Pappan vägrar hämta barnen

Nä, man skulle ju också kunna säga "stumpan, jag förstår om du blir ledsen/arg/förvirrad när pappa säger såna saker negativa/dumma/fördömande saker om mig (mamma) eftersom du till hälften består av mig. Det är ju nästan som om pappa skulle säga det till dig direkt. Om det skulle kännas på det viset så är det helt okej och jag finns i så fall här om vill prata om det" eller nåt liknande.

Det är en rätt normal reaktion att reagera med negativa känslor när någon snackar skit om våra nära och kära. Både för barn och för vuxna. Och det blir väldigt röriga känslor när den som snackar skit råkar vara någon vi älskar.

Barn har inte riktigt koll på sina reaktioner och känslor. Det ingår i föräldrarnas jobb att lära barnen att förstå sig själva och hantera sina känslor på ett adaptivt sätt. Det börjar med att vi hjälper våra barn att sätta ord på känslorna så att de kan redas ut på en verbal nivå. Oftast vet vi inte med säkerhet vad våra barn känner men en empatisk förälder är bra på att gissa tillräckligt korrekt tillräckligt ofta. Ett exempel från ett barns tidiga barndom är "Olle, jag förstår om du blir jättearg när pelle stjäl din spade. Men det är ändå inte okej att slå pelle med hinken. Jada jada". Lite förenklat. Och sedan rullar det på och blir mer sofistikerat i takt med att barnet blir äldre.

Barn har en massa känslor vare sig föräldrarna pratar om det eller inte. Det går liksom inte att tiga bort känslor. Det som händer om man ändå försöker är att barnet lämnas ensamt med ett virrvarr av känslor som det varken förstår eller förmår att reda ut. Och får bulimi istället (grovt förenklat).

Nä, det är bättre att försöka prata om det (om det verkar finnas ett behov av det) än att låta bli.

Men hur gör man då med ett barn som inte kommit så pass långt i sin verbala och känslomässiga utveckling att hen själv på egen hand klarar av att reda ut sina obehagliga känslor kring faktumet att ha blivit psykiskt misshandlad och även klarar av att uttrycka detta verbalt till den andra (förhoppningsvis) friskare föräldern??

Varför är det så svårt för dig att acceptera att det är psykisk misshandel att snacka skit om den andra föräldern till ett barn? Tänk dig själv. När föräldrarna snackar skit om varandra till barnet har det INGENTING med barnet att göra. Det har bara med föräldrarna själva att göra. När de snackar skit spyr de ut sitt egna psykiska illamående på omgivningen på ett egoistiskt sätt när de inte tänker på den som tvingas lyssna. Bara för att de själva mår dåligt. Istället för att tala ut hos någon kompis eller en terapeut använder de sina egna barn som slaskhinkar. Hur kan ett barn någonsin gynnas av att exempelvis få höra att mamma är en jävla hora för att hon redan har en tredje pojkvän sedan separationen? Nä, barnet skulle aldrig gynnas av en sån kommentar och bör därmed också få slippa den och liknande.