Rädd för ungefär allt

Jag har mycket erfarenhet av gathundar, både gamla och unga. De som är lite rädda "piggnar" alltid till om man busar lite hårt med dem. Svårt att förklara men jag börjar alltid hemma när de ligger i soffan och med handen över deras kropp på sidan ruskar jag lite tufft och säger typ "Din lilla rackare!" Har dock hjälp av andra hundar som blir glada när jag gör så vilket påverkar den nya såklart. Successivt blir de gladare och mindre rädda.

Nästa steg är att de får lära sig ordet nej. Betoning måste anpassas efter individ. Till en del med hårt tonfall och till en del mjukare men bestämt. Därefter använder jag det när de försöker fly. Endast ett nej och sedan får de sätta sig vid min sida och stanna kvar. Valpar och små tar jag upp i famnen så de känner sig trygga. Inte så kul att vara liten och stirra upp på stora monster. Har alltid tagit max ett par veckor innan de känner sig trygga och därmed mindre rädda.  

Lite individanpassat blir det alltid men i stort sett fungerar alla tämligen lika. Jag bor i Italien och plockar tryfflar med mina hundar. Vissa gathundar har jag haft svårt att låta bli att plocka upp. Den näst sista var en rädd liten hare men hon tog sig hon oxå. Bor förresten i Sverige nu.

Den erfarenhet jag fått här nere hade jag aldrig kunnat skaffa mig i Sverige angående hundar. Det med att aldrig låta dem fly är nog det viktigaste jag kan dela med mig av. Men småhundar och valpar mår enligt min åsikt bäst av att komma upp i famnen. De kan inte fly men känner sig säkra.