Diamond:
Oroa dig inte. Man såg knappast att jag var gravid till vecka 31, är i vecka 33 + 6 nu. Magen kommer och den kommer fort. Det VIKTIGASTE är att din bäbis hjärta slår. Det trodde dem inte att mitt barns hjärta gjorde så jag hoppas att dem inte stressade upp dig som dem gjorde med mig.
Denna tråd är rolig! Grattis till alla graviditeter! Hoppas eran början var lättare än min :)
Jag ska börja med att presentera mig själv. Jag är 20 åring som plussade när jag var 19, chocken över plusset var jättejobbig men jag hade min fästmans stöd redan från dag 1 efter att vi fick veta. Hur jag fick veta att jag var gravid är en annan historia. Början av min graviditet innehöll en massa illamående och jag kräktes hur ofta som helst, ju fler månader som gick ju mer smalare vart jag tills jag i vecka 20 är så äckligt smal att man inte tror att jag är gravid. Mina vänner hade jättesvårt att tro mig.
Vecka 13 så fick jag ordentligt illamående, det vart en sväng till sjukhus och man konstaterade att bäbisen inte skulle överleva. Men peppar, peppar så klarade Hen sig.
Bild ifrån vecka 19. Inne i rummet med mig och min kompis så fanns tre andra läkare. Bara för att se om fostret lever. Här konstaterade man att mitt beräknande datum är 21 Januari och att bäbis är full av liv. Vi vet inte kön (faktiskt ganska skönt).
Nu lite mer allvarligare, jag har haft en ordentlig graviditets depression. Nu skojar jag inte utan jag har helt enkelt bett min fästman ta ansvar för detta barn. Både psykologer och läkare samt barnmorskan tror att det beror på att jag hade en jobbig början i graviditeten. Jag mår jävligt mycket bättre nu!
Eftersom jag nyligen tog studenten och dessutom inte har hunnit riktigt jobba så får jag lägsta mammapenningen. Då så flyttade jag i November till Finland och jag har en massa problem med försäkringskassan som inte vill försäkra mig och vägrar skicka in detta till Finland. Bara jag som känner att dem är otrevliga?
Som nyflyttad till ett annat land och dessutom gravid, planerar bröllop och allt annat kaos så får man prioritera. Min man och jag prioriterade mat före barnvagn men detta löste sig. (haha, ja jag använder oftast orden min man, vi har planerat bröllop den 23 december iår) :)
I slutet utav november fick vi denna barnvagn. Den är använd men den är helt perfekt.
Här är jag :) I vecka 33. (Nu vecka 34). Min mage är precis lagom och alla kontroller har varit bra! Bäbis sparkar och senaste undersökningen visade en arg bäbis, den undersökningen tog två timmar och jag hade inte käkat lunch.
Detta är bara min berättelse, så egentligen kan ju din bli ännu bättre! :)
Nu är inte detta för att få kommenterar om diverse saker och ting utan att göra en poäng. Man är inte dålig för att man är ung och gravid. Min man, som är året yngre sa igår för första gången att han inte ångrar detta. Han har sökt in till diverse universitet men inte kommit in och han sa igår att Universitetlivet är inte hans grej, han skulle gladligen komma in men han kan inte föreställa sig att leva som en student. Bäbis är mycket välkommen!
Så även om ni går igenom detta ensam, kom då ihåg att det absolut viktigaste är att kunna dela glädjen med någon, kanske en familjemedlem.
Ni är starkare än dem flesta med tanke på era åldrar!
Räkna , 2d två veckor. Så minns jag det men sedan hade jag en helt twisted menscykel så min mens hoppade ofta.
Hjälp vad söta magar! Här har man svalt en badboll!
Badboll, vecka 38 (37+0)
Jag tänkte tipsa er om ett minne för livet, dock så tipsar jag om att ni gör den efter vecka 30 och med hjälp. Maken hjälpte mig :)
Jag gjorde min sittandes, vilket resulterade i detta. Jag hade velat stå men helt ärligt så fick jag stor panik utav att bara sitta med gipset på så hade väl svimmat om jag stod. Detta är ju ett minne för livet och jag kommer ju aldrig kunna vänta första barnet igen! :)
Om ni undrar hur sista tiden är, den är jättejobbig. Man får sömnproblem. Jag sover aldrig mer än 4 timmar på raken. Men skulle ALDRIG byta ut denna tid!
