Inlägg från: Anonym (rådvill) |Visa alla inlägg
  • Anonym (rådvill)

    Han slog vårt barn i huvudet

    Min sambo har problem med sitt humör, likaså hans bror. Även pappan och farfar hade det. Vi var till en psykolog bland annat på grund av detta och jag frågade om det är genetiskt (vi har två söner), men han sa att det är uppväxten som formar en. Det hela rann ut i sanden och vi slutade gå till honom.

    Sambon har slagit mig och blivit straffad för detta i en rättegång. Ingen trodde på mig så jag ville ha bevis ifall något någon gång skulle drabba barnen. Jag anmälde bara en av händelserna eftersom jag inte ser något positivt i ett fängelsestraff, vilket det hade blivit om jag anmält allt. Han fick ingen behandling, enbart 20 000kr i böter.

    Jag har blivit varnad av vänner att en man som slår oftast inte rör sina barn förrän de blir 4 år, just för att barnet ofta blir mer utåtagerande och trotsigt då. Vår äldsta son fyllde nyss 4. 

    Jag märker av det psykiska, hur han gör sig själv till en martyr och är rent utsagt taskig mot 4- åringen. Jag pratar mycket med sonen och säger att det var fel, att man inte får säga så. Jag försöker förklara att alla är griniga ibland och att pappa inte menade vad han sa. Det är som att sambon har två sidor, den ena otroligt ödmjuk, klok och snäll. Den andra helt känslokall, det kan komma vadsomhelst ur hans mun. Jag håller mig nära barnen när jag känner att sambon växlat till den dåliga sidan, för att höra och se allt han gör.

    Sonen har flera gånger sagt att pappa tagit hårt i honom, även den minsta, men jag har helt ärligt inte vetat vad jag ska tro - om det ens har hänt eller om han tagit såpass hårt att det klassas som att gå över gränsen. Jag är försiktig med mina reaktioner för att inte göra det till en 'grej' att pappa gör illa, men samtidigt kan jag ju inte ignorera det. Jag har sett att han när sonen måste gå in på rummet alltid ger en extra knuff i ryggen in, vilket jag tycker är fel, men det är svårt att veta var gränsen går när man själv blivit slagen. Tankar som att jag kanske överreagerar kommer.

    Häromdagen stod jag och lagade mat, sonen hade varit 'jobbig' hela dagen och jag hörde hur de bråkade ute på tomten. Sambon tappade humöret och då kan han inte tygla sig, jag såg genom fönstret hur han slog till sonen i huvudet. Sonen hade hjälm och fick inte ont, men jag vet hur kränkande det känns. Jag vill inte att sonen, liksom jag, ska vara rädd för att vända ryggen åt pappa när han är arg. Jag sprang ut och sa att han ska låta bli barnen och då bad han sonen om ursäkt och pratade länge med honom. Men jag vet inte hur jag ska agera efter detta?

    Jag har en kontaktperson på socialen som jag har berättat detta för och hon gav mig en broschyr typ, vart jag kan vända mig för hjälp. Men jag förstår inte varför JAG ska gå och prata med någon, det är ju inte jag som tappar humöret.

    Jag skriver sambo för att vi bor under samma tak, jag tänker inte flytta och låta honom vara ensam med barnen. Och skriv inte 'ta barnen och flytta därifrån' för så går det inte till. Man kan inte ta två barn ifrån den andra föräldern, det krävs otroligt mycket för det. Barnen skulle dessutom må dåligt av att förlora pappa som de älskar.

    Någon som varit i samma situation och kan ge råd?

  • Svar på tråden Han slog vårt barn i huvudet
  • Anonym (rådvill)

    Vad anser du kommer hända om jag polisanmäler att han slog sonen i huvudet? Sonen själv säger att han inte fick ont, jag kan inte avgöra hur hårt han slog eftersom jag var inomhus. Det kommer inte hända någonting överhuvudtaget, rättsväsendet fungerar inte så.

