bonusbarnbarn

Eftersom dottern inte hälsar på sin pappa pga att jag finns i hans liv, ändå är vi särbor, så är jag väl rädd att det även kommer att bli så nu. Inga spontana besök för barnbarnet, och även om han försöker att åka och hälsa på så blir det ju inte samma som att få besök av sitt barnbarn. Rädd, och vet att han redan nu är ledsen över det, att detta ska göra honom ledsen, och att jag ska känna mig ivägen eftersom jag vet varför de inte kommer. IFALL, jag är där. Och kanske avsluta en relation trots att jag älskar mannen i fråga. Kan tillägga att jag mer än gärna hade varit en extramormor åt barnet utan att ta för stor plats. Men hade gärna på något vis funnits med i dennes liv ihop med sin morfar. Ja ungefär så. det känns som det varit tillräckligt jobbigt med att dotter och ex hatar en, och inte hälsar på sin pappa för att jag finns. Nu kommer det att bli ett litet barn inblandat med, ett litet barn som kanske morfar inte kan träffa så ofta han vill pga mig....för det är ju så till syvende och sist, hade inte jag funnits där hade det ju inte varit så...

Nej de hade varit isär i 16 år när vi träffades. Problemet var nog, enlgit andra och faktiskt även min särbo, att de fortsatte på ett vis leva som en familj trots att de gått isär. De hade aldrig några långa alvarliga relationer någon av dom. Utan fortsatte umgås som vänner ihop med barnen. Jul, åkte på semester mm mm. Så träffade han mig, helt plötsligt blev det ju annorlunda, och han ville ajg skulle vara med de gånger de gjorde saker. jag var välkommen på nåder. Barnen var stora när vi träffades, 17 och 19, ändå tog både ex och ett av barnen som självklart att de skulle fortsätta som innan, och jag skulle få vara med de gånger de tillät. När min särbo sa ifrån att han det var mig han levde med nu och att han gärna fortsatte vara kompis med sitt ex men att det ju blev annorlunda nu, så tog det hus i helvete och de  "stängde av" mig helt från sina liv, och min särbo till viss del också. Jag ville vi skulle prata och lösa det, de har bara svarat med tystnad.... Kan inget mer göra.

Åh så fint det låter som ni har det, men tråkigt med hans barn, lite som det blir hos oss också. Jag antar att det är så det lär bli här med. Tråkigt men sant. Man ju ser ju genom det du skriver, hur bra en extramormor eller extramorfar kan vara också, synd att inte alla förstår, att det ju faktiskt är en förmån. Har inga egna barnbarn ännu, men är nästan som mormor åt tre killar som bor rakt över vägen eftersom det unga paret inte har så mycket släkt. Jag älskar dessa tre små pojkar. Jag hade hemskt gärna funnits i min särbos barnbarns liv med, på samma vis som jag hoppas han ska finnas i mina barnbarns liv en gång när det blir så, men jag misstänker starkt att jag aldrig kommer att få ha den rollen, och att min särbo kommer att hamna i samma sits som din mammas nye man. 

Jag har nog tänkt efter, vi har tänkt efter ihop med jag och min särbo. Jag har t om bett om ursäkt till dom OM det nu skulle vara så att jag utan att veta det eller tänkt på det, gjort något som sårat dom. de har inte ens svarat. Och talar med mig gör dom ej.
Så nej, jag var som en marionettedocka i början, var tyst även om jag ibland kände mig överkörd, och följde familjens regler, eftersom jag visste det var viktigt för min särbo att vi skulle kunna umgås alla. varit försökt vara lagom, inte för på och inte för tillbakadragen, men vad jag än gjort har det varit fel, har jag varit glad har det varit fel, har jag efter att ha fått höra det tänkt mig för och varit ännu mera lagom och inte "så glad", har det varit fel...
Exet har sagt "hon inte kan vistas i samma rum" som mig. Dottern har påpekat hon vill "att allt ska vara som innan jag kom". Så jag kan inte göra mer. Kommer en annan människa in i bilden blir det lite annorlunda, det har det blivit för mina barn och mitt ex med, men de har accepterat det och t om gillar  min särbo numera.  

En fråga till 123, vad var det som gjorde att du tappade kontakten med din pappa när han träffade sin nya fru? 

Vi har träffats i 4 år och är förlovade. Mycket intressant att höra alla era synpunkter och erfarenheter! Tack!

Ja det är nog tyvärr så, du har rätt.