• mstych

    Ledsen bebis och ledset syskon

    Har ett barn som snart fyller 3 och en som är 1 månad gammal. Är hemma med dom båda och förstår inte hur folk orkar? Mitt största problem är att 3åringen alltid varit väldigt ljudkänslig. Det var ännu v'rre när hon var mindre men även nu blir hon jätteledsen när tex hennes jämnåriga kompisar börjar gråta (eller för den delen tjuta till av glädje eller ilska eller vad som helst). Upplever det inte som att hon blir ledsen av empati utan som att hon tycker det är obehagligt med just ljudet.

    Hoppades på att få en sån där änglalik spädis som sover bra och ligger och kollar helnöjt omkring sig, men icke. Det är inte utblossad kolikstatus (inte än iaf) men 1-3 ggr om dagen vrålskriker hon sig illröd och ingenting funkar, brukar ta en halvtimme innan hon till slut kan somna (av utmattning säkert). Resten av tiden sover hon, äter och är mer gråtig än skrikig. Spenderar hysteriskt mycket tid med att skumpa runt med henne gråtandes i bärsele tills hon somnar. Just nu känns det som hon blir lite mer och mer gråtig varje dag faktiskt. 

    Och 3åringen börjar varje gång hon gråter att själv gråta och håller för öronen. Gråter efter sin pappa, hon vill absolut inte att jag ska komma nära och trösta eftersom jag bär på oljudsmakaren. Nån gång har jag lagt ner bebisen och gått för att krama om 3åringen men då blir bebisen verkligen hysterisk och 3åringen ännu mer hysterisk när jag till slut ändå måste lämna henne för att trösta bebis, så det kändes skit med.

    Det enda som håller oss flytande är att 3åringen får kolla på film (hon älskar film, tröttnar typ aldrig) och så uppehåller jag mig med bebisen i dom andra rummen. Då funkar det riktigt bra faktiskt. Men guuuuud så dåligt samvete jag har för alla timmar och åter timmar hon spenderar framför tv:n, det är iINTE min idé av hur ett barn ska spendera sin tid. När bebisen somnat så skulle jag ju kunna leka med 3åringen men hon får ju såklart i bästa 3års-trots-stil vredesutbrott om jag då plötsligt vill stänga av hennes älskade tv. Och helt ärligt efter att ha skumpat runt och tröstat bebis i evigheter orkar jag inte ta det då. 

    Min fråga är väl dels om allmänna råd och tips hur jag ska hantera dessa barn samt; kan det vara ok att göra så här, ständigt ha tv:n på i några månader tills bebisen förhoppningsvis blir gladare eller borde jag stå ut med att 3åringen blir så olycklig, att hon får vänja sig the hard way? Vad skulle ni göra?

  • Svar på tråden Ledsen bebis och ledset syskon
  • Smulu

    Gå ut och lek i parken:) bebis i sele och treåringen kan t ex gunga.

  • isolande

    Jag hade gjort det som funkat för stunden och som tagit oss igenom dagen. Hade det inneburit TV all vaken tid hade det fått vara så. Det blir ju bättre med tiden när bebisen blir större. Då får ni gå ut och leka allihop Glad

  • Hamboist

    Jag har tyvärr inga råd, men det lät som du beskrev min vardag. Här är det precis likadant- och jag har värsta ångesten över att storasyster tittar på tv i princip hela dagarna när jag vaggar lillebror. Som sagt, jag har inga råd, men du är inte ensam ???? (och snacka om att jag blev glad att höra att det är likadant hos andra!)

  • Alexi

    Har ni provat hörselproppar eller hörselkåpor till treåringen? Hon kanske är för liten men om det går vore det nog jättebra.

  • pgw
    Alexi skrev 2014-09-08 14:04:52 följande:

    Har ni provat hörselproppar eller hörselkåpor till treåringen? Hon kanske är för liten men om det går vore det nog jättebra.


    En treåring är inte för liten för hörselskydd. Hos oss är hörselskydd en rolig leksak, plus att barnet självmant sätter dem på sig varje gång dammsugaren plockas fram.
  • Alexi

    Nej så klart att treåringen inte är för liten rent fysiskt men treåringar i trotsåldern går inte alltid att resonera med och få dem att använda vissa saker för deras eget bästa...

  • pgw
    Alexi skrev 2014-09-08 20:16:26 följande:

    Nej så klart att treåringen inte är för liten rent fysiskt men treåringar i trotsåldern går inte alltid att resonera med och få dem att använda vissa saker för deras eget bästa...


    Man behöver väl inte resonera alls. Bara visa hur man använder dem, och sedan lämna dem framme. Tids nog kommer hon att komma på vad de kan användas till, om det faktiskt är så att det enbart är (o)ljudet som är det jobbiga.
  • mammalovis

    Bebisar är ju olika. Vi hade en ganska grinig bebis framåt kvällen till framåt 3-4 på natten, då hon somnade, åtminstone en period. Nu vet vi inte om det är mjölkprotein som spökar fortfarande vid 15 månader, då hon alltid är lös i magen (drabbades av en antibiotikabakterie  vid 8 månader) och vi ska köra mjölkfritt 3 månader nu, så vi vet inte resultatet ännu. Men det kan ju vara värt att tänka på vad du äter och se om det ger någon skillnad. Vi har gett och ger fortfarande ibland lite massage på magen. Även här bars det mycket både i sele och i kolikgreppet.

    Så som jag resonerar är att 3-åringens känsloreaktioner är svåra att göra något emot, men har ni tur kan ni få bebisen lugnare. Lök och annat gasbildande var så långt jag ändrade kosten under amning.

