Hej!

Funderar också på adoption efter 2 misslyckade IVF och Äggdonation som inte blev något. Vi trodde så mycket på att äggdonationen verkligen skulle Lyckas och var så säkra på att adoption inte var aktuellt. 
Men nu börjar vi tänka på det.  Vi är över 40 och förstått att det kommer bli ett barn som är ett par år när man är lite äldre som vi. 
Jag har inte haft kontakt med adoptionscentrum än förutom man men vill gärna prata med dom och ställa alla frågor man har. Jag har så svårt att ringa dagtid och ska få till det första lediga dag. 
Men jag fick redan här svar på att man måste vara medlem och betala avgiften så början man stå i kö. Hade jag förstått att man kunde vara passiv och det räknas med i kö så hade jag gjort det för längesen. Men som sagt, vi trodde så starkt att äggdonationen skulle funka. Man lever lite i förnekelse ibland och vill inte inse att vi inte kommer få biologiska barn. 

Hur länge får man vänta tror ni? orolig att vi kanske hinner bli gamla. Hur har det gått er er som kämpar med IVF och köar samtidigt?
Vad kostar medlemsavgiften?

Jag bor i Stockholm, finns det flera organisationer än adoptionscentrum här?

Jag hoppas att det lyckas med er IVF, det var smart att ni ställde er i kö redan inna för adoption för man vet aldrig hur det går. Jag trodde hela tiden att ÄD skulle lyckas och tog det lite för givet. Tog nog alla behandlingar för givet och det var väldigt dumt.

Jag är 42år o min man något år äldre. Vi gifte oss i somras så snart 1år. fast vi har varit tillsammans över 10år. 
Jag har mailat dom men tycker det är både trevligare och lättare att ta det via telefon. ska ringa i veckan, dom har så korta telefontider och vill inte ringa från jobbet. så många öron. 
Känns som att adoption blir svårt också om det är kötid på 2år. 

Har inte räknat att vi skulle få en lite bäbis även om det är önskemålet. Men förstått på hemsidan att äldre oftast får adoptera äldre barn och som du säger, hellre det än inget barn. 

Vet du om barn med speciella behov, ska vara lättare att adoptera barn med speciella behov men vad är det för typ av behov man pratar om då?

Jag hoppas den hålls vid liv så man kan stötta och bolla under resan. 
Jag hoppas det inte är kört för oss. 
kärolajnan: jag läste lite din blogg och alla kraven. Jag måste också gå ner i vikt. Behöver det inte vara för kraven för adoptionen. Tänkte köra en omgång Itrim igen. 
Den funkade bra för mig tidigare. Går ner snabbt och man byter ut all mat mot deras i 3 månader om man går på deras tuffaste. Gick bättre än jag trodde.

Förstår dina tankar och känslor och det skrämmer nog innan man kommer in i processen. Sen när man bara kommit igång så tror jag det rullar på och allt löser sig på vägen. Man får säkert bra hjälp av adoptionsbyrån med allt och råd. Dom har ju erfarenhet och gjort det många ggr. 
Kommer man bara igång så kommer det gå jätte bra. 
Man orkar mera än man tror så tappa inte hoppet. 
Är man på botten så får man klättra upp långsamt till målet att bli förälder som lockar där uppe.;) 

Libra1: Jag är själv på botten och försöker hålla huvudet ovanför ytan och famlar efter alla halmstrån man kan hitta för att få lite hopp så jag har något att klättra på. 
Min stege är lite för långt bort men jag ska kämpa efter den. 
Jag vill nå målet.

Pratade med AC i 1 timme igår. Det känns mycket när man får ladda om och tänkta nytt från IVF/ÄD till adoption. Man kommer säkert in i det också. 
Det är tydligen någon rekommenderad gräns 43år från socialstyrelsen, det är ingen lag utan mer en rekommendation som kommunerna går efter när dom ska göra sitt medgivande. Vissa kommuner följer mera den strikt än andra som utrerad mera på lämplighet och personlighet på sökande. 
Något har hänt senaste halvåret/året i kön. Det är inte lika långa kötider som tidigare. 

