Jag plussade i torsdags, så det jag fått fram är att BF borde vara i maj/juni, hoppas det är ok att jag hänger på här ändå? 
Ska till BM i nästa vecka så vi får se hur allt går efter det.
Är 22 år och väntar första barnet tillsammans med min sambo
Jag är idag i vecka 7 (6+2) och är beräknad till 19:e maj, men jag misstänker att det kommer flyttas fram något hos bm, har försökt använda mig av olika verktyg och appar men alla verkar räkna olika, och enligt clearblues digitala är jag i vecka 2-3???
Ska bli skönt att komma till bm snart. hur mår alla?
Är också 2-3 veckor enl. CB digital.
Har mått illa hela dagen trots Seaband, men såg nu att de satt lite för långt upp på armarna. Hoppas att det gör skillnad nu när de sitter rätt igen. Ska ta mig en kopp ingefärste.
Har någon testat Postafen? Hjälper det?
Vi ska på första besöket 1/10, alltså nu på onsdag. Jag är helkass på alla förkortningar här inne, vad betyder MA?
Detta är min första graviditet, så jag är helnojig över allting.
Ska äntligen berätta för familjen om bebisen, även om det är tidigt. Det känns liksom som en sak mindre att "oroa" sig för.
Är det konstigt att köpa gravid leggings redan nu? Är i vecka 6. Det gör så ont med tajta byxor men gravid leggingsen är mycket mjukare mot magen.
Jag kan inte knäppa ett enda par jeans längre. Är det normalt?
Jag känner mest som att jag skulle vara sjuk, känns nästan som jag har feber, är väldigt trött hela tiden och brösten gör så ont! Men så oroar jag mig hela tiden att det inte är något som växer i magen!
Ser fram emot första mötet hos bm på onsdag, att få lära känna barnmorskan och få allt att känna lite mera verkligt.
Nu vet hela min familj om vårt lilla frö, har aldrig känt en sån lycka, det har varit många glädjetårar den här helgen.
Jag har räknat ut min BF till 19 Maj, kanske borde ha varit i maj-gruppen, hoppas det är ok att jag hänger lite med er ändå
Första barnet, 22 år från Västervik
BF-lista
19 maj: Josphi, första barnet, 22 år, Västervik
27 maj: Elsa83, första barnet, 30 år, Malmö
28 maj: Flor Mariposa, tredje barnet, 32 år
30 maj/1 juni: Sinilam, andra barnet,24 år!
30 maj-2 juni: Gizza, andra barnet, 31 år, Uppsala
30 maj: Fiiaaa, 32 år, första barnet, Uppsala
30 maj: Joseeffin, 30 år, andra barnet, Göteborg.
31 maj: Summer88, första barnet, 26 år, Malmö
1 juni: saran86, andra barnet, 28år, Umeå
3 juni: KnytetsMamma, andra barnet, 34 år, Linköping
3 juni: jemi02, andra barnet, 30år, Stockholm
4 juni: Onilla, första barnet, 25 år, Halland
4 juni: stayyoung, första barnet, 26 år, Jönköping.
4 juni: micra, tredje barnet, 28 år, Västerås
7 Juni: Diamant, första barnet, 30 år, Göteborg.
[/quote]
Jag gråter ofta över hur nojig jag är, känns som att mina symtom har avtagit något, och väntar bara besked om missfall typ, har varit på bristningsgränsen heeela helgen... Imorgon ska vi till bm, hoppas få någlon slags klarhet i detta!
Hoppas ni andra mår bra! Är det inte lite mysigt att må såhär när man vet vad som väntar
Var hos mvc för första gången idag!
Trodde jag skulle få bli lite lugnare pga mina misstankar om missfall, men allt bm sa var att det är normalt och att det förmodligen är helt normalt... Om två veckor ska vi på inskrivningen och ta en massa prover, dessutom ta beslut pm KUB och två veckor efter det vårt första UL!
Hur ställer ni er till KUB? Och fostervattensprov? Kanske tidigt att bestämma sig men spännande med era tankar kring det.
Jaa visst vill man det, det onda har kommit tillbaka lite i min mage nu under eftermiddagen, och jag känner en liten "knöl" om jag känner efter riktigt ordentligt nu (är i vecka 7+2) så visst är man ivrig att få se det lilla livet!
Jac lutar nog åt att göra KUB, just för att få mer tid OM det skulle vara något, och dessutom få se en extra gång.
Det är mycket val som ska göras!!
Fick nästan dåligt samvete över min livsstil idag hos bm, trots att jag slutat med mina stora laster (kaffe & cigaretter), ska försöka komma igång med motionering nu i dagarna, kanske hjälper det lite mot tröttheten.
Funderar redan kring detta med KUB och gjort det innan plusset också.
