Min styvson antastade min dotter.
Varför är du förbjuden att prata vad som har hänt? Det kan han väl ändå inte göra.
Om detta barn regelbundet är elak / kränker din dotter, varför bor du kvar?
Inlägg från: sextiotalist
|
-
-
Ni som anser att det inte var någon stor grej, tycker ts överreagerar.
Ha ni tänkt på hur den utsatta flickan känner sig?
Hon (och tydligen de över flickorna i pojkens närhet) har reagerat, de känner uppenbarligen obehag pga hans sätt (om jag uppfattade det rätt, så var det även hemma hos mamman också).
Anser ni att flickans känslor och upplevelse kring detta ska triviliaseras?
Jag har på detta forum lästa flera gånger om hur kvinnor har råkat ut för liknande händelser, av deras styvbror, bror eller kusin. Hur vuxenvärlden har viftat bort detta som pojkstreck,
Det denna pojke har gjort mot denna flicka är så fel det kan vara, och han måste känna av att det inte är acceptabelt, genom samtal med BUP, en vuxenvärld som inte släpper det, dvs han vet att de inte kommer låta det ske igen.
Om jag förstått så finns det även en bakomliggande problematik hos denna kille, då är det ännu viktigare att man inte släpper det.
En sak är säker, det kommer inte vara ts dotter som i framtiden skriver på ett forum och berättar hur hennes mamma viftade bort händelsen. Hon vet nu att hon kan vända sig till sin mamma med svåra saker och har en mamma som lyssnar och gör det som en förälder ska, ser till att barnet inte utsätts för kränkande behandling, ts har genom sitt sätt troligen stärkt dottern, stöttat sin dotter i sin integritet och rätten till sin egen kropp.
Om ts hade reagerat som vissa vill att hon ska göra, så hade troligen risken ökat markant att dottern i framtiden hamnar i dysfunktionella relationer, haft en osund inställning till sin egen sexualitet och mått dåligt.
Jag tycker ts gör helt rätt genom att skapa en trygg sfär kring sin dotter.
Det har varit trådar om hur man älskar sitt barn mer än allt annat, hur man ska kunna dö för sitt barn, men när man läser flera svar här, så inser man att det bara är floskler.
Om det varit ert barn (ni som anser att ts gör fel) som råkat ut för detta som ts dotter har gjort, vad hade ni gjort.?
Om det var er egen son som begick övergrepp (ja, för en liten flicka är detta ett övergrepp), hade ni blundat för det och viftat bort det.
Jag skulle säga att ni som inte tar en sådan händelse på allvar, det är ni som har en otäck syn.
I ts fall, så hade jag tagit samtliga flickor och flyttat, hur mycket jag än älskat min sambo, så hade det, i en såda situation, barnets behov av skydd legat på prio ett.
Hade det varit min egen son och min egen dotter, då hade jag valt at vara särbo, där flickan hade fått bo med mig och sonen med pappan. Förhoppningsvis hade mitt omdöme att välja att få barn med en man, inneburit att min man resonerat på samma sätt och ansett att det bästa vairit att separera "gärningsmannen" från offret. -
Jag tror också att det är den bästa lösningen, dessa händelser (om jag förstod allt rätt, så var inte bara en gång) har gjort att ts aldrig kommer känna sig bekväm med grabben.Anonym (lösning) skrev 2014-09-11 08:49:46 följande:
Lösningen är att du flyttar. Du kommer aldrig att tycka om grabben igen och det kommer aldrig att bli lyckligt hemma hos er igen.
Troligen är det ömsesidigt, ts kommer, i killens ögon, vara den elaka styvmorsan som begränsar honom.
Ts flickor kommer inte heller må bra i närheten av grabben.
