• Oroligast i världen

    Högrisk på NUPP, nackspalt 3.2 - orolig

    I måndags var jag och gjorde Nupp-undersökningen. Det blev ingen rolig upplevelse... Läkaren verkade bra och rutinerad. Han mätte och mätte hur länge som helst. Jag låg bara och log och tittade på bildskärmen, tills jag förstod att han var oroad över resultatet. "Du kommer hamna i en högriskgrupp" sa han och jag kände hur världen rasade.

    Jag är 38 år och har två friska barn sedan tidigare, trots min annars lätt hypokondriska läggning hade jag liksom inte en tanke på att något skulle kunna vara fel med bebisen. Dumt kanske, för riskerna ökar ju för varje år. Läkaren kunde inte mata in värdena i sannolikhetsprogrammet, för bebisen var 3 mm för lång för mätmetoden... Han uppskattade ändå att jag var i v 13+6, tror jag (hur det nu hänger ihop?) Undersökningen kan bara göras t o m 13+6. I alla fall sa han efter att jag frågade om en uppskattning att risken nog låg på 1:20-1:30. Han rekommenderade FVP "om jag ville veta säkert", och jag fick tid nästa tisdag.

    Jag skulle ha tagit blodprovet dagen efter undersökningen men det tyckte han efter lite resonerande att vi kunde strunta i, eftersom det ändå inte skulle lugna mig  om risken skulle förändras något efter det... Det är detta som jag nu ligger och tänker på förstås: Såg han kanske direkt att det var något men vill/kan inte säga det? Ringde BM dagen efter för att höra vad som skrivits i journalen, och då stod det "Normala fosterrörelser, normal hjärtaktivitet, normal mängd fostervatten, relativt tjock nackspalt" och så måttet.

    Usch, allt var så hemskt ALLVARLIGT - läkaren och två elever som satt där och pratade om "högriskgruppen" och svarade helt kliniskt när jag frågade om hur en abort i typ v 17 (!) går till. Det är så vidrigt att jag inte ens vill tänka på det, och borde väl inte heller, men jag måste liksom förbereda mig. Om FVP visar avvikelser måste man väl bestämma sig snabbt, antar jag. Hemskt är det, alltihop. Har någon varit med om något liknande? Jag vet att det bästa är att vänta på resultatet, men väntan är olidlig.

  • Svar på tråden Högrisk på NUPP, nackspalt 3.2 - orolig
  • Xemma74

    Stackare! Jag vet vilken plåga väntan på svar är. Jag fick en risk på 1/41. Mkp visade dock på normala kromosomer. 3,2 är ju inte toktjockt och du verkar dessutom ha gått för länge för att få rättvisande resultat. (13+6 är väl sista dagen för mätning.) Sannolikheten är ju faktiskt mycket större att du får ett barn utan kromosomfel.

  • madde10

    Usch, den läkaren verkade inge bra :(. Har själv gått igenom samma sak, för mig slutade det inte bra. 
    Innan du gör provet så är det bra att ha bestämt sig hur man vill gå vidare med svaret. 
    Minns tiden som helt outhärdlig, en enda lång väntan som jag inte kunde påverka, innan svaret kom.
    Håller tummarna att provsvaren är ok och skickar en styrkekram!

  • Johanna1988

    Jag fick 1:47, men moderkaksprovet visade ett friskt barn. Nu ligger han bredvid mig i sängen och sussar sött.

    Tycker inte heller 3.2mm är tokhögt. Finns personer som fått betydligt bredare, men ändå fått en frisk bebis. Jag tror att allt kommer gå bra för dig och din bebis :) Håller tummarna!

  • Johanna1988
    Johanna1988 skrev 2014-09-26 20:35:09 följande:

    Jag fick 1:47, men moderkaksprovet visade ett friskt barn. Nu ligger han bredvid mig i sängen och sussar sött.

    Tycker inte heller 3.2mm är tokhögt. Finns personer som fått betydligt bredare, men ändå fått en frisk bebis. Jag tror att allt kommer gå bra för dig och din bebis :) Håller tummarna!


