Vilket är ert favoritkrig?
Mitt favoritkrig är Israel-Palestina. Episkt slag i det heliga landet mellan Judar och Muslimer. Annars gillar jag de flesta andra krig.
Vilket är ert favoritkrig?
Mitt favoritkrig är Israel-Palestina. Episkt slag i det heliga landet mellan Judar och Muslimer. Annars gillar jag de flesta andra krig.
Vilket är ert favoritkrig?
Kuddkriget med min fru och barn såklart!
Är du galen? Vem fan gillar krig?
Hahha bästa ts i år :D
Det är väl dem där förlorarsidan blir helt utraderad.
Ts är en fråga som ingen gärna vill formulera och uttala men mellan ande- och handtagen står den i eldskrift.
Fred och vapenvila är utopiska och ologiska kullerbyttor i tankarna hos romantiska drömmare.
Fast sannolikt lär vi väl aldrig få uppleva nån politiker som avger vallöfte att annektera Finland eller invadera Norge...
Favoritkriget får bli Pablo Escobar mot Colombia.
En man som försökte anpassa samhället efter sig istället för tvärtom.
Att fred och vapenvila är en romantisk utopi kan jag hålla med om, men inte att det skulle vara ouppnåeligt. Det enda hindret i dess väg är primitiva, lågintelligenta och krigiska varelser som ser chanser i varje dispyt att starta krig för att de genom våld och hot tror sig kunna vinna makt över andra. Vilket är helt korrekt, men temporärt! Det är varken rätt eller hållbart!
Om förlorarsidan blir helt utraderad rent fysiskt är man ingen vinnare, i krig finns inga vinnare bara förlorare, oavsett vilken sida du står på.
Att kriga är kriminellt i allra högsta grad och kriminalitet är genetiskt. Att slå av den specifika genen ser jag som ytterst lämpligt om det kan förhindra fortsatt spridning av våldshandlingar och våldsbenägna egenheter. En handling som ligger på gränsen till motsägelse visst, men icke desto mindre ett sätt att få ett definitivt slut på något som bara går runt och runt, skapar global misär, helvetiskt lidande och förr eller senare slår tillbaka mot en själv.
Det finns inga hot utanför oss! Om alla satsade mer på att förändra sig själva genom att eliminera destruktiva sidor i det egna psyket istället för att projicera dem på andra och på omvärlden skulle utopin inte ligga längre bort än runt hörnet. Favoritkriget (bortsett från kuddkriget) är således det som utkämpas och vinns mot sig själv.
De flesta män i maktpositioner försöker inte anpassa samhället efter sig själva, de försöker anpassa samhället så att det ska PASSA dem själva. Vilket gör dem till väldigt dåliga medmänniskor och förebilder!
Frågan är nog snarare om människan vill ha fred eller om hon är och förblir ett sadomasochistiskt monster, ett hot mot sig själv och andra. Det är aldrig för sent att ändra åsikt, men kastar man ett öga mot världen nu känns det som sanden i timglaset håller på att rinna ut......
Vietnam . "I love the smell of napalm in the morning"
Att fred och vapenvila är en romantisk utopi kan jag hålla med om, men inte att det skulle vara ouppnåeligt. Det enda hindret i dess väg är primitiva, lågintelligenta och krigiska varelser som ser chanser i varje dispyt att starta krig för att de genom våld och hot tror sig kunna vinna makt över andra. Vilket är helt korrekt, men temporärt! Det är varken rätt eller hållbart!
Om förlorarsidan blir helt utraderad rent fysiskt är man ingen vinnare, i krig finns inga vinnare bara förlorare, oavsett vilken sida du står på.
Att kriga är kriminellt i allra högsta grad och kriminalitet är genetiskt. Att slå av den specifika genen ser jag som ytterst lämpligt om det kan förhindra fortsatt spridning av våldshandlingar och våldsbenägna egenheter. En handling som ligger på gränsen till motsägelse visst, men icke desto mindre ett sätt att få ett definitivt slut på något som bara går runt och runt, skapar global misär, helvetiskt lidande och förr eller senare slår tillbaka mot en själv.
Det finns inga hot utanför oss! Om alla satsade mer på att förändra sig själva genom att eliminera destruktiva sidor i det egna psyket istället för att projicera dem på andra och på omvärlden skulle utopin inte ligga längre bort än runt hörnet. Favoritkriget (bortsett från kuddkriget) är således det som utkämpas och vinns mot sig själv.
De flesta män i maktpositioner försöker inte anpassa samhället efter sig själva, de försöker anpassa samhället så att det ska PASSA dem själva. Vilket gör dem till väldigt dåliga medmänniskor och förebilder!
Frågan är nog snarare om människan vill ha fred eller om hon är och förblir ett sadomasochistiskt monster, ett hot mot sig själv och andra. Det är aldrig för sent att ändra åsikt, men kastar man ett öga mot världen nu känns det som sanden i timglaset håller på att rinna ut......
Diadokernas krig
Jo, för jag tycker stridselefanter är coola
Antagligen det Syriska inbördeskriget,mest därför att det kommer så mycket underhållande videomaterial därifrån,då var och varannan rebel tycks ha en egen videokamera.
Släng dig i väggen Hollywood.
Diadokernas krig
Jo, för jag tycker stridselefanter är coola