Det var så mycket info och allt var nytt så man minns inte allt. Först ansöka hos kommunen för att bli godkända. Det kanske blir klart till hösten räknade hon med. 
Tror hon sa att man går föräldrar utbildningen när man blir godkända men är lite osäker. Eller om hon menade att man går innan. 
Vi ska prata lite här hemma hur vi vill göra, vi hade räknat så starkt med att lyckas med ÄD och det är snabba vändningar till adoption. Man vill göra rätt.

Man kan söka tillstånd hos kommunen direkt så vi hinner innan jag fyller 43.
så kan vi ställa oss i kö så vi inte förlorar tid. ÄD blir det inget mera tyvärr, det kostar mycket och ger inga garantier. Jag skulle lugnt köra en omgång till men min man vill inte. Allt blir hela tiden så bråttom och det är lite tråkigt. men vad ska man göra.

Ohh vad spännande..:=) vore kul att höra hur det var på mötet. 

Ja det är tyvärr mycket pengar och det har blivit en lönsam verksamhet för dom. 
VI har samtal om adoption men inte riktigt framme där än med mannen. varit lite mycket senaste tiden och vi behöver mera tid att prata.
Gör man det här av egoistiska skäl? Jag ser mera en adoption att hjälpa ett barn som inte har några föräldrar och lever under sämre förutsättningar. Vi har möjlighet att ge en bra framtid. 

jag försöker säga till min man att vi kan söka till kommunen för att bli godkända och ställa oss i kö och när det närmare sig och det inte känns rätt så kan vi backa.

Ska träffa socialsekreteraren nästa vecka för första mötet för att få info om processen. Det är inte en utredning men gissar på att det då beslutas om det blir en utredning. Jag är under 43 men min man är över 43 så det är det som är problemet just nu. Men vi kommer vilja ha en utredning ändå så får dom göra en individuell bedömning på oss. Lite jobbigt att bli granskade. Det var som hon på AC sa, underskatta inte eran förmåga, ni har massor som gör er lämpliga. Men kände att man lätt börjar tvivla på sig själv.

Vad tråkigt att det inte gick med IVF. 
Vi har gått den vägen också och körde med Äggdonation och misslyckades med sista försöket i Februari. det är tungt.

Vi har också varit på första mötet och ska på föräldrarutbildningen  efter semestern. Är nervös inför utredningen. 

Varför har ni fått skjuta på sista IVF försöket. 
Om ni känner att ni vill gå på föräldrarutbildningen så gör det. 
Man lär sig mycket vid den utbildningen sa dom vid vårat första möte och man får nog en bra inblick i adoption. Tror att det kan vara bra att ha gått den att tag innan så man kan smälta och bearbeta allt i lugn och ro. 
Jag kan känna att det blir väldigt mycket med allt som kommer så kompakt och nära utredningen. Skulle vilja ha lite distans och hinna bearbeta och smälta innan. 
Följ ditt hjärta.

När har ni funderat på att adoptera?
frågan är hur färsk föräldrarutbildningen ska vara vid utredningen. 

Usch vad jobbigt. Hoppas dom hittar en lösning och ni kan köra erat försök i höst.

Jag håller med Juliflickan. Föräldrarutbildningen är bra att gå, tycker man får mycket svar och skönt att träffa andra som är i samma situation. 
Det är mycket väntande och man kan inte göra utredningen förrän kursen är klar och man fått kursintyget som Juliflicakn säger, det är mycket väntande och jag försökte skynda på det med att förboka tider till utredningen men det kunde man inte. Sen förstod jag inte att det kan vara kö på familjerätten också för att få utredning om dom har flera som ska göra en medgivandeutredning. Sen är kötiden i standby hos Adoptionsbyrån tills man är klar med medgivande utredningen också. När den är klar så blir köplatsen aktiv. Sen kan Adoptionsbyråerna kötider hos dom till olika länder sen är det kö i landet för barnbesked. Det är kö till kö till kö och det hade jag inte fattat. Man blir galen.