Jag började packa väskan idag haha fick såna jävla värkar inatt/morse och har värkar nu också, jobbigt värre men bäbis kan få komma nu :)
Jag ville också göra den högre men det gick inte, jag fick panik...
Ah fast tanken är ju att jag ska hänga upp den ;) just nu torkar den och behöver mera lager. Det tar ju några dagar innan den är liksom 100% klar. Dessutom ska den målas, led ljus ska monteras och bäbis måste komma så att jag kan skriva namn och datum :) det är ju liksom inte klart på 5 minuter. Bara att sätta på gipset tog 40 min och dessutom allt annat jobb tog minst 1 timme så egentligen var det mer för att tala om hur kul det var att göra den. Och hur mycket jag rekommenderar att ni gör det!
Förlossningen får gärna starta idag, 19 dagar före beräknad ankomst. För nu är jag inlagd på sjukhus pga värkar men jag är inte öppen och bäbis ligger för högt uppe så det snackas om att sätta igång mig. Jag har åkt in och ut ur sjukhus under graviditeten så det handlar mer om att kolla om allt är okej osv. Jag är jätte nervös, har ont, är super trött, har gråtit pga smärta och dessutom mått så illa att jag bara velat spy. Jag har dessutom vägrat låta maken åka hem, käfta som fan med dem på sjukhuset men han får stanna inatt. Tips är att ni verkligen säger ifrån.
Men som sagt, bäbis får komma idag men inte säkert att hen kommer.
Måste också tillägga att jag kommer sakna att vara gravid. Nu vet jag att maken vill göra om detta om några år så förhoppningsvis så får jag gå igenom en till graviditet, men ni som är gravida. NJUT innan allt blir tungt och jobbigt.
Nu är min lilla älskling här, en tjej på 3552 gram och 52 cm. Hon föddes den 18 januari och är helt underbar :)
Tusen tack! Det är absolut en Alexa på denna tjej :)
Förlossningen gick jättebra! Med alla förvärkar tog det 3 dagar men alltså det är en stor skillnad på förvärkar och dem riktiga värkarna.. Nu grät jag efter epidural men i mitt fall så hade jag faktiskt inte överlevt förlossningen.
En fundering, nu är ni unga och gravida, är det många som stirrar på er? Jag kan knappt gå ut med barnvagnen utan att folk glor. Jätte jobbigt. Samma sak när jag var gravid och då är jag liksom 20.
Jag tog det med hjälp ifrån pojkvännen. Det bästa du kan göra.
De där med vikt. Jag var kring 65 kg vid inskrivning och gick upp 18 Kg under min graviditet. så 83 kg som tyngst Det är inte farligt och ni kommer få uppleva den snabbaste dieten någonsin ;)
Har du gått ner alla dina graviditets kilon? Jag har inte gått ner alla kilon än (gick upp 17kg), ammar fullt ut och fick min dotter för snart två månader sen.. :)
Stressar faktiskt inte heller över det och det är jätteskönt! Tänkte mest höra hur det var med någon annan för andra vänner har ju bara rasat ner deras kilon och lite till som ingenting!
Åh vad härligt, de små växer så himla fort!! Gick förlossningen bra?:)
Du är himla förståndig! Känner mig som en gammal tant i jämförelse med dig. Himla spännande för er! Jo just nu har jag ingen aning om vad jag känner. En del av mig vill ju behålla barnet. Både jag och killen har ju helt okej jobb, hus, och vi har ju redan hund samt volvo så egentligen passar det ju perfekt in! Haha...
Ni som har fått era bebisar kan inte ni skriva hur ni återhämtar er? De sägs ju att yngre återhämtar sig fortare
Den 18 fyller min prinsessa 6 månader!
Känns helt fantastiskt att tiden har gått så otroligt fort :D