Jag får inte flytta av pappan till barnet!!!

Detta diskuterades under helt andra förutsättningar. Ett barn förändrar liksom allt. Som förälder sätter man sitt barns bästa först och sina frihetsdrömmar får man kanske vänta med att förverkliga tills barnet blivit stor. Så är det liksom bara. TS talar till och med om att nåt ex ska leka familj och att han skulle bli en bra pappa, som att det inte är värre att byta pappa till barnet än att byta en blöja. TS resonerar oroväckande omoget för en blivande förälder. Hon kanske rent av borde ge pappan boendet för barnet så att hon vore riktigt fri att bara fokusera på sig själv....

Det är barnet som är huvudperson här alldeles oavsett vad som utspelats mellan föräldrarna. Du som så många andra kan inte skilja på vad mannen gjort mamman och hans relation till barnet. Man använder otrohet, dumpning etc för att rättfärdiga att förhindra relation för barnet och glömmer att barnet är en individ med rättigheter. En sådan inställning resulterar i trasiga barn.

Ett barn förändrar bara det man själv tillåter. Pappan får nog vänta med sitt nya liv med nya tjejen ett tag då, och bo i Paris tills barnet blir stort. Så är det liksom bara.

Jag tycker snarare pappan resonerar omoget, som först vill skita i sitt barn med sedan låtsas bry sig för att kunna bestämma över ts.

Jag slår vad om att om pappan velat fullfölja paris-planen och gjort det, och ts velat stanna, hade du tyckt att ts skulle flytta med som kärleksfull mor för att inte förhindra pappa+barnrelationen. Du lägger visst inget ansvar på karlarna du.

Snarare vad mannen gör barnet när han först vill totalstrunta i det och sedan vägrar flytta för att kunna ha en relation. Trots att flytten var planerad sedan långt innan barnet blev till.

Hur bra förebild är man som förälder om man inte kämpar för sina drömmar och bara låter alla planer gå i stöpen? Går omkring och önskar sig ett annat liv i ett annat land som absolut inte behöver utesluta ett barn?

Visa istället att allt är möjligt. Kämpa för ett lyckligt liv. Vill han verkligen ha kontakt med sitt barn ser han till att det blir så oavsett var i världen barnet bor.

Än så länge är barnet i din kropp och inget faderskap är fastställt, så någon möjlighet att bestämma var du får bosätta dig har han inte.

Strunta i vad folk säger och lev ditt liv. Varken du eller barnet blir lyckligare av att du tvingas leva ett liv du inte vill leva pga en pappa som kanske inte ens vill veta av sitt barn. Flytta innan barnet är fött, när barnet väl är här blir det mycket krångligare. Frankrike har en mycket bra vård och föräldraförsäkring, men kolla upp så du får ta del av detta, så du inte faller mellan stolarna pga att du inte bott där så länge när barnet väl föds.

Lycka till med allt. Du får dig ett otroligt äventyr och Sverige finns kvar om du i framtiden vill flytta tillbaka.

Om man på allvar tror att ett barn bara förändrar om man själv tillåter det så är man antingen barnlös eller en rätt

Kass föräldrar. De flesta som uttryckt en sådan naiv inställning brukar som förälder rodna åt sig själva. Förutom då den kategori som fortsätter att sätta sina egna önskningar och infall först. Sanningen är att ett barn förändrar allt, man är inte längre huvudperson i sitt eget liv.

Om du ska ha rätt att flytta som du vill är det nu när du är gravid. Om barnet är fött och pappren för gemensam vårdnad är underskrivna har du inte rätt att flytta som boendeförälder utan pappans medgivande.

Sedan är ju frågan vem som är boven i dramat. Båda blivande föräldrarna hade spikat allt för att flytta till Paris tillsammans. Sedan får den kommande fadern kalla fötter och skaffar ny flickvän. Betänk nu istället att ts hade hunnit flytta till Paris med nytt arbete och boende och upptäcker att hon är gravid. Ska hon då flytta hem till Sverige för att pappan till det blivande barnet plötsligt vill det? Jag är kluven.

Jag hade tyckt det varit totalfel om den blivande mamman plötsligt flyttar till Paris när hon blir gravid utan att pappan haft en plan på det, men här sviker ju den blivande pappan planerna. Det vore ju kul för mamman att tvingas stanna i Sverige och sedan skiter pappan i sitt barn och ts ska stå där med spruckna drömmar. Jag är helt klart för barnets rätt till en far, men frågan är hur stor rätt den blivande fadern ska ha? Om nu allt var planerat för Paris borde ju den blivande pappan fortfarande kunna flytta dit om han bryr sig. Även i hans fall borde ju barnet vara viktigare än den nya flickvännen ...

Däremot är ju frågan hur lätt det är at kombinera barn - föräldraledighet och jobb i Frankrike, så ta reda på allt ordentligt INNAN.

Tyvärr är den kategori som fortsätter att leva som om barnen inte fanns överrepresenterad på FL. Beklämmande att det är så många som inte inser att man inte kan få allt här i livet.