Så ts, leta efter ett eget boende. Du och din man kan fortfarande ha ett förhållande, men leva särbos. -
Anonym (Arg) skrev 2014-09-11 09:17:05 följande:
Det är inte bara att flytta, vi har en dotter samt ett barn på väg också... Jag har gjort klart för the husband att han inte får lämna minstingen ensam m honom alls och han håller inte med men han accepterar att sonen är hos oss några dagar mindre för mina äldre döttrars skull och han håller med om att sonen gjort fel. Däremot bagatelliserar han händelsen och tror att det kommer vara en kortsiktig lösning vilket det inte kommer vara. Det var möte på soc igår för grabben där de skulle prata om fosterhem och polisanmälningar om det skulle upprepas. Tyvärr har han "kort minne" och kommer ignorera det som med allt annat.
Jag förstår att det inte är så lätt, men jag tycker ändå att ta med en flytt i åtanke som en plan B.
Jag håller med dig, att din mans blundande för problemet är rätt allvarligt.
Ett förslag är att ni tillsammans tar ett samtal med någon som arbetar med familjeterapi. Om din man märker att ingen anser att det hans son har gjort, är att sopa under mattan, så måste han så småningom tänka om. Gör han inte det, så måste du nog överväga att flytta. Du har idag tre döttrar eller? och ett barn till på väg. Du har som förälder ansvaret att skydda dom och det måste du ha i åtanke.
Är det så att myndigheterna anser att en fosterhemsplacering är den bästa lösningen på killens problem, så är ju den akuta "faran" över, men samtidigt så har du det andra problemet kvar, din mans oförmåga att se när ett barn har ett skadligt beteende. -
Anonym (Svårt) skrev 2014-09-11 10:22:35 följande:Har svårt att förstå hur ni som menar att en separation är en lösning tänker. Om de separerar får ju pappan treåringen på halvtid, och då kommer TS inte ha någon möjlighet alls att skydda sina minstingar från styvsonen. Nu har hon redan löst det så att tvillingflickorna slipper bo med 12åringen, och hon kan hålla koll de dagar styvsonen är i samma hem som övriga barn. Känns vettigare att försöka fortsätta så, hålla koll på styvsonens beteende och försöka bearbeta pappan att öppna ögonen.
Nej, det är inte alls självklart att pappan får tre-åringen på halvtid. Många tror att det är det som gäller alltid vid en separation..
Om separationen är pga pappans oförmåga att hantera sitt äldsta barns problematik samt att pojken utsatt sin styvsyster för övergrepp, så är sannolikheten det att det gemensamma barnet kan bo heltid hos mamman.
Många blandar ihop gemensam vårdnad med att barnet ska bo halva tiden, det har inget med varandra att göra.
Att bo varannan vecka är en lösning hur man löser boendet, men inte en lösning hugget i sten. -
Ts kan säga precis vad hon vill till vilken person som helst i skolan. Men skolan får inte säga något till ts som beror killen.Anonym (överdrift) skrev 2014-09-11 10:35:25 följande:Kunde du som styvmamma kontakta och prata med pojkens klassföreståndare bakom ryggen på föräldrarna? Alltså utan deras medgivande? Det låter konstigt tycker jag.
Så visst kan en klassföreståndare ta emot information från ts, utan att föräldrarnas tillåtelse, men klassföreståndaren får inte berätta om killen för ts -
Oj, vi måste ha läst med olika glasögon. Det här en pojke som uppenbarligen har en problematik, är anmäld av både BUP och soc.Anonym (Oj) skrev 2014-09-11 12:42:02 följande:
Jag tycker det låter familjeproblem lång väg.
Ts beskriver att hon tycker att pojken kränkt hennes barn, gör elaka saker och är manipulerande. Han har kysst sin syster när hon sov. Han har hamnat i bråk i skolan. Ingen lyssnar på henne (som sitter med sanningen) utan har olika anledningar till att inte "ta tag i det". Tänk om det inte alls är så att det är ts som har rätt? Tänk om hon är en del i problemet? Det är uppenbart efter att ha läst ett inlägg av ts att hon tycker riktigt illa om sin styvson och förefaller ha gjort det undet lång tid. Hur beter sig ett barn i det sammanhaget? Kan det vara så att ts i själva verket genom att få pojken att känna sig ovälkommen hos dem, gör hans beteende värre? För om det är så uppenbart att ts tycker illa om sin styvson att det syns efter 10 meningar på ett forum på nätet kan man inte ens inbilla sig att han inte skulle ha märkt det.