    Skrev lite fel, tokhögt skulle vara toktjockt :P
  • Oroligast i världen
    Tack för svar. Det har varit en jäkla berg-och dalbana de senaste dagarna. Så skönt att skriva här och få svar från er som har erfarenheter. Jag har pratat jättemycket med kompisar, men det känns som att alla blir helt förskräckta och då känns det ännu värre... Rent logiskt inser jag ju att det förmodligen helt enkelt är så att det kan gå på båda sätten men att chansen att det går bra är betydligt större än att det går dåligt. Men när jag vaknar på nätterna känns det som 50/50...

    Det här låter kanske hemskt, men min allra största skräck är att det ska visa sig att barnet har en "mindre" avvikelse och vi måste ta ett aktivt beslut om abort. Hellre ett besked om att bebisen inte har en chans att överleva då... Bävar för att behöva förklara för folk och våra (ganska stora) barn att vi har "valt" att avbryta graviditeten. Brottas med de här jobbiga känslorna trots att jag alltid har haft en väldigt liberal inställning till abort. Alltså, att precis ha sett sin så efterlängtade bevis på bildskärmen och sedan sitta och diskutera en sen abort... Hemskt! Har dessutom fått de andra två genom KS (första akut) så tanken på en "förlossning"...
  • Kravmärkt
    Oroligast i världen skrev 2014-09-26 22:13:34 följande:

    Tack för svar. Det har varit en jäkla berg-och dalbana de senaste dagarna. Så skönt att skriva här och få svar från er som har erfarenheter. Jag har pratat jättemycket med kompisar, men det känns som att alla blir helt förskräckta och då känns det ännu värre... Rent logiskt inser jag ju att det förmodligen helt enkelt är så att det kan gå på båda sätten men att chansen att det går bra är betydligt större än att det går dåligt. Men när jag vaknar på nätterna känns det som 50/50...

    Det här låter kanske hemskt, men min allra största skräck är att det ska visa sig att barnet har en "mindre" avvikelse och vi måste ta ett aktivt beslut om abort. Hellre ett besked om att bebisen inte har en chans att överleva då... Bävar för att behöva förklara för folk och våra (ganska stora) barn att vi har "valt" att avbryta graviditeten. Brottas med de här jobbiga känslorna trots att jag alltid har haft en väldigt liberal inställning till abort. Alltså, att precis ha sett sin så efterlängtade bevis på bildskärmen och sedan sitta och diskutera en sen abort... Hemskt! Har dessutom fått de andra två genom KS (första akut) så tanken på en "förlossning"...


    Jag förstår hur du menar med att hoppas att barnet är för sjuk snarare än lite sjuk. Vi fick på kub siffrorna 1:2 och hela vägen till sjh för mkp (fick göra det samma dag som vi gjorde kub) så gick mina tankar huller om buller. Först kände jag en förhoppning och jävlar anamma att allt bara skulle vara en mardröm och att det ska visa sig att allt är bra, sen kom tankarna på vad vi ska göra om barnet är sjukt. Vad kämpigt det skulle kunna bli och hur det inte alls skulle bli så som vi tänkt och drömt. Märkligt ändå hur otroligt mycket man kastas mellan hopp och förtvivlan vid en sån här (helt absurd) situation. Ingen som inte varit i vår sits vet hur det är.

    Vårt barn visade sig ha Turners Syndrom (avsaknad av en könskromosom) och var alldeles för sjuk för att klara sig utanför magen så vårt beslut att avbryta var inte svårt på det sättet att "gör vi rätt nu" utan bara utifrån det att vi förlorade ett efterlängtat barn. Efter den här händelsen har jag pratat med många mammor som varit i liknande sits och ingen har ångrar sitt beslut, hur det än sett ut. Man får helt enkelt besluta utifrån egen livssituation och inte gå på vad andra anser eller har gjort. Det som känns rätt för just er är ju just det, rätt för er.

    Stor kram
  • Lilla W

    Hej! Samma sits här. Gjorde KUB förra tis, fick 1/140 risk för downs. Alla värden, blodprov, näsben osv var bra utom nackspalten som var 3.6mm. Hade tid för moderkaksprov i tis, men det gick inte att ta, så nu får vi vänta in fostervattensprovet, kan tidigast tas om 2 v, första lediga tiden om 3 veckor. Väldigt låååång orolig väntan. Läkaren som skulle gjort moderkaksprovet lugnade oss dock och sa att han inte tyckte det var så bråttom med tanke på att risken att nåt är fel ändå är så låg och att nackspalten är ett gränsfall. Enligt honom är det först över 3.5mm som det räknas som utanför normalspannet. Så mitt hopp står till att den där ynka lilla 0.01mm inte gör nåt....

