Juste, jag har äntligen börjat känna rörelser!! ???? eller det började för typ 3-4 dagar sen. Men jag har längtat så mycket! Nu vet man att det verkligen finns en levande liten människa där inne??
Igår var jag på UL. Och jag väntar en liten flicka!! Två olika personer kollade och båda sa tjej, och jag såg också att det va en tjej så jag är säker på att det är en tjej! 
Hon rörde sej jätte mycket där inne i magen och allting va bra med henne! 
Jag flyttades bak 4 dagar så BF gick från den 23 april till den 27 april. Det är inget som stör mej så mycket egentligen eftersom chansen att hon kommer lite tidigare är ganska stor eftersom alla mammas 6 barn har kommit tidigare. 4 dagar är ändå inte så mycket heller, så det gör inget. Jag är bara glad över att min lilla flicka mår bra för jag hade gått och oroat mej jätte mycket över att nånting kanske är fel.
Men här är 2 UL bilder, hon suger på sin tumme på den första
Min mage i vecka 19+0(igår). Syns nästan ingenting :( hur mycket syns era magar? :)
Åååååh här börjat känna sparkar hehe bebisen gillar iaf att sparka för hen gör de hela tiden :D är i vecka 17 (16+4)
Tänkte bara berätta att allt såg jätte bra ut med min bebis och det e en liten kille :D jag e så sjukt glad :D
Denna tråd är rolig! Grattis till alla graviditeter! Hoppas eran början var lättare än min :)
Jag ska börja med att presentera mig själv. Jag är 20 åring som plussade när jag var 19, chocken över plusset var jättejobbig men jag hade min fästmans stöd redan från dag 1 efter att vi fick veta. Hur jag fick veta att jag var gravid är en annan historia. Början av min graviditet innehöll en massa illamående och jag kräktes hur ofta som helst, ju fler månader som gick ju mer smalare vart jag tills jag i vecka 20 är så äckligt smal att man inte tror att jag är gravid. Mina vänner hade jättesvårt att tro mig.
Vecka 13 så fick jag ordentligt illamående, det vart en sväng till sjukhus och man konstaterade att bäbisen inte skulle överleva. Men peppar, peppar så klarade Hen sig.
Bild ifrån vecka 19. Inne i rummet med mig och min kompis så fanns tre andra läkare. Bara för att se om fostret lever. Här konstaterade man att mitt beräknande datum är 21 Januari och att bäbis är full av liv. Vi vet inte kön (faktiskt ganska skönt).
Nu lite mer allvarligare, jag har haft en ordentlig graviditets depression. Nu skojar jag inte utan jag har helt enkelt bett min fästman ta ansvar för detta barn. Både psykologer och läkare samt barnmorskan tror att det beror på att jag hade en jobbig början i graviditeten. Jag mår jävligt mycket bättre nu!
Eftersom jag nyligen tog studenten och dessutom inte har hunnit riktigt jobba så får jag lägsta mammapenningen. Då så flyttade jag i November till Finland och jag har en massa problem med försäkringskassan som inte vill försäkra mig och vägrar skicka in detta till Finland. Bara jag som känner att dem är otrevliga?
Som nyflyttad till ett annat land och dessutom gravid, planerar bröllop och allt annat kaos så får man prioritera. Min man och jag prioriterade mat före barnvagn men detta löste sig. (haha, ja jag använder oftast orden min man, vi har planerat bröllop den 23 december iår) :)
I slutet utav november fick vi denna barnvagn. Den är använd men den är helt perfekt.
Här är jag :) I vecka 33. (Nu vecka 34). Min mage är precis lagom och alla kontroller har varit bra! Bäbis sparkar och senaste undersökningen visade en arg bäbis, den undersökningen tog två timmar och jag hade inte käkat lunch.
Detta är bara min berättelse, så egentligen kan ju din bli ännu bättre! :)
Nu är inte detta för att få kommenterar om diverse saker och ting utan att göra en poäng. Man är inte dålig för att man är ung och gravid. Min man, som är året yngre sa igår för första gången att han inte ångrar detta. Han har sökt in till diverse universitet men inte kommit in och han sa igår att Universitetlivet är inte hans grej, han skulle gladligen komma in men han kan inte föreställa sig att leva som en student. Bäbis är mycket välkommen!
Så även om ni går igenom detta ensam, kom då ihåg att det absolut viktigaste är att kunna dela glädjen med någon, kanske en familjemedlem.
Ni är starkare än dem flesta med tanke på era åldrar!