    Socialen vet om detta, men agerar inte på denna händelse. Hon har såklart skrivit ner det och vi ska ha ett samtal alla tre. Han har visat sitt humör för henne så hon tror i alla fall på mig.

    Jag kan inte prata med någon eftersom det blir såna hetsiga reaktioner, därför väljer jag att skriva anonymt här. Det är inte så enkelt att få igenom något. Jag vill fortsätta vara i barnens närhet alla timmar på dygnet, tänk om han vill separera och han får ha dom 50% själv? Mardrömsscenario enligt mig.

    Han slängde ner mig från sängen, drog mig igenom huset och låste ute mig i regnet. I domen står det att det var milt våld och absolut INGENTING hände.

  • Anonym (rådvill)

    Är ni införstådda i att han kommer fortsätta ha halva umgänget om jag anmäler denna händelse? Att en åklagare kommer se igenom anmälan och göra en bedömning. Att det troligtvis kommer läggas ner.


    Jag kommer inte få ensamt umgänge, utan de kommer vara ensamma hos honom.

  • Anonym (rådvill)

    Ja, jag skriver ner allt, klockslag och vad som hände. Polisen rådde mig till det. Jag anmälde till socialen eftersom jag vet att jag har svårt att veta var gränsen går, då får de hjälpa till att avgöra. Hon sa att en polisanmälan kanske gör det hela värre, men att hon vill prata med oss båda för att göra en bedömning. 

    Jag har kontakt med kriscentrum och där finns även kuratorer som tar emot män som slår. Jag har pratat lite löst med honom efter denna händelse och han verkar vilja gå på något sådant. Får ta det lite långsamt så han inte blir arg och skiter i det. Han ska ju trots allt ha kontakt med barnen i resten av sitt liv så det viktigaste för mig är att han får hjälp att jobba med sina problem. Hans bror har gått i terapi i 2 år och är en helt annan människa idag, även han har pratat med sambon.

    Jag har inga problem att lämna honom, gjorde det efter misshandeln. Men det ledde ju till att han var ensam med barnen 50% och det vill jag inte.

  • Anonym (rådvill)

    Jag kan tillägga att en stor bidragande orsak till sambons problem dels är att pappan bara försvann. Han har även andra beteenden som psykologen tyckte kunde kopplas till det. Allt detta snurrar i mitt huvud dagligen och ofta känner jag att jag ska kämpa för att få flytta ensam med barnen. Men om det inte blir så måste de ju vara ensamma med honom. Hur skulle det hjälpa?

  • Anonym (rådvill)
    Anonym (A) skrev 2014-09-17 17:30:12 följande:

    Om du fortsätter att leva med denne man trots att han misshandlar barnen så riskerar du att få dem omhändertagna, då det ses som att du inte kan skydda barnen och ge dem en trygg uppväxt. Men tycker du den risken är försumbar så go ahead. 


    Men jag har ju anmält det till socialen? 
  • Anonym (rådvill)
    Anonym (Anna) skrev 2014-09-17 15:02:50 följande:

    Du sitter i den berömda rävsaxen, det är en omöjlig sits och vad du än gör blir det fel.

    Men jag tänker som så, om du separerar och har barnen 50% så har de ett tryggt liv 50% av uppväxten. Som det är nu har de 0% trygghet eftersom du inte kan skydda dem. Förlåt att jag skriver så hårt.


    Jag känner tvärtom, att de har trygghet 99% nu eftersom jag alltid är med dom. Det är jag som lämnar och hämtar från förskolan och sedan är jag hemma med dom resten av dygnet. Jag har anmält detta till socialen (står inte i ts så tydligt, men i de andra svaren) så det är inte så att detta är hemligt.
  • Anonym (rådvill)
    Anonym (agera!!) skrev 2014-09-17 18:03:58 följande:
    Men TS förstår du inte varför det blir hetsiga reaktioner när du pratar med utomstående om det?
    Det är ju för att det är så fel det som din sambo gör!