    Sedan får du nog bara göra bästa möjliga med 3-åringen och låta henne se en del film om det funkar. Kanske kan hon också gilla cd-böcker som finns att låna på bibblan. Hörselskydd är väl ett utmärkt förslag att testa.

    Har man kvar förskoleplatsen kan det ju vara en skön respit för barnet. 

  • mstych
    Hamboist skrev 2014-09-08 14:00:47 följande:

    Jag har tyvärr inga råd, men det lät som du beskrev min vardag. Här är det precis likadant- och jag har värsta ångesten över att storasyster tittar på tv i princip hela dagarna när jag vaggar lillebror. Som sagt, jag har inga råd, men du är inte ensam ???? (och snacka om att jag blev glad att höra att det är likadant hos andra!)


    Ja detsamma, skönt att höra att det finns fler som kämpar och inte är perfekta!
  • mstych
    Alexi skrev 2014-09-08 20:16:26 följande:

    Nej så klart att treåringen inte är för liten rent fysiskt men treåringar i trotsåldern går inte alltid att resonera med och få dem att använda vissa saker för deras eget bästa...


    Hehe precis så är det faktiskt. Vi har hörselskydd framme som hon vet hur man använder och dom få gångerna hon gjort det har hon varit rätt nöjd faktiskt. Men av nån anledning tar hon inte på dom självmant och när jag föreslår det är det liksom redan för sent, skulle lika gärna kunna föreslå att hon käkar tvål av hennes reaktion att döma. Tror verkligen det är just ljudet som gör henne ledsen men sen blir det såklart en sekundär känsla och reaktion av att hon blir ledsen av ljudet och mamma kan inte trösta enbart henne, utan tröstar nån annan. 
  • mstych
    mammalovis skrev 2014-09-08 21:37:17 följande:

    Bebisar är ju olika. Vi hade en ganska grinig bebis framåt kvällen till framåt 3-4 på natten, då hon somnade, åtminstone en period. Nu vet vi inte om det är mjölkprotein som spökar fortfarande vid 15 månader, då hon alltid är lös i magen (drabbades av en antibiotikabakterie  vid 8 månader) och vi ska köra mjölkfritt 3 månader nu, så vi vet inte resultatet ännu. Men det kan ju vara värt att tänka på vad du äter och se om det ger någon skillnad. Vi har gett och ger fortfarande ibland lite massage på magen. Även här bars det mycket både i sele och i kolikgreppet.

    Så som jag resonerar är att 3-åringens känsloreaktioner är svåra att göra något emot, men har ni tur kan ni få bebisen lugnare. Lök och annat gasbildande var så långt jag ändrade kosten under amning.

    Sedan får du nog bara göra bästa möjliga med 3-åringen och låta henne se en del film om det funkar. Kanske kan hon också gilla cd-böcker som finns att låna på bibblan. Hörselskydd är väl ett utmärkt förslag att testa.

    Har man kvar förskoleplatsen kan det ju vara en skön respit för barnet. 


    Storasystern var ganska så likadan när hon var spädis och då provade jag allt, med att utesluta mjölkprodukter osv osv men blev aldrig nån effekt utan gick bara över med tiden. Klart att det skulle kunna vara annorlunda med denna men hon är om något lättare än vad storasystern var, så jag har bara accepterat läget att hon kommer vara gråtig under en period den här gången faktiskt... Och även om läget med dom två tillsammans är väldigt jobbigt så känns inte bebisens beteende som särskilt onormalt heller. Både jag och hennes pappa är tämligen känslorika och emellanåt ångestfyllda individer så jag känner att jag måste köpa att våra barn kan ha ärvt våra inte alltför lättskötta temprament :)

    Bra idé med cd-böcker, ska prova det. Hon har även börjat pyssla en del med pussel och liknande på ipaden, vilket känns bättre än tv då hon är mer aktiv och lättare går över från den till annan lek, tv:n blir hon så hypnotiserad av att hon inte kan slita sig.

    Flyttade i våras så har inte haft nån ny förskoleplats än på nya stället men hon börjar om några veckor. 15 timmar i veckan av stimulans från andra barn och utflykter kommer nog göra gott.
  • mstych

    Tack för stöd och tips alla! Jag har känt mig som värsta skitföräldern men får försöka acceptera att vi gör vårt bästa nu. Och om bara några månader kommer vi förhoppningsvis leka allihopa på ett annat sätt med krypande och skrattande lillasyster. Idag har det faktiskt gått lite bättre. Lekte med lego tillsammans i morse med lillan sovande i bärselse och dom stunderna hon gråtit har storan hållt för ögonen och sagt "gå bort" med sin nya stränga 3års-min men inte blivit ledsen. Och nu är farmor här så jag bara behöver tänka på spädisen några timmar. 

    Kul det där med att förra gången var man helt slut av att ta hand om ett spädbarn, nu är det semester att BARA ta hand om ett litet spädbarn, det är ju värsta lyxen. :)

  • Witheo

    Hej! Jag befinner mig i en liknande situation. Min snart treåring har aldrig varit ljudkänslig. ungefär en månad efter att lillebror föddes så blev han väldigt orolig när han skrek/grät. Det eskalerade väldigt snabbt och nu blir han hysterisk ledsen och rädd varje gång. 


    det har blivit så pass illa att vi fått koppla in en specialpedagog på förskolan för att min son är så ledsen/rädd när kompisarna på förskolan gråter. Det har aldrig varit ett problem tidigare :( det har hjälpt ganska bra med hörlurar med musik i. Men känner mig så ledsen över detta och det tar så mycket energi från hela familjen. Bebisar gråter ju en del, det går inte att undvika.

    hur har allt gått för ditt barn? Har det blivit bättre? 

Svar på tråden Ledsen bebis och ledset syskon