Grattis Juliflickan till syskonpar, vad spännande. Vilket land hämtar ni från och vilken ålder?

 Ohh vad spännande med Colombia. Vi är så intresserade av Något land i Latinamerika men trodde det inte gick just nu för att dom håller på att förhandla nytt avtal mellan länderna. Men ni kanske har stått i kö sen innan det blev stop. 
Vi är över 40 så vi skulle få ett äldre barn och vi vill gärna ha ett så ungt som möjligt. Plus att man måste vara minst 3månader i landet. 
Vad har dom berättat om kötider för er? uppehället i landet mm?
Jag har funderat på hur man ska finansiera uppehället i landet och frånvaron från jobbet. Får man föräldrarpenning?
Jag kan inte riktigt släppa tankarna än på latinamerika..:)
Vi ska snart påbörja vår utredning så när den är klar får vi ta ett ordentligt snack om vilket land det blir men just nu lutar det åt Kina av anledningen att det går fortast och vi klarar av deras krav. 

Att adoptera barn utan Sn verkar vara väldigt svårt eller så får man vänta många år. Men tanke på all procedur i landet att söka släktingar till barnen så känns det väldigt svårt att adoptera yngre än 3 år. Tid är inget vi har så vi fick höra att kina är alternativet för oss om det ska gå fort och att det  kommer bli ett lite äldre barn med SN. Så vi är inställda på från 3år och uppåt och blir det ett yngre är det ett plus.
Har dom sagt ungefär hur lång väntetid det kommer bli för er för barnbesked?

Jag har nog läst att man får räkna med upp till 3 månaders vistelsetid och förstår att det är svårt att säga exakt när landets handläggningsprocedur inte kan påverkas och kan se olika ut från fall till fall. så det är ju skönt om det går fortare. Verkar som adoptionsbyråerna gärna heller tar i lite än att göra oss sökande besvikna när det skulle ta längre tid än dom sagt. 
Hyra lägenhet är smart så man kan hålla ner kostnaden. Jag läser gärna din blogg, det är intressant att höra om andras adopitonsresor och erfarenheter.  När man räknar från den dagen man får sitt barn i sin vård är väl i landet när adoptionen blir godkänd av domstolen så då får man föräldrarpenningen. Så resan borde bli större del föräldrarpenning? Har för mig att jag läste att i Columboía så har man barnet i sin vård ganska direkt och sen får man åka till domstol och adoptionen blir laglig. Får man ersättning från första dagen med barnet eller bara från när domstolen gör adoptionen laglig? kan ju skilja på flera veckor och stor kostnad om man är 2 och inte har så mycket sparad semester?

Då borde det inte ta så lång tid till ni får barnbesked om ni skickade in i April.Vad spännande..;) 
Synd att man inte kan söka till flera länder samtidigt, skulle vilja söka till både Kina och Colombia. 
Vi ska börja göra utredningen nu. Väntar på så vi kan sätta igång. Är alltid bråttom med åldern. Jag är lite nervös för utredningen, vi kan klara det med ålder för jag inte fyllt 43 än. Men lite orolig att dom ska tycka att jag väger lite för mycket. klarar BMI för kina så där är det inga problem. 

Tack för ditt svar, Gud vad skönt att du skriver att BMI och utredningen inte varit några problem. Nu känns det bättre. Tusen tack för dom orden. Min man är över 43 och jag under så vi kan klara oss tack vara att jag inte fyllt 43 än så det kommer inte bara några problem för er heller. Medgivandet räcker i 2 år och det är det dom räknar med och att man har till 45 på sig.