BF Juni 2015

Hej på er alla och grattis till era graviditeter!

Jag har varit här och läst sedan jag testade positivt för knappt 2 veckor sedan men har inte riktigt landat i graviditeten än och det känns fortfarande lite overkligt.

I juni förra året upptäcktes det i vecka 11 att jag hade komplett mola/druvbörd. Jag skrapades akut och efter det följde ett år av uppföljning och blodprov för att kontrollera att tumörerna inte växte tillbaka och att cancer uvecklades. Mina värden sjönk fint och 7 veckor efter skrapningen var mina hcg-värden normala men uppföljningen pågick ända till i juni i år.

Det har varit ett otroligt tufft år. Vi är så himla glada att jag är gravid igen men samtidigt väldigt oroliga över att något ska gå fel igen. Vi fick höra att oddsen för att få en mola första gången var 0,1% och att oddsen för att få ytterligare en mola är 1%. Jag vet att det är 99% chans att inte få det igen så jag försöker vara positiv.

Jag är så glad över att kunna var del av den här gruppen och jag hoppas att få vara med er genom hela resan fram till i juni!

Ps. Jag är ledsen om inlägget blev i längsta laget.

Förresten...

Jag är 29 år, från Uppsala och det är första barnet.

Bf är 8 juni.

Om någon ids får ni gärna lägga till mig i bf-listan.

Jag befinner mig utomlands på en mobil så jag är rädd att den snygga listan förstörs om jag börjar peta i den.

Är det någon som har haft rosa/bruna flytningar?

Igår morse hade jag ljusrosa flytningar, alltså inte rent blod utan svagt färgade flytningar. Det kom inget mer under dagen men på kvällen fick jag ljusbruna flytningar.

Idag har det inte kommit något mer men jag är orolig att detta är början till missfall och att jag kommer börja blöda snart. Jag har inte haft ont.

Finns det någon som har upplevt något liknande? Hur gick det?

Jag känner på min tapp ibland och jag tycker att den flyttar sig hela tiden och att den även känns olika. Jag tror inte att man kan utläsa något från hur den känns, jag har förstått att den kan bete sig lite hur som helst under graviditeten.

Jag kollar tappen ibland för att jag är nyfiken men ska försöka sluta med det då jag tror att man kan irritera den nu när den är extra känslig.

Jag tycker inte att du ska oroa dig för hur din tapp känns och dess position!

Tack snälla micra för ditt svar! Jag ska försöka att inte oroa mig för flytningarna. I min förra graviditet som var en komplett mola hade jag inga blödningar alls. Läkarna tyckte att det var jättemärkligt då det tydligen är väldigt vanligt vid mola. Nu blir jag nojig att det är en ny mola då jag har färgade flytningar.

Usch vad man oroar sig! Jag ska få göra vul på sjukhuset i vecka 8-10 så jag får försöka att stå ut tills dess. Är 6+0 idag.

Vilken vecka är du i?

En mola innebär att det bildas en massa tumörer i livmodern när ägget befruktas. Partiell mola är vanligast och där finns både ett foster och tumörer. I en komplett mola finns det bara tumörer. Alla symptom är som en graviditet och hcg-värden är oftast onormalt höga. Jag mådde fruktansvärt dåligt under vecka 6-11. Som tur var upptäcktes molan vid ett ultraljud i vecka 11, annars kan graviditeten fortsätta och magen växer av tumörerna.

Risken för mola första gången är 0,1%. Risken att få det ytterligare än gång är 1%. Jag har såklart oddsen på 99% på min sida så jag försöker att inte oroa mig!

När kommer du att göra ul?

Det stämmer att i mitt fall fanns det aldrig något foster, endast tumörer som växte. När molan upptäcktes kände jag mig verkligen lurad av kroppen som på alla sätt signalerade att jag var gravid med ett barn.

Det var i juni 2013 som molan upptäcktes. Jag mår bra fysiskt och psykiskt nu men det var ett tufft år.

När fick du MA? Kände du själv att något var fel?

Jag vet att det var någon som skrev tidigare om att de inte har så mycket symptom. Jag har nästan inga symptom heller!

Mina bröst (speciellt bröstvårtorna) är ömma och i ärlighetens namn är det mitt enda symptom. Jag är inte särskilt trött och jag mår inte illa. Jag hoppas att allt står rätt till trots avsaknaden av symptom. Det är min första normala graviditet så jag har inget att jämföra med.

Jag går in i vecka 7 idag (6+0)

Vi har redan berättat för mina systrar och min mamma. Vi väntar nog till runt jul med att berätta för resten av våra familjer. Jag resonerar lite som flera andra här att om det går åt skogen så kommer de att få veta det ändå.

Jag hoppas hoppas att allt går vägen och att vi får berätta för alla runt jul! ?

Jag har också lite svårt att verkligen tro på att det finns något levande som växer därinne. Min förra graviditet slutade inte lyckligt och min kropp lurade mig rejält. Jag tror att jag måste få se att det verkligen finns något där innan jag börjar tro på det.

Jag längtar så tills vul nästa vecka! Spännande men väldigt nervöst...