BF Juni 2015

Tack för svar och tack till er andra som svarade om högskoleprovet också!

Jag loggade in och läste på kallelsen vilka tider det är rast och det är då man får äta och dricka (men det var helt ok tider).

Jag är precis som du sjukt trött, helt matt i kroppen och hjärnan går inte direkt på högvarv. Äter Postafen mot illamåendet och de späder ju på tröttheten ännu mer. Hade jag vetat om detta hade jag inte anmält mig men nu har jag pluggat inför provet i typ tre månader så det känns så bortkastat att inte gå dit.

Hoppas du blir piggare snart!

Skönt att höra att fler än jag har humörsvängningar!

Alltså, jag är så arg! Jag vill inte vara det men jag tänder till på minsta lilla och får ett utbrott direkt om något går fel.

Nog för att jag kan bli förbannad i vanliga fall också men inte för så små saker och framförallt inte att det bara "kommer över mig". Jag blir liksom överraskad själv över att jag fått ett utbrott för jag hinner inte ens märka att det är på väg förrän jag är mitt uppe i det. Då är det ju skitsvårt att stoppa.

Det är min stackars sambo, barnen och hunden som får känna av min vrede och jag tycker så synd om dem.

Vad sjutton gör man?! Tror ni det lugnar sig när det börjar bli lugnare med hormoner i andra trimestern? Nån som känner igen sig?

Jag blir helt galen på mig själv...

Trötthet och ett jävligt taskigt humör, det blev tilldelningen av graviditetssymptom för min del.. Min stackars familj skulle nog tycka det var bättre om jag låg och kräktes.

Jag har inte försökt men har du pratat med din barnmorska om din syster?

Jag har en bekant som fick ryta ifrån ordentligt för att bli tagen på allvar då hon ville göra tester vid första graviditeten eftersom det fanns "problem" (minns inte exakt vad denna person hade) på pappans sida. Då gav de med sig och hon fick göra testerna.

Fick du göra med första då?

Annars kan man väl göra privat om man verkligen vill, men det kanske kostar en hel del?

Ja men usch, det är precis det där som känns så jobbigt, att han tar åt sig... Och det är väl klart han gör det, skulle jag också göra om jag fick skit kastat i ansiktet.

Jag är dessutom noll stresstålig just nu, det yttrar sig också i att jag blir arg. Typ situationen, ett barn skriker, det andra gör något det inte får och pastavattnet kokar över... Då vill jag bara slå sönder något.

Fast det är ju det som är ett MA, som ett missfall fast kroppen inte stöter bort det själv. Så tyvärr är det inte så enkelt som att ingen blödning = allt är bra. Det behöver ju absolut inte vara så! Men för egen del tycker jag det är bättre att boka in ett vul istället för att gå och vänta på blödning, det kan ta många veckor!

Jag kände inget behov av att ha med min sambo vid första barnet heller. Tror att han var med två ggr totalt. Det beror kanske på hur graviditeten går men vid en normal okomplicerad graviditet så blir det inte särskilt mycket information vid varje möte. Man lyssnar på hjärtat, mäter blodtryck och sf-mått och den infon var ju inga problem att ta med sig hem. Menar inte att det är något fel med att man vill ha med sig sin partner varje gång/partnern vill följa med, men tycker inte heller att man ska behöva känna att man "måste". Det är för många ganska omständigt att ta ledigt från jobbet varje gång, lite synd om något ska ha dåligt samvete för det.

Precis den där reaktionen fick jag från en tjej när jag var med i en annan bf-grupp och jag behövde ventilera för att jag misstänkte ett ma (vilket det också visade sig vara). Jag kände mig så jäkla trampad på! Man är känslig som det är och det handlar om en stor händelse, kanske den största, i sitt liv. Men så får man inte prata om det för det blir "dålig stämning". Ganska själviskt uttalande kan jag tycka...

Jag tycker killnamn är så himla svårt, tjejnamn kan jag komma på hur många som helst! Kan verkligen inte komma på ett enda killnamn jag tycker är så pass fint att jag skulle vilja döpa min son till det...

Kommer ni förresten att ta reda på vilket kön ni väntar? Kanske en tidig fråga än så länge men eftersom namn redan diskuteras så. :)