Vem ska lära mitt barn läsa?

De ska väl lära sig alfabetet på förskolan nu för tiden?
Jag kunde också läsa innan jag började skolan, så jag minns inte heller hur det var :S

Vår skola gjorde ungefär likadant, fast i nollan... Just läsning kräver ju mängdträning så för mig är det självklart att det krävs att de övar hemma även om de lär sig de olika bokstäverna och ljuden i skolan. 

Nej, målsättningen är inte att de ska kunna hela alfabetet när de slutar fsk, då bara bekantar de sig lite med bokstäver och siffror. Och det gjorde jag också på sexårsverksamheten. Sedan blev det, som jag upplevde det, en genomgång av allt mer formellt i ettan. Läsläxor minns jag inte när vi började med, men det var på nivån "mor ror" i början.

Är det "den magiska kulan"?

Det är skolans ansvar att lära ut grunderna. Det är ditt ansvar som förälder att se till att barnet tränar hemma så att det lär sig. Repetition, repetition, repetition är grundstenen för att lära sig något. Om man bara läser i skolan, men aldrig hemma, så är det svårare att få till ett bra flyt i läsningen.

Dessutom är det väl ett ypperligt tillfälle att redan nu få en bra grund inför framtida läxläsning. Om man redan från början lär sig att skolan inte tar slut när man går hem för dagen, utan att man väntas studera efter skoltid, så blir det inte lika jobbigt än om barnet plötsligt i årskurs 2 får hem en läxa med rättstavning eller matematik.

Fast att läsa med och för sitt barn gör man väl ändå?
Och gör man inte det så är detta ett bra tillfälle att börja =)

Äsch, nu går det inte att citera, jag får försöka svara ändå. Som tidigare sagt kommer jag även fortsättningsvis hjälpa honom med läxorna. Just läxor i sig är inget nytt, det har de haft under hela förskoleklassåret och dem gör han med stor iver. Det jag undrar över är just detta med läsning. Pojken är helt knäckt och gråter för att han inte kan läsa vilket gör ont i mig. Han ställer mycket höga krav på sig själv.

Vi läser med barnen varje kväll. De lånar böcker på skolan och så har vi egna böcker.

Vad är "Magiska kulan"?

Vid utvecklingssamtalet i våras sades inga problem föreligga, jag hoppas att de hade låtit mig veta i sådana fall.

Jag förstår även jag att föräldrar bör och skadet hjälpa barnen men detta, men jag kan inte låta bli att fundera om det är väl hårda krav redan efter en vecka i skolan. Hade det kommit läsläxor till jul hade jag inte sagt något, för vid det laget borde de ha tragglat sig igenom alfabetet. Som sagt, jag kan ha glömt hur det var förr, kanske var det likadant då med. Men det hjälper inte min sons känsla av att inte vara duktig.

Ansvaret är delat mellan föräldrarna och skolan skulle jag säga, men huvudansvaret för att allt fungerar bra för barnet ligger alltid hos föräldern.

För att barnet skall klara sig så bra som möjligt får man lägga lite tid, men visst vi är långt ifrån perfekta när det gäller detta vi borde lägga mer tid på att hjälpa vår yngsta med läxorna men vi jobbar på det...

Jag har också tyckt att det blir en himla massa tragglande av tidig läsövning som läggs på oss föräldrar. För många barn så är det en tidskrävande process (särskilt när man envisas med att börja så infernaliskt tidigt som de gör i landet jag bor: 4-åringar förväntas lästräna varje dag!) och det är mycket mer effektivt om barnen gör det enskilt hemma. Skulle läraren lägga 15 minuter en-och-en varje dag skulle det ta upp alldeles för mycket lektionstid, men om man som förälder sitter ner 15 minuter så är det inte så farligt. Personligen hade jag hellre stått för läsglädje, inspiration och läst spännande kapitelböcker och lämnat det att ljuda igenom läseböcker till någon annan, men jag kan köpa att det helt enkelt inte finns tid och resurser för det inom skolan. 

Min faster är lärare i åk 7-9 och enligt henne så kommer varje år flera elever som ännu inte läser flytande. Jag tror att man inte kan lämna ansvaret till skolan att
lära ut läsningen själv och särskilt inte när de tydligt skickar hem läxor. Priset kan bli högt för barnen att betala. 