På ett sätt vill man för att få se att det verkligen finns nåt där inne i magen men vad och hur tänker man om man hamnar i en riskgrupp? Har bekanta som fått högrisk men fått friskt barn och lågrisk vars barn haft Downs.
Jättesvårt tycker jag, men man vill ju gärna se "bebisen" en extra gång. Sen vill man nog heller veta om det är sjuk i v 12 än runt 18-20
Grattis!! Jag ringde bm dagen efter mitt plus ville landa lite i det själv, men så vill man såklart att det ska hända något. man får kommer på hälsosamtal först, det var vi på nu i veckan, man brukar ju ha det typ i vecka 8 så ring när du är redo.
Hej, hoppar in här då jag plussade i tisdags med första barnet, första försöket:) enligt beräkningar är jag i vecka 5(4+2). När ringde ni bm?
Min lärare i medicin är barnmorska och har jobbat som det ganska länge, jag frågade henne lite hur det är när man inte får i sig ordentligt med näring. Hon förklarade som så att egentligen är det bara mamman som lider av det, bebisen lever som en parasit av dig i magen och kommer ta den näring hen behöver.
Hoppas du får bli frisk snart!!
Tack för omtanken
Ja det var skönt att höra att hon fick en frisk bebis ändå!
De nämner ingenting om några risker mer än att det är svårt att veta om illamåendet och vissa av smärtorna i magen är relaterade till sjukdomen eller graviditeten, men illamåendet har lagt sig nu efter droppet och jag har inte lika ont i magen.
De har däremot frågat varje gång de pratat med mig om jag haft någon blödning eller så.
Mina provsvar kom tillbaka som helt okej, har troligtvis fått ett virus och det tar kroppen lång tid att återhämta sig, har lågt natriumvärde som tusan men det är ju för att jag inte kunnat äta på flera dar och bara druckit vatten och Resorb liksom! Så nu blir det till att salta allt!
Fick en liten blödning idag och liksom avidande värk i magen, så ringde till gyn och fick komma in direkt på ultraljud då jag är i vecka 9 (8+1).
Tyvärr "ser det inte bra ut" enligt läkaren. Antingen ligger jag 4 veckor tillbaka mot bms uträkning, annars är det en tom hinnsäck (förmodligen det första). Ska in på ultraljud igen om en vecka, ser de inte en utveckling så har jag fått missfall i vecka 5 ungefär, men kroppen har inte stött bort det som det ska.
VÄRSTA dagen i mitt liv by far. Hur går man vidare efter det här?
Vill lägga mig ner och dö.
Ja då han är hemma, men just nu känns det som allt kvittar... Hoppas verkligen det går bra för alla er andra nu!
Åh nej! STOR kram!
Är din partner hemma o stöttar?
Jo alltså, men en väldigt väldigt liten, och min kropp och min hjärna har liksom gett upp idg, och känner mig bara som världens svagaste människa.
Har varit rökfri en tid nu pga graviditeten och idag föll jag dit = hemskt dåligt samvete.
Helst skulle jag vilja "bli av med allt" så jag kan börja bearbeta och börja om på nytt, allt är så förvirrande just nu och jag vet inte hur jag ska tänka.
Förstår jag dig helt rätt finns det alltså fortfarande en liten, liten chans? Måste vara fruktansvärt jobbigt att behöva vänta en vecka på att få slutgiltigt svar. :( Tillåt dig själv att vara ledsen, man kan inte förväntas låtsas som ingenting. KRAM
Fan också. Helvete vad jobbigt. Fick också blödning idag, typ som mens. Har fortfarande. Är livrädd. Tänkte avvakta till träff med BM på fredag. Jättedålig känsla för det här.
2012 upptäcktes på mitt kub-test v14 att fostret var dött sen flera veckor, fick gå igenom flera cytotec-kurer för att få bort det. I efterhand önskar jag att jag hade valt skrapning istället, då hade det varit ett tillfälle, och sen klart. Nu tog det sammanlagt en och en halv månad innan jag fick bort allt ur livmodern. Hoppas jag aldrig behöver gå igenom det igen. Vi håller väl fortfarande tummarna för att allt ska gå bra?
Fick åka in akut idag till gyn, det bara forsade blod och jag fick genomföra ett till ultraljud, läkaren såg bara blod i livmodern så kroppen håller på att stöta ut det.
Känns på något märkligt sätt lite bättre idag, att få vetskap om hur det ligger till. Nu kan vi börja bearbeta allting och börja prata om hur vi ska gå vidare.
Allt ser "normalt" ut nu, om det nu kan kallas för normalt när något sådant händer. Känner mig otroligt lättad, nu ska jag blöda klart, vilket kan ta ett par veckor.
fick i alla fall med mig snygga blöjor och nättrosor hem.
Hoppas alla ni får en underbar tid, och jag önskar alla stooooor lycka!!
Kram på er <3