Han har betett sig illa och döttrarna vill inte

Dock så har dom ju inte sett honom slå någon annan än mig när vi var ihop men dom har bråkat när barnen varit där och när vi träffade hans ex berättade hon om exakt samma typ av misshandel som han gjorde emot mig så det finns inga tveksamheter alls.

Vi har inget avtal men eftersom vi hade en avtalat datum nu och barnen inte vill åka så skyller han på att det är jag som ligger bakom och att det är umgängessabotage.

Äldsta dottern till och med smsade honom igår efter att jag sagt att han blev arg på mig men då skyllde han återigen på mig att det är jag som tvingat henne osv. Och så detta jäkla tjat om att dra in myndigheter.

Hon visste ju att jag smsade honom och stod som en hök över telefonen när han svarade och jag till skillnad från pappan ljuger inte för mina barn. Bättre att vara ärlig än att försköna. Tjejerna vet dessutom att vi inte kommer överens alls så det är inget nytt.

Dom var 4 månader respektive 2,5 år när vi separerade så dom var så små då så vi hade inte en tanke på att dom hade farit illa då, inte heller någon annan uppmärksammade barnen då jag själv hade kontakt med offerjouren.

Ja han anmäldes efter det sista hotet emot mig men då fanns det inga andra bevis än hot att lägga fram så det lades ner, tyvärr.

Däremot så har jag ju bevis på att han misshandlade tjejen efter mig, dock så anmälde aldrig hon.

Kan upplysa om att pappan och andra i hans familj snackat mycket skit om mig också och frågat ut barnen om en massa saker som dom inte har att göra med.

Jag skrev datumet i ett sms till honom samt att det var om barnen ville. Den ena dottern har nu bestämt saker med en kompis denna helgen och det känns som att det är för att hon ska kunna ha något att skylla på om det börjar att tjatas för hon vet ju att vi hade preliminärbokat att dom skulle iväg då.

Det roliga är ju att han själv tidigare skrivit att när dom är 12 år så får dom bestämma själv men eftersom den lagen är borta sedan länge så har han ju mer eller mindre redan godkänt i skrift att dom själva ska få bestämma om och när dom vill komma. Han var nog dock inte beredd på att det skulle bli så snart.

Kan ju upplysa om att jag i princip aldrig pratar om pappan så att jag skulle hålla på att snacka en massa skit är befängt. Barnen vet att vi inte kommer överens och munhuggs så fort vi ses så därav har jag sen en tid bestämt att all kommunikation oss emellan sker per sms.

Det finns en massa andra saker som kan ligga till grund för att barnen inte vill iväg också, att pappan sitter mycket vid datorn när dom är där och att det ständigt är samma runda dom kör, farmor ena dagen, farfar nästa och pappans totala ointresse i hur det går för barnen i skolan och dyl. Äldsta har kommit till mig och ifrågasatt det vid mer än ett tillfälle och tycker att det är tråkigt. Även pappans ointresse i att engagera sig det minsta i yngsta barnets problematik (diagnos + inlärningssvårigheter) har gjort att den äldsta reagerat ganska kraftigt på att inte han vill lära sig mer då det är väldigt viktigt i våran familj.

Det kan alltså vara betydligt fler saker som kan ligga bakom till att dom inte visar så stort intresse och jag har påpekat detta för honom och försökt att uppmuntra men det har inte skett den minsta förändring.

Därför att det var min skyldighet, inte för att jag ville och barnen tyckte att det var roligt för dom är fick alltid saker osv. Han lovade mig dyrt och heligt att han slutat med all skit och jag mitt dumma nöt hoppades ju så innerligt för barnens skull att det var så. Men så helt plötsligt för ett par år sedan fick jag ifrån barnen höra att pappan och hans flickvän bråkade allt mer och när jag vid tillfälle tog upp det med honom så försäkrade han mig åter igen om att det inte var något våld inblandat.

Ett halvår senare efter att det tagit slut med tjejen tar jag kontakt med henne och då bekräftar hon via sms att han utövat fysisk och psykisk misshandel mot henne. Därav så har jag nu börjat att bli mer observant och när döttrarna nu åter igen påstår att det bråkas med nästa tjej så känns han inte ett dugg tillförlitlig och därav känner jag att jag måste börja att lyssna mer på barnen och deras vilja.

Jag tycker inte att jag reagerar konstigt på något sätt speciellt inte då det är min skyldighet som ensam vårdnadshavare att se till så att de inte kommer till skada.