Nattningen med 6 och 9-åring är så jobbig!

Men TS handlar inte om att sitta kvar tills de somnat, eftersom det bara är den minsta som det gäller. Problemet är att barnen vill ha egen tid med en vuxen som läser/stoppar om/myser. Och att det är svårt att få till det om man är ensam vuxen och har två barn som ska läggas samtidigt.
"Snabba läggningar" går inte ihop med att ge sina barn närhet och utrymme vid läggdax. Vill man det så måste det få ta tid. Alternativet är att hitta den tiden någon annantsans, för att få kvällarna smidigare, eller att strunta i det helt... Nej, barn måste få ta tid, och det finns inte mycket som är viktigare att hinna med.

Antar att du har egen tid med barnen tidigare under dagen? För mig som inte har det är småpratet vid läggningen den enda chansen att prata om sådant som hänt under dagen, och reda ut frågor om smått och stort. Därför värdesätter jag varje minut även med 9-åringen, även om det tar tid från annat så tycker jag det är värt det.