Att vara kär i en narcissist
Jag är olyckligt kär i en narcissist och jag är så less på det men vet inte hur jag ska kunna bryta den onda cirkeln.
Alla andra killar jag träffat känns så färglösa jämfört med honom, han är så mycket mer levande än de känns det som. Försöker komma över honom men vet inte hur man gör.
Vi var ihop ett tag tidigare. Det var viktigt för honom att ha det perfekta förhållandet som matchade hans egen perfektion och av någon anledning passade vi så bra ihop. Jag var mig själv och det råkade passa in i hans perfekta mall av en flickvän och han var förstås den ideale pojkvännen. Jag såg inte då att något var fel även fast mina vänner varnade mig för att han var så egocentrerad. Jag såg inte att han bara
låtsades älska mig och inte gjorde det på djupet.
Sedan blev jag dumpad för att han träffat ett gammalt ex till mig av en slump och inte tyckt om exet. Det är inget fel på exet alls men min dåvarande fick för sig att han var en dålig människa och han kunde inte vara ihop med någon som hade ett sånt ex (trots att jag knappt har kontakt med mitt ex alls), och därför dumpade han mig. En sån liten grej liksom.
Efter en vecka hade han gått vidare och var ute och festade, glad i hågen och planerade sitt nya liv med sin framtida nya ännu mer perfekta flickvän som han snart skulle träffa, förmodligen. Den som skulle vara precis som jag fast utan något ex som han fått för sig något om.
Det har gått två år nu och jag har inte kommit vidare. Jag har gjort allt som man borde - haft roligt med kompisarna, lärt mig nya saker, sörjt, dejtat nya killar... men livet känns helt tomt utan honom. Jag kommer hela tiden på saker jag skulle vilja berätta för honom men jag vet ju att han inte bryr sig ett dugg om det.
Det är så konstigt bara. Jag gick från att tro mig vara älskad och uppskattad till ratad på ett dygn och känslorna hann som inte med. Han smsar ibland och skryter om sitt nya liv - bara om positiva saker han har åstadkommit eller fått, men vi har inte mycket kontakt annars. Jag drömmer ofta på nätterna om det underbara liv som vi hade tillsammans, eller som jag trodde att vi hade.
Är så ledsen. Hur kommer man vidare? Hur ger man en ny kille en chans?