Hur får jag min sambo att förstå att han har en osund relation till alkohol?

Hej,

Du sitter i en otroligt svår sits. Jag själv är idag een nykter alkoholist och vet precis hur en beroende människa tänker och resonerar. Precis som din sambo hade jag en förälder som också var alkholist. Det var och är ett otroligt känsligt ämne för mej.

Jag levde i förnekelse, var otroligt egoistisk i mitt beteende, kunde gå med på precis vad som helst för att min fru inte skulle "tjata" om mina alkoholvanor. Jag gick på alkopol, KBT med mera och lovade att ta vita  månader, inte dricka eller bara dricka folköl. Klart det inte hjälpte för jag levde i förnekelse och ville berusa mej. Anledningen, dålig självkänsla, ångest, rädsla med mera.

Din sambo är alkoholist eller är på god väg. Det finns inget som heter "lite alkholist eller mycket alkoholist". Man är lika mycket alkoholist om man dricker ensam för att hantera stress eller ångest som att sitta dyngrak på en parkbänk med a-laget.

Han måste själv inse sitt problem och själv vilja bli nykter, gör han inte det kommer han gå med på precis vad som helst, slingra sej, dupera läkare, terapeuter osv för att få ha dej och barnen kvar och börja dricka ändå. Jag har träffat många nyktra alkoholister och alla har vi haft samma beteende, det för först när vi slgit i botten ORDENTLIGT som vi faktiskt förstått att det kan inte fortsätta. För mej slutade det i skilsmässa och jag bröt ihop totalt. Då insåg jag att det var mitt beroende som var orsaken och då först sökte jag hjälp.

Jag tror helt ärligt att de tidigare förslagen på att ställa ultimatum (och genomföra det, även om det är fruktansvärt smärtsamt) är det som krävs för att han ska förstå. Han kommer inte att ändra sitt beteende för att du bönar och ber, jag lovar, så är det bara. Hoppas, hoppas verkligen att det löser sej för er, att han inser sitt beroende, söker hjälp och aldrig, aldrig mer tar en öl.
Era barn behöver sin far nykter, oavsett om ni bor ihop eller skiljer er.

Ps. nu när jag lever nykter och efter ett sk. 12 stegprogram är mitt liv så mycket bättre, jag har en fantastisk relation med min fd fru, mina barn, mina arbetskamrater. Jag kan hantera stress på ett bra sätt och jag kan till och med njuta av ensamheten ibland (som var en otänkbarhet tidigare).

Visst, att ta sej någon öl till middagen eller framför TV'n är inget konstigt om man inte gör det i berusningssyfte, som ex. att döva känslor, hantera stress, försöka må bättre. Det är ett skadligt beteende som bara kommer eskalera.

Att ta ett ellerr två glas för att det är gott är en himla skillnad mot att dricka ett antal burkar starköl.

5 burkar starköl morsvarar ungefär en kvarting starksprit (37,5 cl) och det blir man bra berusad på.

Det är inte bara mängden alkohol som avgör om man har ett skadligt beteende eller är alkoholist, det är även hurpass ofta eller i vilket syfte man dricker.

Ett beroende leder alltid, alltid till fysiska (ex. lever, mage, tarmar etc) skador eller psykiska (ångest, dålig självkänsla, tillbakadragenhet, osocial med mera) problem. Synd att det tar sådan tid innan många beroende får upp ögonen och bejakar sina problem, ofta har det gått riktigt långt med både psykosociala samt fysiska effekter.
Nyligen gjorda undersökningar visar att mellan 10-15% av män i sverige lider av alkoholberoende, det betyder inte att alla sitter på parkbänken och super, men dom har ett osunt beteende och kan inte bryta det mönstret utan hjälp.

En mycket tydlig varningssignal är om du ber en människa (man eller kvinna) att ta ett vitt halvår, klarar dom det utan humörsvängningar, ilska, irritationer så fine, då kan dom hantera alkoholen bra, kan dom det inte så är dom tyvärr beroende.