Hålla utredning hemlig?

Det blir frågor om man berättar! Och berättelser om att " jag behöver minsann bara titta på makens kallingar" och liknande. Och de urkorkade råden! Vi har inte fått så många,men andra har ju fått massor. Alltid är det nån som har nån fasters,mosters,kusins barns kompis som fick barn när de äntligen "gav upp". Eller adopterade. Eller köpte hund. Eller ditt och datt i granen satt! Orkar man ta all detta så visst,berätta,men om inte så berätta inget alls. Eller säg minsta möjliga som upplysning t.e.x att "barn kommer inte som brev på posten". Ingen har ju med att göra huruvida man försöker få barn eller inte och hur det går!