det var väldigt dumt.

Jag är 42år o min man något år äldre. Vi gifte oss i somras så snart 1år. fast vi har varit tillsammans över 10år. 
Jag har mailat dom men tycker det är både trevligare och lättare att ta det via telefon. ska ringa i veckan, dom har så korta telefontider och vill inte ringa från jobbet. så många öron. 
Känns som att adoption blir svårt också om det är kötid på 2år. 

Har inte räknat att vi skulle få en lite bäbis även om det är önskemålet. Men förstått på hemsidan att äldre oftast får adoptera äldre barn och som du säger, hellre det än inget barn. 

Vet du om barn med speciella behov, ska vara lättare att adoptera barn med speciella behov men vad är det för typ av behov man pratar om då?

Kul med en levande tråd om adoption. Har följt och varit aktiv i flera trådar kring IVF där det är en himla aktivitet men här verkar det lugnare. Kanske för att allt tar sån tid?
Jag är i en likanande sits som ni, har precis ställt oss i kön för AC. I veckan fick vi bekräftelsebrevet på posten.
Kolla gärna in min blogg där jag skriver lite om tankar och känslor.

Kram till er!

Fast att se det som att man räddar ett barn, är lite fel inställning. Nämn inte det på någon intervju.

Libra1: Jag är själv på botten och försöker hålla huvudet ovanför ytan och famlar efter alla halmstrån man kan hitta för att få lite hopp så jag har något att klättra på. 
Min stege är lite för långt bort men jag ska kämpa efter den. 
Jag vill nå målet.

Vi kör IVF parallellt med adoptionsprocessen men det blir ju inte för en lång tid. Vi har bara vårt sista IVF-försök kvar och tyvärr finns det inte mycket som tyder på att det ska lyckas då inget av äggen blivit befruktat tidigare. Vårt sista försök kommer att ske vecka 21 och vecka 15 börjar föräldrautbildningen.

Hade vi haft högre förhoppningar om att lyckas bli biologiska föräldrar hade vi nig avvaktat med adoption men med tanke vårt dåliga utgångsläge och tiden det tar för adoption var det lika bäst att köra på!

Snubblade in på den här tråden. Har själv inte adopterat men såvitt jag läst ska man absolut inte nämna något om det under utredningen för även om din hemkommun kanske inte skulle bry sig kan adoptionslandet se väldigt allvarligt på det. Men fråga gärna någon som är mer insatt för det är ju heller inte bra att ljuga om det kommer fram:

Pratade med AC i 1 timme igår. Det känns mycket när man får ladda om och tänkta nytt från IVF/ÄD till adoption. Man kommer säkert in i det också. 
Det är tydligen någon rekommenderad gräns 43år från socialstyrelsen, det är ingen lag utan mer en rekommendation som kommunerna går efter när dom ska göra sitt medgivande. Vissa kommuner följer mera den strikt än andra som utrerad mera på lämplighet och personlighet på sökande. 
Något har hänt senaste halvåret/året i kön. Det är inte lika långa kötider som tidigare. 

Det var så mycket info och allt var nytt så man minns inte allt. Först ansöka hos kommunen för att bli godkända. Det kanske blir klart till hösten räknade hon med. 

Tror hon sa att man går föräldrar utbildningen när man blir godkända men är lite osäker. Eller om hon menade att man går innan. 

Vi ska prata lite här hemma hur vi vill göra, vi hade räknat så starkt med att lyckas med ÄD och det är snabba vändningar till adoption. Man vill göra rätt.

Man kan söka tillstånd hos kommunen direkt så vi hinner innan jag fyller 43.
så kan vi ställa oss i kö så vi inte förlorar tid. ÄD blir det inget mera tyvärr, det kostar mycket och ger inga garantier. Jag skulle lugnt köra en omgång till men min man vill inte. Allt blir hela tiden så bråttom och det är lite tråkigt. men vad ska man göra.

Hej alla i tråden!

Imorgon ska vi på informationsmöte om apotion på kommunen. Det ska bli spännande att höra mer om hur det går till och nör de kan sätta igång med utredning!

Ursäkta för sent svar. Det har verkligen hänt mycket sedan sist. Tar den korta varianten: har varit på infomöte och genomgått föräldrautbildningen. Har fått tid för att börja utbildningen veckan efter midsommar. Genomförde det sista ivf-försöket då vi för första gången får tillbaka ett befruktat ägg och det stannar kvar och jag blir gravid. Gjorde grav.test i onsdags, blev överlycklig men idag visar testet negativt. Har troligtvis fått missfall. Det har verkligen svängt upp och ner rätt ordentligt som du förstår.

Läs gärna min blogg om föräldrautbildningen...

Infomötet var bra. Vi var där i ca 2 timmar och träffade en jättetrevlig kvinna. Det var mest ett lärakännasamtal och hon gick igenom en del om utredningen.

Hur har det gått för er?