Vänner innan ni blev tillsammans?

Det där hände mig. Vi träffades och trivdes oerhört bra tillsammans men pga omständigheter så beslutade vi att bara vara vänner. Det höll dock bara i två månader ungefär, sedan började vi dejta igen.

Om det är meningen så kommer det att ske

Jag var kompis med min kille i i tre månader innan vi blev ihop och efter en månad så blev jag gravid och nu sju år senare så är vi fortfarande ett par och har nu mera två till ungar som är planerade

Vi träffades på kollo första gången när vi var 14 år. Två år senare jobbade vi på det kollot och hånglade lite och så men eftersom vi blivit så bra kompisar under sommaren backade jag ur. Vi bestämde att vi bara skulle vara kompisar. Några veckor senare träffades vi i stan, som kompisar, men det blev hångel igen. Återigen var det jag som backade. Sedan dröjde det tre år av fin vänskap, tills vi var 19 år, och jag skadade knät. Jag hade precis flyttat hemifrån och var ledsen och hade ont. Han kom över och vi tog oss ner till videobutiken och hyrde en film. Filmen var skitdålig och det ena ledde till det andra... Dagen efter hade jag riktigt dåligt samvete för jag tänkte, precis som tre år tidigare, att jag inte ville förstöra vår vänskap. Samtidigt visste jag innerst inne att jag var kär i honom och att jag ville att det skulle bli vi. Det visste jag egentligen när vi var 16 år också. Jag stod emot instinkten att avsluta relationen en tredje gång och ju längre tiden gick desto mer vågade jag släppa fram mina riktiga och äkta känslor för honom. Jag är så glad att vi hyrde den där kassa filmen för åtta år sedan! Vi var bekanta i två år och mycket bra vänner i tre år. Nu har vi varit tillsammans i åtta år, förlovade i sex av dem och har en son på 1 år!

Vi träffade varandra redan 99 och har varit bekanta sen dess. 2006 var det nära att det hände något mer men just känslan av att han är ju han stoppade mig från att fortsätta vår flirt. Efter det träffades inte vi på flera år eftersom jag flyttade till en annan stad.

6:e juni 2013 råkades jag av en slump bli granne med honom (vägg i vägg/dörr i dörr) och vi var "vänner" och grannar i 2 månader innan det blev svårt att låta bli varandra. Men eftersom tidpunkten var fel och ingen av oss var riktigt redo så avbröt vi flera gånger och bestämde oss för att vara bara vänner. Det funkade inte alls utan vi gled sakta in på "mer än vänner" varje gång, haha.

Till slut vågade vi satsa på oss, vår tidpunkt blev till slut rätt och för första gången i hela mitt liv känns allt så rätt!!

Det är som att jag hittat hem.
Eftersom vi försökte vara "vänner" i 10 månader så lärde vi känna varandra otroligt väl. Han är min bästa vän och han säger ofta att jag är hans. Samtidigt som vi är älskande. Jag är kär i min bästa kompis och den känslan är obeskrivbar.

Nu lever vi ihop i våra två lägenheter, men det är jobbigt att leva samboliv i två olika hem, haha! Så vi letar efter vår första gemensamma lägenhet vilket är helt underbart! 

Så jag säger KÖR! Var vänner för det kan leda till den bästa relation du någonsin haft!!

Jag och min make träffades för ca 6år sedan. Direkt var det en stark och väldigt påtaglig sexuell attraktion mellan oss. Han är perfekt och verkar nästan tillverkad på beställning! Vi försökte " bara vara vänner" eftersom att jag levde med en annan man. Men ganska snart insåg jag att dessa häftiga känslor var "ones in a lifetime" så jag dumpade min pojkvän och började träffa min blivande make.

Idag väntar vi första barnet, är gifta och lever vårt drömliv :)

Jag känner fortfarande en enorm attraktion när han kommer in i ett rum. Vår kärlek har blivit djupare och vi känner varandra utan och innantill. Men fjärilarna i magen och den häftiga förälskelsen är kvar fortfarande. UNDERBART!

Jag tror att man inte klarar av att vara bara vänner om man träffar den frätte ;)

Vad härligt att höra era berättelser!! Får mig verkligen att faktiskt vilja hänga kvar lite i honom ;) För har väl insett lite att jag nog var mest drivande till att vara vänner trots att jag egentligen ville mer. Dock har vi båda varit ensamma länge och rädda om våra hjärtan så på sätt och vis är det nog smart att börja som vänner.

Men när ni var bara vänner, hördes ni ändå väldigt ofta? För tidigare när jag blivit vän med fd dejter har man knappt hörts efter och det har runnit ut i sanden. Jag får fortfarande lika mycket mail och frågor som innan... för det var han som först tog upp tvekan om att dejta men samtidigt är det han som inte vill sluta ha kontakt. Och när han väl börjat tveka så blev jag feg och vart drivande till vänskap och då höll han med.

Gah krångel jag vet. Men på denna korta tid vi känt varandra så känner jag så starkt att jag absolut inte vill vara utan honom i mitt liv längre...

9 år.

Hehe, först var vi klasskompisar men INTE vänner (snarare tvärtom), sen blev vi vänner (några månader), sen blev han otroligt sexuellt attraherad av mig och vi blev mer än vänner... I ett par år. Till sist tröttnade jag på det. Men eftersom det visade sig att vi inte kunde vara utan varandra så blev vi tillsammans på riktigt. Nu är vi gifta o har snart tre barn. Han är perfekt och snygg och smart och rolig och ALLT och min bäste vän samtidig. Har bara haft två seriösa förhållanden och de har börjat med vänskap. Förstår inte hur det går till tvärtom :)

Träffade min man för snart 7 år sedan. När vi träffades första gången hade jag annan kille. Vi pluggade tillsammans och träffades lite dåd och då i korridorerna. Vi lärde känna varandra och blev typ bästa vänner. Kunde prata om allt. Det var alltid honom jag gick till för att få tröst när det knakade med killen. När det tog slut var han den enda som jag kände att jag kunde gråta ut hos. Vi träffades oftare efter att det tagit slut med min kille men ingen av oss kände för att inleda nått nytt. Jag var fortfarande kär i mitt ex och han hade precis avslutat ett långt förhållande. Sakta växte känslorna fram. 3 månader efter att det tagit slut med mitt ex kysstes vi för första gången. Det har aldrig känt så rätt som då. Hade inte varit tillsammans länge när vi båda insåg att vi ville dela resten av våra liv tillsammans. Idag har vi varit gifta i snart 3 år och har en son som snart är 4:a =)