Ts hänvisar till att soc minsann tycker som hon vilket de uppenbarligen inte gör. Som jag uppfattar det har ts inte ens varit med på mötena? Och eftersom de låter pojken vara hos sin andra syster så tycker de inte att det är så allvarligt. De ska ju ingripa om de misstänker att ett barn far illa, inte flytta en "förövare" från ett hem för att skydda barnen i det hemmet till ett annat hem där det också finns potentiella offer även om mamman samtycker till detta. Jag tror att pojken behöver skyddas från ts. Det är poängen med den mindre vistelsen i pappas hem.
Jag förstår inte hur man kan lägga så mycket skuld ja hat som ts gör på ett barn. Om ett barn har problem så hjälper man dem med det, klarar man det inte själv så söker man för det. Man utmålar inte 12- åringar som potentiella sexualbrottslingar. Det är sant att många sexualförbrytare börjar tidigt. Det betyder inte att alla som bryter en sexuell gräns eller norm som barn per automatik blir förövare som vuxna. Och i vilken riktning tror ni ts beteende påverkar pojken? Blir det bättre av det?
Till de utsatta som skrivit i tråden vill jag säga att jag känner med er. Era historier är alltid gripande och hemska. Och de går inte alls att jämföra med det den aktuella pojken gjort. Han kysste sin syster när han trodde att hon sov. Han har inte tvingat någon (typ hållt fast eller liknande), inte mutat eller hotat. Han är ett barn och har inga sexuella baktankar på det viset en 14 eller 17 åring kan ha.
Ts uppgift, som förälder, är att skydda sin dotter, inte att ta hand om pojken som uppenbarligen är mycket gränslös.
Det är föräldrarnas lott att stötta pojken.
Personligen hade jag packat väskorna, skaffat ett eget boende, tagit bort samtliga flickor från pojkens hem och flyttat och sagt att jag kommer inte tillbaka förrän en handlingsplan är presenterad och att den är påbörjad.
Ett barn som är gränslöst och har en problematik kan ofta vara orsaken till familjeturbulens, även inom kärnfamiljer. -
Had jag varit mamma till båda dottern och sonen så hade jag separerat dom, jag hade sett till att man var särbo och barnen inte var på samma plats, för att skydda dottern mot detta.Anonym (Oj) skrev 2014-09-11 13:10:15 följande:Ja olika glasögon kan onekligen göra tolkningen olika. Det är lite intressant.
Bup har anmält till soc vart har soc anmält? De skulle ju bara ta ett snack med pojken. Jag tycker det är illa i en familj med bonusbarn om man behandlar barnen olika pga av biologiska band. Man måste väl sträva efter samsyn. Dina barn- mina barn tänket måste ju bort annars blir det aldrig en fungerande familj.
Familjeturbulens kan göra ett barn gränslöst och göra att det får problem, även inom kärnfamiljer.
Problemet är inte ts agerande, problemet är att pappan inte vill hantera detta på ett konstruktivit sätt och ts, även om hon skulle vilja, har ingen makt att göra det, för hon är inte barnets förälder.
Fortfarande så är det hennes huvudansvar att skydda hennes dotter, gör hon inte det, så gör hon fel mot sin dotter och hur som helst, så ska man aldrig svika den som är offret.
Pojken har två föräldrar, det är deras uppgift att ta hand om pojken som gjort fel och faktiskt. När det kommer till sådana situationer, då är det dina barn och mina barn, så enkelt är det.
För övrigt så var det inte fråga om att kyssas, flickan sa ju tungan i halsen, dvs långt ifrån en broderlig puss på pannan -
Jag kan inte se något hat, man kan faktiskt tycka att en person är gränslös och manipulativ utan att hata personen. Men att hon ska tycka om någon som gjort hennes dotter illa är väl lite för mycket begärt.Anonym (sign) skrev 2014-09-11 13:21:22 följande:Ja, jag fick känslan efter att ha läst startinlägget att det största problemet är Ts själv och hennes hat till bonussonen. Förhoppningsvis orkar pappan även fortsättningsvisstå upp för sin son.
