septemberbarn 2014

Min sally kom den 31/8 2710 cm och 48,5 cm lång.

Vi åkte in till förlossningen för att kolla en crg kurva då jag inte hade kännt av henne på hela dagen. Vi kom in kl 21 och fick ligga i crg kurva och göra ultraljud ett flertal gånger. Läkaren konstaterade att kurvan inte var bra och det bestämdes att det skulle bli ett akutsnitt vid 02:00. Då hade jag även fått regelbundna värkar så de stoppades med bricanyl innan de rullade mig till op.

Sally kom ut 04:15 med navelsteängen 5 varv hårt runt halsen och ett varv runt kroppen så hon kunde inte röra sig. Läkaren och BM sa flera ggr att det var bra att jag gick på magkänslan och åkte in för kontroll.

Vi har även tvillingar på fyra år som år väldigt stolta storebröder och hjälper till och tar hand om lilla Sally som nu är tre veckor.

Jag tror att jag hade en bra förlossning. Här kommer historien för den som är nyfiken :)

Slemproppen lossnade i måndags. I onsdags var jag på specialmödravården för att det kom klarrosa vätska. De sa att det var en teckningsblödning. Natten till fredagen började jag få lite förvärkar som eskalerade natten till lördagen men de var helt hanterbara. På lördagmorgon började det igen sippra vatten och eftersom jag hade värkar åkte jag upp till förlossningen.

Där konstaterades att jag hade lång vattenavgång så jag fick vara kvar trots att jag bara var öppen 2cm. Fick värkstimulerande första gången vid två eftersom ingenting direkt hade hänt. Fick igen vid fyra och vid fem började värkarna göra riktigt ont. Visade sig dock att jag bara hade öppnat mig en halv cm på hela dagen. Då kände jag mig uppgiven eftersom det hade gjort så ont ganska länge men inte hänt något. Fick mer värkstimulerande och vid sju var värkarna så smärtsamma att jag bara skrek. Tog en dusch och när jag kom ut var jag plötsligt öppen 6cm. Äntligen fick jag Eda! Bästa grejen! En timme senare var jag helt öppen, kände inga som helst värkar under den timmen. Ytterligare en halvtimme senare började jag känna att jag ville krysta. Kände dock ingen smärta alls. Bara ett behov av att trycka på och en kvart senare var han ute. :)

Det var en riktig upplevelse. Häftigaste grejen jag varit med om och plötsligt hade man en bebis på magen <3

Vår lille Kevin var beräknad 11/9 men kikade ut redan 29/8.

Kort förlossnings berättelse :)

Slemproppen gick på morgonen den 28e och kl 21 fick jag värkar som direkt kom med ca 2-3 minuters mellanrum och var väldigt starka. Kom in på fl vid 23 och 00:15 fick jag epidural. Var helt öppen 05 men huvudet hade inte riktigt kommit ner. Fick krystvärkar 05:30 och 05:58 kom han :)

Efter att han fötts började jag blöda från livmodern och blödde sammanlagt 2, 3 liter, fick två påsar blod sen mådde jag bättre :)

Fick några bristningar som fick sys. Fick stanna två nätter på bb pga blodförlusten. Nu är han snart 4 veckor och tas väl omhand av sina snart 5åriga systrar (twins) och mår som en prins ?

Hoppar med in i tråden. Vår Elsa föddes den 20 september kl 11.30. Från vi kom in till förlossningen tog det 4 timmar och 15 min innan hon var ute. :) kan skriva mer ingående om förlossningen senare.

Mina värkar började vid 19:30 lördag kväll. Vid halv två på natten var de så täta att vi åkte till sjukhuset. Då var jag öppen 5 cm. Jag bad om epidural efter ett par timmar (tror jag, svårt med tidsuppfattningen). Då hade jag öppnats ytterligare ett par cm och det var lite tveksamt om jag skulle hinna få bedövning. Som tur var hann jag få det, men värkarna avtog efter ett tag så värkstimulerande dropp sattes in. Kvart över sex på söndag morgon föddes lilltjejen. 

Så förlossningen var väl rätt snabb för att vara första barnet antar jag, men jag hade haft förvärkar i veckor.

Nu har vi en underbar dotter som äter, sover och bajsar. Tyvärr sover hon mest på dagen och är vaken på nätterna, men det rättar förhoppningsvis till sig om inte alltför lång tid hoppas jag.

Hej! Jag hoppar in här jag med! :)

Mitt vatten fick när jag tränade på crosstrainern hemma för en vecka sedan. Vi åkte in på kontroll för att se till så att barnet mådde bra. Allt såg bra ut men jag ville åka hem tills jag fick onda värkar.

Jag somnade till slut trots kraftiga sammandragningar och vattnet avtog lite.

Dagen efter satt jag och klockade det jag trodde var sammandragningar/förvärkar då det inte gjorde ont. Vid 13-tiden åkte jag in för kontroll då jag ville ha en plan för helgen med tanke på att jag har 2 barn på 6 & 8 så min pappa mötte upp barnen vid skolan medan jag och min man åkte in. På vägen från parkeringen till fl fick jag 2st ganska kraftiga värkar men de gjorde inte ont. Vi kom in 13:30 och kopplades upp mot ctg. Den visade att barnet blev påverkat av mina värkar och hjärtljuden gick ned till 60-80 slag/min. Jag var då öppen 5cm. Och vid kontrollen började vattnet rinna till ordentligt.

Jag bad om lavemang och under tömningen började värkarna göra galet ont helt plötsligt. Ingen som helst upptrappning. Jag gick sedan tillbaka till rummet igen och fick lustgas då värkarna nu kändes sjukt intensiva. De körde ctg igen och bebis fortsatte reagera negativt på värkarna. Vid kontroll var jag öppen 7cm men alla kanter var utplånade så det kunde gå fort nu sa BM. Jag ställde mig sedan upp då jag hade svårt att ligga still pga smärtan, det kändes då som att höfterna skulle hå isär av ett enormt tryck! Jag stod upp i kanske 2st värkar innan jag kände att min kropp började krysta. Jag skrek till BM att de måste lägga bedövningen NU! Men hon trodde det var för tidigt! Då la jag mig ned igen och andades lustgas som en tok och började helt enkelt krysta! Sonen hade sjukt bråttom ut! Jag minns bara att de sa; oj ja nu kommer den! Vi hinner inte med bedövningen! Sedan överdoserade jag lustgasen och tuppade av. När jag vaknade till hade min kropp krystat ut min son på 2 värkar på 5 min vid 15:32. 3486kg & 49cm.

Sjukt intensiv och traumatisk förlossning men jag klarade mig utan stygn så jag är nöjd ändå så här efteråt. Dock så förespråkar jag absolut en lugnare förlossning likt mina 2st tidigare.

Nu har jag priset här, min underbara Oliver! :) är så kär man kan bli! Amningen fungerade inte men allt annat går sååå himla bra och lyckan är verkligen fullständig!