Jag hade inte läst detta när jag svarade nyss. Om mina barn hade gråtit och varit olyckliga över läxan så hade jag omedelbart droppat det. Jag hade tydligt visat att hur de mår är tusen gånger viktigare än någon dum läxa. Jag prioriterar deras utbildning och skolning högt och det vet de om; vi visar det både praktiskt och pratar med dem om det. Tala med läraren. 

jag trodde alla föräldrar tränar läsning hemma redan i när barnen börjar förskoleklass?

Jag själv är född på 80-taletoch när jag började ettan så kunde alla barn utom två läsa grundläggande redan.

det hör väl till föräldrarollen att man ger barnet en start i läsning och bokstäver hemifrån.

Precis som man lär dem prata, cykla, äta, klä på sig, räkna, färger, namn på djur och växter, veckodagar osv. det är väl en naturlig del av att vara förälder?

Givetvis är det inte bra att pojken gråter. Att bara för det låta bli att läsa för den sakens skull är fel väg att gå eftersom man inte kan välja vilka läxor man skall göra eller ej. Ni måste istället komma på ett sätt som passar er som gör att det hela blir lite roligare.

Läs varannan mening eller varannan sida var. Gör situationen mysig. Vill han helst sitta i soffan, i sängen, under bordet i en koja bland en massa kuddar när ni läser? Om ni först läser läsläxan så kan han själv kanske välja en bok som han tycker om som ni läser därefter?

Dessutom undrar jag om det verkligen förväntas att sonen skall läsa själv? Du skriver ju att ni föräldrar "förväntas läsa boken ihop med våra barn" Vad innebär det? När jag fortsätter att läsa texten så tolkar jag det som att det är du som skall läsa högt och att ni tillsammans skall lära er innehållet i texten. I skolan idag har man frångått att plugga in textmassor utantill. Vad är det som förväntas egentligen? Att han skall kunna återberätta texten? Att han skall kunna texten utantill? Att han skall läsa den helt själv? Eller att han skall läsa lite och du skall läsa lite?

När jag började första klass år 1991 hade vi som stående läxa att läsa 5 minuter varje dag. Så det här kan inte vara något helt nytt inom skolvärlden.

Hoppfull84, jag har aldrig påstått att jag som förälder inte har något ansvar rörande delaktighet i utlärning av det du räknar upp. Jag är född i mitten av 70-talet, långt ifrån alla i min klass kunde läsa och jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt att behöva invänta dem som inte knäckt koden. Jag är inte av den uppfattningen att de flesta redan kan läsa då de börjar skolan idag heller, så jag håller din klass för exceptionell. Det är inte läxhjälp från oss föräldrar jag ifrågasätter, utan nivån. Min son gråter ut sin förtvivlan över detta, och det på höstterminen i ettan. Jag är dock inte orolig för jag vet att han kommer klara det. Han har kapacitet för det och vi kommer jobba tillsammans mot målet. Som någon tidigare skrev vill jag hellre stå för läsglädje, och i förlängningen ta vara på barnets nyfikenhet att lära när tillfället varit rätt. Lite som Montessori. Hur brukar du göra? Hur gamla är dina barn? När lärde de sig läsa?

Amanda84, jag håller helt med dig! Avdramatisering är nog nyckeln till gåtan. Strunta i läxorna kan man ju inte göra, det sänder fel signaler. Däremot betona att det inte är hela universum som går under pga detta. Jag är övertygad om att det kommer gå och att problemet i grunden är hans höga ambitionsnivå.

Förväntningar ...ja, de barn som inte kan läsa själva skulle föräldrarna läsa för och så skulle barnet återge historien med egna ord / utantill. Nej, detta kanske inte är nytt inom skolan, men det var ju 30 år sedan jag gick i ettan... usch! Kanske minnet som sviktar, plus att läsning och skrivning, ironiskt nog, var mina favoritsysslor i skolan.

Jag brukar tänka att skolan står för teorin och föräldrarna för praktiken. Med andra ord så får barnen lära sig grunderna i skolan, känna igen bokstäverna, avkoda dem, ljuda orden osv. Men själva lästräningen, alltså att repetera och traggla, det får föräldrarna hjälpa till med. Att försätta barnen i vardagssituationer när man behöver kunna läsa.

Samma sak gäller med t.ex. matematiken. I skolan övas de olika räknesätten, tiokompisar, strategier osv. Men för att få förståelse i hur matematiken används i vardagen så spelar föräldrar en viktig roll. Man kan t.ex. ta med barnen när man handlar på affären och låta dem vara med och räkna ut vad saker och ting kostar, vad pengarna räcker till osv.