Oj, vilken knäppis till psykolog. Mitt stora problem i tidigare relationer har varit just att för varje gång jag bjuder till när jag egentligen inte vill, desto mindre vill jag ligga. Det tog mig ett tag att se mönstret, men när jag väl hittade en karl som inte ville ligga med någon som bjöd till utan med någon som faktiskt ville ligga lika mycket - då jävlar tog det fart på sexlivet.
Tror faktiskt det ligger en hel del i det som psykologen sa. Många tjejer uppfostras tidigt till att det ä "fult" att pilla på sig själv och ha det skönt. Medan pojkarna ibland kan gå o dra i den utan att bli tillsagda speciellt mycket. Tror att det hämmar från tidig ålder många ggr.
Sen det här med sexobjekt. Vad skulle det vara för "fel" i att känna sig som det i sexakten? Det har jag aldrig förstått. Vi har alla olika preferenser på vad vi tycker om eller inte och det är viktigt att kunna skilja på sex och det vardagliga livet.
Tror att många kvinnor kan krångla till det mer än vad de behöver många ggr, ja.
Jag har faktiskt heller inte riktigt förstått varför det är så fult att se sin fru som ett sexobjekt. Hon är ju inte bara ett sexobjekt, hon är min bästa vän, min diskussionskombatant, min livskamrat, mm. Varför är det ena fult och det andra fint?
Jag känner igen mig. Både från min tid som gift man, då jag var missnöjd och hustrun tyckte att det var viktigare att ge sitt jobb uppskattning än att ge mig det, och från min situation nu, då jag träffat en fantastisk kvinna som ger mig uppskattning och därför också får ännu mer tillbaka.
Men det är väl som det har sagts apropå män och kvinnor:
Om en kvinna säger till en man "Gör som du vill", så hör han "Gör som du vill", när hon egentligen menar "Gör som jag vill" eller möjligen "Gör vad som helst, men absolut inte det du vill"
Om en man säger till en kvinna "Gör som du vill", så menar han "Gör som du vill", men hon hör "Du, jag kunde inte bry mig mindre"
Så jag tror psykologen allt hade en intressant hypotes, även om den kan motbevisas i många enskilda fall.