Jag är en regnbågsmamma - fråga vad du vill

Hur känns det i hjärtat när folk talar om för dig (eller... talar rent allmänt om) hur dåligt dina barn mår för att de har två mammor? (huruvida de har pappor eller andra manliga förebilder är aldrig relevant i såna diskussioner)

mvh, faster till 4 underbara, trygga, glada, välmående och stolta regnbågsbarn 

Fragar dem nagansin efter pappa?

Hm. Inte så mycket, ärligt talat. Jag är orolig för att de ska försöka trycka i skiten i mina ungar, men det påverkar inte mig som person. Och så irriterar det mig att det finns idioter i världen.

Båda två i samband med att de började förskolan, faktiskt. När de insåg att de flesta andra barn hade en mamma och en pappa så frågade de var deras pappa var. Men svaret "du har ju ingen pappa, du har två mammor" räckte bra.Sedan dess har de inte undrat, men vid något tillfälle velat bli bekräftade med ett "visst har jag ingen pappa, visst är det två mammor i vår familj".

Vilket fint Ord Regnbågsmamma :) Låter som något i från sagornas färgglada värld :)

Vet dem andra barnen pa forskolan om att dem har 2 mammor? Och har det intraffat nagra trakigheter i samband med det?

Först och främst: grattis till två fina barn!

Hur kommer ni bemöta barnen om de i framtiden (när de lärt sig hur barn blir till) undrar om donatorn? Vet ni vem det är eller var han anonym? Är han ok med att barnen i framtiden kanske vill ha kontakt? Är du/ni för eller emot anonyma donatorer?

Ja, självklart vet de det. Vi hämtar och lämnar båda två, och våra barn pratar förstås om oss med sina kompisar. Inga tråkigheter. Det värsta var väl barnet som frågade vår äldsta flera gånger om det var sant att hon hade två mammor, och hon tyckte att han var lite tjatig.

Förskolan jobbar aktivt med att bekräfta och synliggöra alla barn, och de pratar mycket om familjer och hur de kan vara olika.

Tack!

Alltså, de vet hur barn blir till (att det behövs ägg, spermier och en livmoder att växa i). De vet också att vi mammor har ägg, och att de flesta män har spermier. Ingen av dem har dock frågat varifrån spermierna kom i vår familj. När de frågar kommer vi att berätta som det var - att en man vi inte känner gav några av sina till en klinik, och så fick vi dem därifrån.

Vi vet inte vem han är, men barnen kan så småningom få ut hans namn om de vill. Och det är helt upp till dem - de får gärna bolla tankar med oss, men det är deras beslut. Det är helt okej om de vill träffa honom, om han också vill det, men han kommer inte att bli en del av vår familj.

För oss var det rätt självklart att använda en donator med id-release (alltså att vi inte vet men barnen kan ta reda på det) men jag tror inte att det behöver vara dåligt med anonyma donatorer.

Tack för svaret!

Hur gick det till att välja donator? Fick ni läsa om hans personliga egenskaper, utseende m.m. och välja fritt? Eller försöker de matcha så att ganska likna en eller båda av er? Har läst att man i Sverige försöker matcha utseendemässigt nämligen...