BF Juni 2015

Hej tjejer!

Andra dagen som sjukskriven idag, något som ger mig fruktansvärd ångest. Jag har lite illamående fram och tillbaka men min mage spelar mig ett spratt totalt. Har fruktansvärd ångest över att vara hemma pga "dom små" problemen men något som ger mig en sån fruktansvärd ÅNGEST är att på min avdelning på jobbet så finns ingen toalett!! Det innebär att jag målar upp värsta bilden i mitt huvud att jag måste kräkas och har ingenstans att ta vägen. Självklart finns det toaletter i huset där jag jobbar men 100 m bort.

Ringde äntligen till BM idag ang. inskrivning, fick även en tid hos en läkare om ca 1,5 vecka för ångestdämpande. Gick på det för 3-4 år sen men har försökt klarat mig utan vilket nästan känns som en omöjlighet idag :(

Jobbar som undersköterska på ett demensboende. Fick även fast tjänst 1 vecka innan jag plussade, vet inte om det är bra eller dåligt.

Jo det är sant, men arbetssituationen är lite pressad just nu kan man säga ;)

Förra året i september sa jag upp mig från min fasta tjänst för att börja på sjukhuset, trivdes inte så värst och letade mig tillbaka till mitt gamla ställe men fick då komma tillbaka som vikarie, av bemanningspoolen så chefen hade inte så mycket val men märkte att det inte var allt för poppis. Nu fick jag tjänsten pga att hon inte hade så många andra val ;) Börjar den nästa vecka på 75% men nu har jag varit hemma den här veckan pga "kräksjukan" så ja, vi får se hur populärt detta blir.

Har ju vart hemma hela veckan men tänkt jobba nu i helgen.

Inatt vaknade jag med en sån enorm smärta i magen så jag visste ärligt inte talat vart jag skulle ta vägen. Första tanken var såklart mf. Går på toaletten, nä det var tarmarna som spökade och inget mf, puuuuh... Hepp, inget jobb i helgen heller och måtte inte den smärtan komma tillbaka.

Är det ingen här inne som rökt eller snusat? Hur går det för er att sluta?

Jo jag har snusat sen jag var 13!, drog ner när jag fick plusset till ca 1-3 snusar per dag. Idag är första dagen helt utan snus, mår sådär kan jag säga. Onico är räddningen idag.

Har precis varit på mitt hälsosamtal, är på 6+4 idag. Var hos en ny barnmorska som jag aldrig träffat innan. Vi pratade väldigt mycket om mig och min livssituation och uppväxt, vilket jag kan tycka är bra att hon frågar och kanske därefter kan få en bild av mig, varför jag är som jag är, tänker som jag gör osv..

Men som sagt, vart inte så mycket klokare på själva graviditeten då allt handlade om mitt liv som sagt. Ja också alkohol samt tobaksvanorna tog vi upp. "Tvingade" även henne till att få göra ett gravtest bara för att, haha!

Nytt möte inbokat 15 november!? Är inte det lite tidigt?? Då skulle vi ta prover osv, hon tyckte absolut sambon skulle med. Jag kan lika gärna gå själv då jag vet att han måste jobba annars blir det sånt åkande. Men ja den idén hängde ju han med på, klart han skulle med enligt han själv. UL och så vill jag ha med han på men resten fixar jag själv.. Hur tänker ni i den frågan?

Är 25 år och mitt första barn! Min sambo har dock två barn sen innan på 10 och 8 år så han har ju liksom varit med förr

Jag står i valet och kvalet när man ska berätta för dom? Jag vill berätta snart känns det som så kanske dom förstår lite bättre varför jag mår som jag gör, är trött, illamående och irriterad. Men berättar vi för dom så är det ju som ute sen

Idag är det en sån där dag som inget fungerar, en jäkla tur att jag är ledig idag kan jag säga. Har sovit 11 timmar inatt men ögonen går ändå i kors, var upp och åt frukost förut men nu ligger jag igen. Svettningar, huvudvärk, yr och som sagt... Trött! Är andra dagen helt utan snus här, börja ana att det kan vara det som ställer till det.

Men mitt humör... Blir ju mörkrädd, stackars min familj!