Införa värnplikt igen?

Personligen vill jag återinför någon slags medborgarplikt, alla svenska medborgare ska omkring 20-årsåldern kunna tas ut till någon form av värnplikt eller civilplikt. Fullgjord värnplikt/civilplikt ska vara meriterande och kunna tillgodaräknas vid exempelvis fortsatta studier, kanske som förkortad kravtid vid inträde i a-kassa etc. Det ska vara attraktivt att gör sin del för samhället.

Civilplikt ska kunna göras inom olika samhällsnyttiga verksamheter såsom vården, omsorg, skolan, räddningstjänst,  socialtjänsten eller vad som kan anses vara lämpligt. Första veckorna består av en kort utbildning gemensam för alla civilpliktsområden, därefter utbildning anpassad efter verksamhet och ev befattning/uppgift. Efter avslutad utbilding så börjar den civilpliktige sin anvisade tjänstgöring. Sista veckan (två veckorna) ägnas åt avslutande av civilplikten, utbildningsgruppen från första veckan återsamlas för att utbyta erfarenheter, kunskaper och lärdomar innan avslutning och CUCK (Civil Utryckning Civila Kläder).

Värnplikt ska kunna göras på ungefär samma sätt som förr, Den som genomgått värnplikt och bedömts lämplig för tjänstgöring kan därefter söka anställning i något av försvarsmaktens stående förband. (färre än idag men fulltbemannade och avsedda att försvara Svenskt territorium snarare än att vara NATO:s springpojkar i något sönderbombat land hundratals mil bort.

Styrkor för utlandsuppdrag sätt återigen upp vid behov och personal rekryteras bland anställda soldater och civilia som slutfört värnplikten med goda vitsord. På så vis får en bra mix av gamla tidens utlandsstyrkor (vars breda kunskaper var mycket uppskattade - alla soldater hade på den tiden ett civilt yrke) och de sentida stryrkor som var stridande förband som trots detta inte var betrodda att gå ut i strid (enligt önskemål från Sveriges regering).

Bäst jag slutar här, innan jag är helt uppe i varv, då finns det inget stopp ;)

Den risken borde man kunna komma runt genom att betala ut en skälig ersättning till den som gör civilplikt eller värnplikt. Civilplikt ska dessutom inte kunna göras hos privata arbetsgivare hur som helst, det ska vara fråga om samhällsnyttiga organisationer där de utplacerade personerna får se vikten av säkerhet och trygghet för medborgarna och förhoppningsvis lär sig att känna ansvar för det samhälle vi delar.

Tanken är att det ska bli ett kitt som håller oss samman, oavsett om vi kommer från norrlands glesbygd, städernas miljonprogram eller välmående småsamhällen i södra delen av landet. En känsla av gemenskap och stolthet som inte kräver att någon sparkar en boll eller skickar iväg en rund svart plastbit över isen.

Ett sätt att återuppbygga den gemenskap som politiker under årtionden har rivit ner, bit för bit. Det räcker med individualism nu. Vi lever i samma land och det är tamejfan dags att vi börjar fundera på vad som är bra för landet och dess invånare istället för att försöka plocka ut så mycket som möjligt och stoppa i egen ficka.

Det är inte ett problem så länge den som tjänstgör får skälig ersättning, hur kostnaden ska fördelas mellan stat, landsting och kommun går att komma fram till, det viktiga är att det inte blir fråga om några 38 kr/dag (eller vad nu ersättningen för värnpliktiga låg på mot slutet). Att ersättningen inte motsvarar en lönen för en heltidsanställd får man dock vara villig att acceptera, det inte en anställning utan en civilplikt, en kort period av ditt liv mellan ungdomstid och vuxentid då du ger något till det samhälle som gett dig utbildning (och ett sätt att (vid behov) klippa navelsträngen - är man 20 så ska man klara sig utan mammas dagliga omvårdnad)

Jag tror faktiskt inte det är krigsföringen som avses utan att de får lämna slagfälten i Battlefield och Call of Duty och ge sig ut i den riktiga världen

Alltså jag tycker det är rätt vettigt att få lämna mammas trygga famn och hamna i ny miljö med nya människor och lära sig vikten av samarbete och organisation. Sen om de ägnar sig åt åla runt i skogen med vapen eller om inriktas på fredligare sysslor inom vård, räddningstjänst eller skola är inte det viktigaste

Med all respekt för de som läser på högskolor och universitet så är det inte riktigt samma sak. Inte bättre, inte sämre men olika.

Någonting som får dem att förstå att det offentliga är viktigt, ägs av oss alla och är allas ansvar, att det som återstår av Sveriges sociala skyddsnät är värt att bevara.

Men det är ju ett jättebra förslag, visa värdet av det gemensamma genom att låta dem utveckla sig själva för sin egen skull.

Jag pratar inte om att alla ska ha mao-jackor och varsin utmärkt kommunistisk cykel att åka till jobbet på, jag vill bara vi ska vrida ner individualismen ett par hack, innan singelhushåll blir den dominerande boendeformen i landet