Är också helt emot mediciner men utan ångestdämpande hade vi inte fått vårt barn tillbaka till verkligheten och tillbaka till skolan. Det är värt att prova.
Hoppas verkligen att ni kan få hjälp, både med grabben och med er energi.
Har ni funderat på stödfamilj så att ni någon helg i månaden skulle kunna engagera er bara i ert andra barn?
Jag har mestadels goda erfarenheter av stödfamiljer. Jag arbetar i skolans värld så jag har sett en del genom åren.
Du/ni behöver få lite andrum och det kommer vara bra för båda barnen också.
Vad jag vet så brukar man gå igenom ganska noga vilka som skulle kunna möta era behov.
Ring BUP redan ikväll, iallafall har vi här att man kan ringa till avdelningen och få råd och stöd, detta lägger de in i journalen, så kan ert ärende skyndas på så ni får tid snart för att diskutera medicinering. Det behöver ju inte vara för alltid!
Sedan ringer du soc på måndag och hör dig för om stödfamilj. Ta reda på hur det går till hos er. Hur väljs de ut? Får ni träffas innan? osv.
KRAM!!
Det är inget nederlag att be om hjälp även om det känns så.
Jag arbetar med barn med specifika behov men missade alla tecken hos mitt eget. Det blev en lång rehabilitering tillbaka.
Nu när det är bättre så är jag så tacksam för all hjälp. Avd på BUP som jag ringde sent på helgerna för att få hjälp var verkligen fantastiska!!
Hur går det?
Jag hoppas att ni bett om och fått hjälp!!