BF Juni 2015

Hej, jag hoppas att jag också får vara med här hos er!

Plussade i lördags, BF 19 juni. Mitt fjärde barn, makens första. :)

Vad skönt att du fick 2-3!

Jag fick 2-3 på BIM+1, och 3+ på BIM+3... Det gör mig också nervös, får för mig att det kanske är tvillingar...

Vi tänker nog inte ta reda på kön, även om jag vet att jag kommer att vara sjukt nyfiken... Jag har två pojkar och en flicka sen innan, och tog reda på kön med de två yngsta. För mig kändes det mer konkret då, men maken vill helst inte veta innan och då får det nog bli så den här gången. :)

Å, stackare! Vet precis hur du känner det, för jag känner ungefär samma. Sist jag var gravid mådde jag illa HELA jäkla graviditeten, inte riktigt så illa som i början, men ändå, och då sa jag att jag ALDRIG skulle göra om det. Och häpp, så det blev. Får sån ångest av att må illa också, vet knappt vart jag ska ta vägen...

Vi är ungefär lika långt gångna också, jag är i v 6+4 idag. En hel evighet kvar ens till v 12+0 liksom. Blärk. Jag har blivit så himla känslig för beröring också, kan knappt ta emot en puss av maken och dör lite om någon ska krama en. :(

Men vi kommer att fixa det, på något sätt!

Vi vill helst vänta till efter NUPP, och det är inbokat i v 12+5. Men vi får väl se, just nu känns det som att det inte kommer att dölja så länge till eftersom jag mår pyton... Det lutar nog åt att jag skvallrar för en kompis snart också, det vore så skönt att ha någon bundsförvant förutom maken. :)

Det låter sent, enligt min bm ska det göras mellan 11+0 och 13+6...

Pyret85 och MakeItHappen, beklagar era missfall. :(

Skickar kramar (även om jag vet att det inte hjälper just nu...) och hoppas att det snart är er tur!

Kan ni känna livmodern när ni ligger ner?

I helgen kunde jag för första gången känna livmodern när jag låg på rygg i sängen och var riktigt kissnödig. Nu känner jag den varje morgon, och igår kväll kunde jag nog fasen känna den fast jag inte var superduperkissnödig... Den känns lite som en boll i magen. Det ska man väl inte kunna göra så här tidigt?! Vecka 7+6 idag...

Det är mitt fjärde barn och ändå känner jag mig som en nybörjare på detta. :)

Tråkigt för er som känner att ni inte riktigt får det stöd ni behöver från era sambos/män! För många är det nog väldigt overkligt tills det börjar synas mer och kan känna sparkarna utanpå, det tar liksom längre tid för många män tror jag... Jag har upplevt precis samma sak med mina stora barns pappa, och vet precis hur frustrerad man kan bli...

Min man är däremot helt klockren nu, han är intresserad och läser en massa om graviditeten och bebisens utveckling i magen. Han tröstar och peppar och åker och handlar konstiga saker på konstiga tider helt utan att knorra. Mitt illamående och den stora tröttheten är liksom familjens tema just nu, och han gör nästan allting hemma också, stackarn. Jag har ju tre barn sedan tidigare som han är bonuspappa till, och han tar ett helt fantastiskt ansvar för dem också. Jag tycker att det är jobbigt att inte orka med och skäms nästan för min "oduglighet" just nu, men han bara fixar. Barnen vet inte om graviditeten heller, så det blir lite extra bökigt att dölja emellanåt... Men han distraherar dem bra. :)

Å, tack för tipset! Klickade hem en. :)