Jag och min sambo har försökt att få barn i över 2½ år, detta vet endast bara våra närmaste vänner. I november ska vi påbörja utredning för detta. Bör vi berätta för våra föräldrar vad vi går igenom eller ska man fortsätta hålla det hemligt?
På ett sätt vill man ju berätta men samtidigt så vill man inte ha allas medlidande och blickar och frågor om hur det går och vad doktorn säger osv..
Någon som håller sitt hemligt?
Någon?
Jag önskar att jag kunde berätta men jag skulle inte klara av alla frågor :(
just nu är det ju "blir ni inte sugna?" "När ska ni ha barn då?" Och man vill bara skrika redan nu. Om man berättade om utredning skulle det bli en miljon fler frågor.
Tack så mycket för ditt långa inlägg! Ja det är väldigt svårt det här, mycket tänka på. Pratade med min sambo om att jag ställt denna fråga här o vad ni har svarat.
För honom verkade dock det hela väldigt känsligt. Han sa att han aldrig vill att någon ska veta om utredningen även om vi blir med barn och allt går vägen. Han sa att han inte vill att hans familj inte ska veta att han har svårt för att göra mig gravid, han tycker att det är pinsamt.
Efter vi hade pratat om det så blev han jättedeppig :( men för det första så är det ju inte alls pinsamt, det kan ju inte han hjälpa. För det andra så vet vi ju inte vad som är felet, om det är han eller jag. Det spelar ju ingen roll, man får bara hoppas att det går att lösa.
Ja sorry det blev lite långt..
Det viktigaste tycker jag är att ni pratar med varann och respekterar varandras känslor :)