  • Oroligast i världen

    Åh, så glad jag blir av att ni tar er tid att svara! Kravmärkt - så tufft det måste ha varit för er att gå igenom det här! Omänskligt liksom.. Låter trösterikt det där med att man inte ångrar beslutet - jag tror också att det är så på något vis... Först var jag så arg för att jag hade gjort den där j-a NUPP-undersökningen o inte FVP direkt, men nu känner jag att det kanske är bra att vi får de här veckorna att förbereda oss på det beslut som ev måste tas. Vi har pratat massor o är överens om att göra abort om provet visar avvikelser. Det känns bra iaf. 

    Lilla W, antar att blodprov o ålder gjorde att ni ändå fick en (jämfört med mig då
    ) låg risk? Och det låter ju verkligen hoppfullt att er läkare sa det där om normalt upp till 35 mm nackspalt. Tror jag läste ngt liknande i en engelsk artikel (man har ju hunnit läsa en del..) Jag gjorde ju provet sent, minst v 13+6, så jag försöker tänka att det kanske är därför nackspalten var över normen? Men å andra sidan har jag ju läst att provet inte ska göras senare för att nackspalten försvinner efter v 14, så borde den kanske ha börjat MINSKA istället?? Usch, man borde inte läsa och spekulera så mkt... Men lättare sagt än gjort. Vi får hålla tummarna för varandra och följas åt.

    Kram!

  • Oroligast i världen

    Åh, så glad jag blir av att ni tar er tid att svara! Kravmärkt - så tufft det måste ha varit för er att gå igenom det här! Omänskligt liksom.. Låter trösterikt det där med att man inte ångrar beslutet - jag tror också att det är så på något vis... Först var jag så arg för att jag hade gjort den där j-a NUPP-undersökningen o inte FVP direkt, men nu känner jag att det kanske är bra att vi får de här veckorna att förbereda oss på det beslut som ev måste tas. Vi har pratat massor o är överens om att göra abort om provet visar avvikelser. Det känns bra iaf. 

    Lilla W, antar att blodprov o ålder gjorde att ni ändå fick en (jämfört med mig då
    ) låg risk? Och det låter ju verkligen hoppfullt att er läkare sa det där om normalt upp till 35 mm nackspalt. Tror jag läste ngt liknande i en engelsk artikel (man har ju hunnit läsa en del..) Jag gjorde ju provet sent, minst v 13+6, så jag försöker tänka att det kanske är därför nackspalten var över normen? Men å andra sidan har jag ju läst att provet inte ska göras senare för att nackspalten försvinner efter v 14, så borde den kanske ha börjat MINSKA istället?? Usch, man borde inte läsa och spekulera så mkt... Men lättare sagt än gjort. Vi får hålla tummarna för varandra och följas åt.

    Kram!

  • Oroligast i världen

    Åh, så glad jag blir av att ni tar er tid att svara! Kravmärkt - så tufft det måste ha varit för er att gå igenom det här! Omänskligt liksom.. Låter trösterikt det där med att man inte ångrar beslutet - jag tror också att det är så på något vis... Först var jag så arg för att jag hade gjort den där j-a NUPP-undersökningen o inte FVP direkt, men nu känner jag att det kanske är bra att vi får de här veckorna att förbereda oss på det beslut som ev måste tas. Vi har pratat massor o är överens om att göra abort om provet visar avvikelser. Det känns bra iaf. 

    Lilla W, antar att blodprov o ålder gjorde att ni ändå fick en (jämfört med mig då
    ) låg risk? Och det låter ju verkligen hoppfullt att er läkare sa det där om normalt upp till 35 mm nackspalt. Tror jag läste ngt liknande i en engelsk artikel (man har ju hunnit läsa en del..) Jag gjorde ju provet sent, minst v 13+6, så jag försöker tänka att det kanske är därför nackspalten var över normen? Men å andra sidan har jag ju läst att provet inte ska göras senare för att nackspalten försvinner efter v 14, så borde den kanske ha börjat MINSKA istället?? Usch, man borde inte läsa och spekulera så mkt... Men lättare sagt än gjort. Vi får hålla tummarna för varandra och följas åt.

    Kram!

Svar på tråden Högrisk på NUPP, nackspalt 3.2 - orolig