    De reagerar hetsigt och starkt på den misshandel som din sambo utsätter dig och barnen för!

    Du behöver anmäla varje gång han slår dig. Och dokumentera misstankarna om misshandel mot barnen både själv och tillsammans med socialen.

    Det är på DET sättet som du kan skydda dina barn. Inte genom att låta dem fortsätta bo med en misshandlande far och försöka finnas på plats för att hinna hindra honom när han försöker slå dem.

    Jag tror att det du försöker göra idag är att få deras far att ändra sitt beteende? Då får jag bara fråga dig - tycker du att det fungerar? Hur många år har du levt med honom och hur många år har du försökt att få honom att ändra sitt beteende och vad gjorde han mot 4-åringen nyligen? Hur många år till tänker du försöka på samma sätt som tidigare? Hur många år till ska dina barn behöva bo heltid i ett hem där de blir misshandlade och vittnen till (barn märker mer än man tror) att deras mamma blir misshandlad?

    Det finns inga enkla handlingsalternativ för dig. Men du måste kämpa mer än du gör för att skydda dina barn! Det är din plikt som förälder. Och det var förmodligen därför du fick broschyren om vart du kan vända dig för hjälp. För att den som gav broschyren till dig anser att du behöver hjälp för att kämpa bättre för att skydda dina barn.
    Jag har pratat med honom om att vi borde söka hjälp och han verkar vara positiv till det. Vi ska diskutera detta vidare när vi har möte med vår kontakt på socialen. Jag har inte berättat för honom att hon vet, vi får ta det där och då.

    Sen rättegången i februari har han inte gjort något fysiskt mot mig, allt har varit lugnt. Men så i förra veckan gjorde han detta mot sonen och jag är rädd för att det eskalerar som misshandeln mot mig gjorde.

    Det är svårt att förklara vad som händer med ens hjärna när man levt såhär i flera år, man blir så vriden och vet varken ut eller in. Ibland känner jag mig t.o.m. som en lögnare. Därför har jag pratat med socialen så jag kan få stöd att förstå var gränserna går. 

    Svaren i denna tråd hjälper mig, att få så starka reaktioner är som ett bevis för mig att det är fel. Men ändå smyger sig de där tankarna in att jag kanske uppfattat situationen fel, att jag överdriver och så vidare. Men jag tar verkligen till mig svaren!
  • Anonym (rådvill)
    Anonym (huh) skrev 2014-09-17 18:37:49 följande:
    Så socialen vet om och agerar inte? Väntar de på värre händelser? Om han slår dig medvetslös hur ska du skydda barnen då?
    Läs mina andra svar, där har jag skrivit mer.
  • Anonym (rådvill)

    Det är precis så jag känner, att det inte är så farligt, när det gäller mig själv. Men när jag såg vad han gjorde mot sonen förra veckan tog jag direkt kontakt med socialen, fick träffa henne efter två dagar. Jag känner att jag behöver hjälp med detta, med att bedöma.

    Jag kan inte prata med omgivningen, de kallar mig lögnare och att jag slår mig själv. I rättegången hade vi gett samma version om vad som hände och han erkände, det står tydligt i domen. Ändå står de på hans sida och säger att han inte gjort fel. Min egna familj bor långt härifrån.

    Jag har inte heller fått många direkta slag och det har inte skett systematiskt. Det har mest varit knuffar, nyp, kastade saker på mig eller på något annat. Han har tryckt in mig i väggen och försökt skalla, svängt så häftigt med bilen att jag slog huvudet i rutan och svimmade o.s.v. Det värsta har alltid varit det psykiska. Det är framförallt det jag är mest orolig för ang. barnen för det syns inte utanpå. Är jag inte med dom jämt har jag ju ingen aning om vad han gjort och sagt.

Svar på tråden Han slog vårt barn i huvudet