Hoppas pappan är en vettig pappa och ger sin son adekvat hjälp, stöd och vägledning, så att detta inte upprepas.
Som det ser ut så verkar det inte vara så, att skicka upp ett barn en halvtimme som straff känns så långt ifrån rätt sätt det kan vara.
Om min egen son hade gjort något sådant, då hade det blivit långa (och troligen för grabben jobbiga) samtal, jag hade på samma sätt som ts, sett till att det inte funnits något utrymme att något sådant skulle hända igen.
Jag hade tydligt på alla sätt visat, inför barnen (flickan och pojken) och inför flickans förälder, att jag inte på några sätt ha överseende över händelsen.
Hade pappan reagerat på det sättet, då hade ts inte startat någon tråd.
-
Vad händer om han ger sig på flickorna i mammas hem då, visst ja, det är flickorna som ska offras, för det är aldrig hans fel, som gör något, utan den som är orsaken till det hela är självklart pappans nya kvinna.Anonym (lösning) skrev 2014-09-11 15:20:16 följande:Kära Ts. Då är det inte soc som har bestämt att sonen inte ska vara hos er, utan DU. De är säkert nöjda och glada på soc, och har släppt ärendet eftersom de vet att sonen har det bra igen och inte riskerar att bli utkörd hemifrån igen.
-
När jag läser vissa svar som skrivs i den här tråden, så är jag så tacksam att jag jag alltid har respekterat min sons integritet och framför allt, att han har med sig att man aldrig kliver över en annan människas integritetszoner.
Detta med att respektera andras integritet och inte tillåta andra att kliva över ens integritetszon förmedlar man redan när barnet är litet.
Nej, mormor får inte en puss bara för att hon vill det, nej, man behöver inte sitta i andras knä bara för att en person tycker det är mysigt.
Nej, man pussar inte / petar inte / sticker tungan i halsen på andra när de sover. Man ska aldirg behöva bli utsatt för detta och än mindre i sitt hem, oavsett om man är 7-åring eller vuxen.
Slumpen, igår dök denna artikel upp
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article19515558.ab -
sextiotalist skrev 2014-09-12 07:35:18 följande:
När jag läser vissa svar som skrivs i den här tråden, så är jag så tacksam att jag jag alltid har respekterat min sons integritet och framför allt, att han har med sig att man aldrig kliver över en annan människas integritetszoner.
Detta med att respektera andras integritet och inte tillåta andra att kliva över ens integritetszon förmedlar man redan när barnet är litet.
Nej, mormor får inte en puss bara för att hon vill det, nej, man behöver inte sitta i andras knä bara för att en person tycker det är mysigt.
Nej, man pussar inte / petar inte / sticker tungan i halsen på andra när de sover. Man ska aldirg behöva bli utsatt för detta och än mindre i sitt hem, oavsett om man är 7-åring eller vuxen.
Slumpen, igår dök denna artikel upp
http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article19515558.ab
Att tilägga, det är inte mobbing att inte tillåta ett barn göra vad man vill hemma, med syskon, styvsyskon och annat. Att begränsa ett barn som är gränslöst, är inte mobbing. -
Det spelar ingen roll vad DU tycker, det är den utsatta flickans upplevelse som är det viktigaAnonym (Oj) skrev 2014-09-12 08:20:41 följande:
Jag tänker inte att det är så att det pojken har gjort är okej på något sätt. Men jag tycker inte att det är så allvarligt att man behöver måla upp honom som ett monster som man absolut behöver skydda andra barn ifrån. Soc verkar ha gjort samma bedömning. Det är farligt att stigmatisera tolvåringar.
ts skrev ju att flickan mådde dåligt och att hon visade tecken på depression och i samtal med BUP tillsammans med pappan (flickans pappa) så kom detta fram.
Än en gång, jag är ganska säker på att om pojkens pappa inte hade sopat detta under mattan utan verkligen tagit tag i det, så hade situationen varit annorlunda.
Det är som vanligt, 90% av problematiken i nyfamiljer beror ofta på en förälder som inte tar sitt föräldraansvar, mycket sällan på barnen.
