BF Juni 2015
Lite efter men svarar på jobbfrågan :)
Jobbar som sjuksköterska. 70% av tiden treskift på en medicinskakutvårdavdelning och 30% på en mottagning med tobaksavänjning
Inlägg från: Lg85
|
-
-
Är oxå i v 7+4 idag. Har inte alltid heller så mkt symtom utan tycker de kommer och går från dag till dag.MakeitHappen skrev 2014-10-25 17:16:40 följande:
Ni som varit/ är i vecka 8.. jag är vecka 8 (7+4) hur var era symptom..
jag har inga tror jag inte.... hungrig ofta men visst det kan man vara ändå!
sover dåligt om nätterna så min trötthet vet jag inte om det beror på de eller på graviditeten.....
de känns lite i brösten men inte så mö som det gjorde för nån vecka sen....
ingen illamående eller yrsel.... har dock kräkts nån morgon men då skulle jag göra nått o var lite nervös... (tror jag)
molvärk har jag ibland
kissar gör jag ofta men de har jag alltid gjort...
är de vanligt att inte ha så jättemycke symptom... vågar ju knappt googla för där vet ju själv vad det slutar med....
Tröttheten och att kissa ofta är det som är tydligast. Idag har jag sovit lite mindre pga kvälls o morgon jobb och då känner jag av lite mer molvärk än på läääänge.
Men det är lika vanligt att ha få symtom som många. Egentligen borde man väl njuta av det men förstår att det kan oroa dig.
Jag försöker tänka att jag väntar barn o inte missfall (existerar inte i huvudet just nu även om risken finns) och det hjälper mig. -
Tyvärr har jag inga träningsvanor :( Inte ens promenader. Efter ett dagpass på jobbet med massa spring i korridorerna (sjuksyrra) är jag helt slut, knappt jag orkar hem ibland. Slocknar 1-2 timmar på soffan. Ännu värre är de när man jobbat kvällen innan oxå. Måtte de vända snart..Pyret 85 skrev 2014-10-30 07:06:37 följande:
Tränar ni andra? har ni fortsatt som vanligt eller har ni dragit ner på det? Jag tränar 3-4 gånger i veckan och har tänkt fortsätta med det så länge det går. Tränar sh'bam (dans) och bodybalance (blandning av yoga, tai chi och pilates).
-
Vi har sex efter hur andan faller på :)hemligönskan skrev 2014-11-01 15:55:06 följande:
Lite privat fråga men, hur gör ni med sex? Jag/vi har inte vågat alls då jag läst diverse trådar som säger att det kan framkalla missfall. ..
-
Jag har iofs inte haft nån blödning lr dyl men vi har haft sex upprepade gånger sedan plusset. I stort sett minst en gång varje vecka (förlåt infon) och har inte märkt av något avvikande efteråt. Möjligtvis lite kortvarig krampkänsla men absolut inget obehag.hemligönskan skrev 2014-11-08 18:32:23 följande:
Håller på att bli GAAAAAAALEN. jag vill ha sex. NU. Men jag vågar inte! !! Blödde ju lite runt v6. . Tänk om jag har en "svag" bebis? Tänk om jag får missfall om jag får orgasm? Jag är bara såååå sugen. Drömmer till och med om det och är nära på att komma i drömmarna. Är så rädd :o och det hjälper inte att googla om det här för alla säger olika.
Sex ska ju inte va farligt under graviditeten... -
Min har ju svängt kan man säga. Va glad första veckan sen sa han att han inte ville. Därefter har vi haft flera veckor som ej kunnat prata om det. Förra helgen var det nära vi tog beslutet att gå i sär och efter detta är han mer intresserad.knaappeen skrev 2014-11-10 09:43:07 följande:
Hur är era sambon under denna tid?
