Hur löser man "orättvisan" mina barn upplever?

Det rimliga är lika stor veckopeng om den ska användas till samma saker. Sen får de lära sig att det jämnar ut sig och påminna om när det var orättvist åt andra hållet.

Egna pengar borde de få använda som dom vill inte som du vill.

Hur gör du när de fyller år? Får båda presenter då också? Kan du inte argumentera med dina barn, 6 och 10, kommer du att få det tufft framöver.

Har du försökt att prata med detta om det?

Hur har du tex argumenterat att den äldre får mer än den yngre?

Accepterar de båda detta?

Fila på dina argument innan du tar fighterna om du har svårt att argumentera i stridens hetta!

Jadu, du får ta det den jobbiga vägen då du hittills inte lärt dem att livet är orättvist ibland.

Förslag:
Börja med att prata med barnen om det, att det inte alltid kan vara rättvist. Ibland får storebror, ibland får lillebror.
Sen får du vara hård och inte ge med dig, för varje gång du ger med dig får du börja om från början. Om du vill kan du öka lillebrors peng till samma.

Förstår tanken med olika mycket i veckopeng då de är olika stora, jag har haft så för mina barn att de fått en tia per år i månadspeng. 6 år = 60 kr osv. De har aldrig ens funderat på det de var så vana. (De är stora nu )

Man lär dem att de faktiskt inte är utsatta för nån orättvisa och upprepar varför vid behov. Och sen får de gnöla bäst de vill...det handlar ju endast om att du ska lära dig stå ut, utan dåligt samvete. Det är DINA behov av att göra barnen nöjda som detta handlar om. Barnens faktiska behov av att lära sig om tålamod etc blir däremot inte tillgodosedda i dagens läge. Ändra på det.

Livet är orättvist - det säger jag ibland till mina barn! Min son tycker det är orättvist att hans syster har en bokstav mer i sitt namn än vad han har!!  

ang veckopeng - ska de göra saker för att få veckopeng?
ett tag hade vi istället för veckopeng en prislista på vad de kunde tjäna på att göra olika saker - tex duka 2 kr, gå ut med soporna 2 kr etc - det kan kanske vara något för er att prova, då har de möjlighet att jobba ihop pengarna i den takt de bestämmer själv! 

... Och idén med olika stora veckopengar handlar ju om att på ett åldersadekvat sätt göra en avvägning av hur stor summa ett barn i en viss ålder klarar av att planera omkring, och att föräldrarna behåller ansvaret för den andra delen. En tioårig kanske bättre klarar av att spara en del av pengen till nåt han önskar medan en 6 åring ännu inte har samma impulskontroll, så att det där är föräldrarna som får ta ansvar för en sådan sak. Jag tänker inte att det handlar om att sexåringen ska "få mindre" utan bara om att han inte åläggs lika stort ansvar.

Det bästa är väl att du tidigt bestämmer om du tänker vara med på att spela "rättvise" spelet om den eller den grejen innan det snurrat iväg. I det här fallet känns det ju lite som att det varit ett upplägg i det här spelet att dom ska ha lika många och då blir det ramaskri när det inte blir så.

Självklart kan inte livet alltid vara rättvist mellan dem, särskilt som det faktiskt skiljer fyra år och jag antar att inom kort kommer äldsta sonen börja få ganska mycket frihet som den yngre får vänta på och massor med nya orättvisor kommer att uppstå. 

Du får ju förklara varför allt inte kan vara exakt rättvist, stå på dig och inte heller diskutera igenom saken för många gånger utan sen får dom sura helt enkelt. 

Allt är inte rättvist, visst är det så och generellt så måste barnen acceptera att de får olika saker både av dig och sina pappor.

Men samtidigt om det är så att ni har det upplägget att de har lika många figurer så tycker jag i just det här fallet att lillebror också skulle kunna få en figur. Antingen att du pratar med hans pappa och se om han kan ge honom en, eller om du ger honom en eller om du kan betala 100 kr och barnet bara behöver betala 50.

Jag tycker att det är hög tid att de slutar jämföra och att du ser till att de HAR olika saker, olika mycket, får på olika tider och så vidare. Det blir väldigt komplicerat för deras relation framåt om de ska jämföra och tror att det bara är om man har exakt lika mycket av samma sak som livet är rättvist.

Jag brukar säga till mina barn hemma och mina elever på skolan att ibland är det inte "rättvist" (exakt lika) och att det faktiskt kan vara det som egentligen är rättvist.