ljug

Det är lätt att kritisera andra. Pappan har ju inte tagit del av barnets uppfostran överhuvudtaget! Att sedan sitta och gnälla över att mamman gör fel är ju fel. Hon har fått ta hand om deras barn själv, det är nog inte så lätt alla gånger. Han kan ju försöka gnälla om uppfostran den dagen han tagit hand om sitt egna barn...

Men visst.. Ni kan ju sitta utanför och peka finger och döma.

Anonym ("...")

Äldre 27 Sep 21:43

#4

Anonym (Hade rätt) skrev 2014-09-27 21:40:22 följande:

Vore det så svårt och så jobbigt så hade man inte kämpat för vh.

Bråkat o ljugit

Varannan helg är ingenting. Han har inte tagit en papparoll. Att ett barn får problem är aldrig bara den ena förälderns fel. Han är en frånvarande och dålig pappa när han är delaktig så sällan ( och dessutom har ni en usel syn på hans barns problematik)

Anonym ("...")

Äldre 27 Sep 22:52

#9

Anonym (Hade rätt) skrev 2014-09-27 22:30:23 följande:

För Guds skull be era män sätta ner foten om dom inte gör det!!!

Behövs inte. Jag har en välfungerande kärnfamilj med en man som är en bra make och pappa.

Om din sambo/make/pojkvän är en dålig pappa utan ryggrad så får du väl prata med honom. En tråd på familjeliv löser inte era relationsproblem.

Anonym ("...")

Äldre 27 Sep 23:18

#15

Så han orkade inte kämpa för sitt egna barn?? Han gav upp om sitt barn? Tur att mamman fortsatte kämpa då! Varje barn förtjänar föräldrar som ALLTID kämpar och aldrig ger upp. Mamman kämpade iallafall oavbrutet för det hon anser vara bäst för sitt barn.

Ska ni som gav upp och uppenbarligen sket i vilket sitta och anklaga en mamma som aldrig gav upp?

Vill du verkligen ha en man som inte " orkar" och " ger upp" när det handlar om hans barn? Vill du verkligen ha en man som inte står upp för vad han tycker?

Hoppas att han aldrig skaffar fler barn

Anonym ("...")

Äldre 27 Sep 23:27

#17

Anonym (Helt rätt) skrev 2014-09-27 23:23:05 följande:

Har du varit delaktig i en vårdnadstvist? Har du varit det flera gånger?

Om ja då vet du att det är jobbigt för barn.

Om nej så kan jag berätta att mer än sanning kommer fram plus att det är väldigt jobbigt för barn.

Det kan efter 2 st sluta med att en blir av med vårdnad helt pga samarbetsproblem.

Samarbetsproblem kan vara från ett håll.

Så om du/ni ej varit där så vet ni inte hur det är

Nej, som jag skrev så lever jag i en kärnfamilj med en bra make som skulle kämpa oavbrutet för mig och våra barn.

Men jag har mött många ungdomar som växt upp med dåliga pappor och ensamstående mammor som fått kämpa själv. Barnen får inte sällan en problematik pga just deras frånvarande pappor som inte brytt sig tillräckligt.

Anonym ("...")

Äldre 1 Oct 08:06

#63

Anonym (Hade rätt) skrev 2014-10-01 07:53:28 följande:

Jag snackar inte skit. Jag beskriver fakta det är en jäkla skillnad!!

Dessutom snackar du skit om barnet, så jävla lågt..

Ett barn som är hälften av din man och dessutom har han haft 50% av det moraliska ansvaret över barnets uppväxt.. Men han tröttnade på att ta ansvar för sitt barn... Just det.

Tur att inte mamman gav upp iallafall!

Anonym ("...")

Äldre 1 Oct 08:48

#69

Brumma skrev 2014-10-01 08:39:48 följande:

Tur att inte mamman gav upp? Jösses, vad ska man säga...

Hur är det TUR att ngn kämpar för att göra det sämre för barnet, gå emot både barnets vilja och domar från rätten?

Hon snackar inte skit om barnet, hon beskriver läget.

Pappan tröttnade inte på att ta ansvar - mamman lät honom inte.

Hur är det med låsförmågan? Hur kommer det sig att du inte lyckas läsa vad som står utan gör en helt egen liten historia?

Är du bonusmamma som försöker göra det bästa av en ohållbar situation? Är du pappa som blir motarbetad av mamman hela tiden? Är du barnet som blir fråntagen rätten till båda sina föräldrar pga att mamma anser sig ha ensamrätt? Eller är du mamman som går in för att förstöra relationen mellan sitt barn och pappan?

Eller hur relaterar du till tråden? Är uppriktigt nyfiken eftersom det är väldigt tydligt att du läser in helt andra saker än vad som berättas...

Nej, jag lever i en stabil kärnfamilj utan drama. Både jag och min make är uppväxta i stabila kärnfamiljer.

Men jag har arbetat med ungdomar med problematik. Dessa barn är ofta från splittrade familjer där ingen ville kämpa för dom. När det sedan blir ett problembeteende hos tonåringen så tar föräldrarna avstånd och skyller på varandra. Ingen kan se sin egna roll i barnets problem och det blir barnet som får skulden och blir avvisat. Det är sorgligt!

Tonåringarna säger ofta " ingen vill ha mig" vilket är ett tydligt uttryck för att barnet behövde någon som kämpade. Problemen kommer just PGA separationen och det faktum att ingen orkade med följderna denna fick hos barnet.

Att TS hoppar på en tonåring och kallar denna saker är avskyvärt! Att inte ta del i ett barns uppfostran och sedan peka finger är riktigt fult. Denna tråd har inget syfte mer än att peka finger. Barnet är ett offer och mamman har gjort vad varje förälder borde göra, kämpat till 100% för vad hon trodde var bäst för barnet.

ljug

INNEHÅLL