Min verkar inte riktigt bry sig. Han vill ju ha barn och är glad. Men han visar sällan någrs känslor inför det här . nojjar jag blir han bara sur, pratar jag namn o bebissaker osv så tkr han att jag hypar. Är jag ledsen gnäller han på hormoner, det är liksom aldrig hans fel att jag är/blir ledsen. Känns som att jag går igenom detta själv på nått sätt.
Bokat in privat UL i dec så jag slipper oroa mig för hur allt står till över jul osv innan RUL i mitten jan, men han tkr det är onödigt . istället för att stötta mig o förstå att jag behöver det här..
Kan nämna typ "hoppas det blir i pöjk men vet ju att det inte blir det med min tur". Sen påpeka jag nåt om en barnvagn vi åkte förbi och då blev de lite diskussion kring det.
Men sen förstår jag om det inte blir lika delaktiga imorgon. Det mår inte illa, har ont i magen pga uttöjning, kissar inte 70 11 gånger på en dag, tycker saker luktar skumt. Jag är personligen dålig på att bjuda in också men tanke på hans inställning om att inte vilja bli pappa.
Tror man får tjata med dem ordentligt för att få med dem. Nu har jag valt att avstå KUB efter en kort diskussion med sambo och han vet inte vad han vill. Jag är i v. 9+6 idag så börjar på att bli sent att boka nu tycker jag. Väntar på UL den 8/1 istället. Har dock ett extra möte på MVC 17/12 r/t sambons tidigare inställning. Tror det är bra för att få med dem på banan också. -
Här får man göra KUB men jag väljer att vänta på RUL. V 10+2 idaganabana skrev 2014-11-13 18:20:51 följande:
I vårt landsting är det inte RUL förrän i vecka 18. Jag är så orolig och funderar på att boka in ett tidigare ultraljud på en privatklinik, är i v 10+1 nu, hur tänker ni andra? Väntar ni tills vecka 18?
-
Har oxå kilo till övers sedan innan. Gick in i v 12 idag och kolla vikten imorse. Har tappat ca 2 kg sedan plusset.vikarien skrev 2014-11-18 12:07:41 följande:
Hur har ni det med vikten?
Jag har en del kilo över sen innan och nojjar ju lite över det, men i morse ställde jag mig på vågen och till min förvåning har jag tappat 4 kilo?!
Är ju inte den som mått illa utan har kunnat äta som vanligt nästan.
Bör jag oroa mig eller är det hormonerna som hoppat på rätt plats bara?
Har alltid haft väldigt svårt att gå ner, troligtvis pga hormoner säger läkarn, men aldrig blivit kollad...
Har mått illa men bara kräkts vid två tillfällen (idag å v 8). Men tycker inte jag gör annat än äter. Käka lchf innan plusset man har mått illa av de så kolhydraterna har flödat.
Men det är inget att oroa sig för. Bebisen tar de den behöver. -
"Klaginlägg"
När ska livet bli rosa fluffigt. Min sambo ser ena dagen helt lycklig ut när han tex berättar att han outat oss till chefen. Man blir varm i hela hjärtat verkligen.
Sen får man ett sms två dagar senare och det man konstatera redan kvällen innan, han är på botten igen i sitt välmående.
Börjar seriöst fundera på om vi klarar detta, om vårt förhållande överlever.
Ikväll käka vi mat ute innan mitt nattjobb. När vi skildes åt såg jag att han inte åkte direkt utan bara satt å såg uppgiven ut i bilen. Gick dit å fann han gråtandes
Han vet inte om de är oss, jobbet eller sig själv som är problemet.
Tycker så synd om honom men oxå om mig själv.
Förlåt deppinlägg men va tvungen å få skriva av mig -
Tack för all omtanke ni visar. Att få tag på samtalskontakt är lättare sagt än gjort tyvärr.
Sökte hjälp redan förra sommaren och fick då träffa en läkare 10 ggr som sedan sa nu kan jag inte göra mer synd att du inte mår bättre.
Men vi kämpar vidare