Den här killen har en bakomvarande problematik har uppenbarligen ett gränsläst och inte alltför snällt beteende, men om föräldrarna ser mellan fingrarna så kommer det inte sluta bra för pojken
Däremot är ts skyldighet att skydda sina flickor, där får hon inte backa en centimeter -
Anonym (Oj) skrev 2014-09-12 08:50:54 följande:Jo jag tror på dottern när det gäller detta också. Hade jag varit ts hade jag samtalat med pojken tillsammans med föräldrarna. Sett till att han vet om att vi är överens i detta och följt upp det. Haft lite extra koll när han är hemma. Visat att vi tycker om honom. Han är ett BARN inte en ful gubbe. Jag tycker att i detta fallet verkar det vara en komplicerad familj som behöver mycket stöttning. Pojken är ju inte alls den enda som har problem. Och det är ju inte bedömt att samhället behöver skyddas från honom. Han går kvar i skolan, han bor med sin syster när han är hos sin mamma. Jag hade sett det som ett oroligt barns gränsöverskridande beteende som man kan styra upp.
Som jag ser det, så verkar föräldrarna inte vilja ta tag i det. Och fortfarande, det får man inte glömma, det är en flicka som uppenbarligen har mått otroligt dåligt av detta och ts måste skydda sina barn och jag tycker det är fruktansvärt fel att lägga hela ansvaret för att klara upp situationen.
Det är inte ts som ska ha ansvaret att prata med pojken och hans föräldrar, det är för sjutton pojkens föräldrar
En fråga, varför åligger det pappans nya partnera att backa upp pappans brist på föräldraskap och varför är det den nya partnern som får agera spottkopp, när det problemet är hos föräldrarna.
Jag förstår vara separationerna är vanligare bland nyfamiljer än kärnfamiljer, jag är ganska säker på att den nya helt enkelt ruttnar på hela situationen och drar. -
Det är din värld, när jag (och jag gör det än) flyttade ihop med en man med barn, så var det klart att hans barn, hans ansvar.Anonym (Oj) skrev 2014-09-12 09:09:22 följande:Därför att om man väljer att leva med en man som har barn så är det ens skyldighet att se till att det fungerar för ALLA. Det är bara dåligt att dela upp familjen i dina barn och mina barn. Är det en familj eller inte?
Det är ju ingen som har bett henne att ansvar för situationen. Hon får inte ens vara med på möten och liknande och beskriver att det är hysch-hysch och att hon inte får veta. De andra verkar ju mer se henne som ett problem. Så hur vet vi att det är ts bedömning som är den rätta?
Något annat alternativ fanns inte för mig, men så flyttade jag också ihop med en man som skötte den biten utmärkt.
Hade det funnits den minsta tendens att slänga över föräldrarnasvaret till mig, så hade jag flyttat och förbilivt särbo.
Vårt gemensamma barn har vi haft gemensamt ansvar över.
Ska väl tillägga att sambons barn är vuxna och vi har en väldigt bra relation (och har alltid haft) -
De ser nog att det är tryggare för samtliga att han är hemma hos sin mamma, eftersom hon inte verkar sopa det under mattan.Anonym (Oj) skrev 2014-09-13 10:07:25 följande:Och i detta fallet så har soc inte tyckt att det är nödvändigt, hans syster behöver inte skyddas från honom. Då hade de ju omplacerat honom eller hur?
Men skulle det hända hans syster något, då blir det nog andra beslut.
Det har hänt att barn blivit omplacerade för att de är en fara för sina syskon. -
det är pappan som sopar det under mattan som jag förstod, mamman var, vad jag läst det till, oroad över dettaAnonym (Oj) skrev 2014-09-13 10:42:14 följande:
Jag fattar nog inte riktigt. De tycker att det är tryggare hos mamma eftersom hon inte sopar det under mattan. Är det inte precis det ts anklagar henne för att göra?
Jag tror att de gjort bedömningen att det inte är någon fara att ha honom runt syskonen därför får han vara hos mamma samtidigt som systern.