Tråkmåns utan alkohol?
Gång på gång möter jag detta.
"Han/hon var med på julfesten/kickoff/afterwork (välj själv) och drack inget, vilket jävla tråkmåns". "Dricker du inte? Du ska väl vara med i gemenskapen?"
Under åren har jag hört det mer och mer. Själv dricker jag inte. Jag är inte "nykterist", kan tänka mig att dricka (och gör det nångång) men för mig har det aldrig fallit sig naturligt eller lämpligt. Känner inte att det ger mig något och definitivt inte att jag blir "roligare" eller har roligare. Dessutom gillar jag inte effekterna som för stort alkoholintag ger. Har inte testat själv men sett i min omgivning och det ger ju ingen större lust att prova själv har jag snabbt kunnat konstatera.
Kan förstås inte uttala mig om jag faktiskt ÄR en tråkmåns, med eller utan alkohol. Det är ju upp till andra att avgöra. Något som ev skulle kunna tala emot att jag faktiskt är den där tråkmånsen denna tes innebär är att jag oftast får frågan när jag åker hem, "va, ska du köra bil hem?", "Du har ju festat hela kvällen?". Ja NYKTER. Folk brukar skruva lite på sig då...
Hörde ett talesätt för ett tag sedan som kan vara lite sant. "om nån oroar sig över att du inte dricker kanske den personen har anledning att oroa sig över sitt egna drickande".
För nått år sedan var jag bjuden på fest hos "vänner" och efter några glas diskuterades det flitigt var de varit och festat och det började kommenteras enskilda kollegor (på deras jobb) och då säger min värd, som jag känt i evigheter, "den XXX jäveln är ju svintrist, han dricker ju inget, kort sagt en jädra tråkmåns!". Det var nog några runt bordet som började snegla mot mig. En kniv rätt i magen hade nog känts rätt bekvämt jämfört med det uttalandet. Jaha. Även om det inte var mig han refererade till, gick budskapet fram. Klockrent. Jag lärde mig nått om relationer den kvällen.
Världen är full av tråkmånsar. Det kan vi nog enas om. En del möten i tillvaron är katastrofer. Jag ska inte säga att jag råkar ut för det ofta men det händer. Jag reser i jobbet ibland och träffar människor från alla samhällsskikt och jag hävdar bestämt, att det inte hänger på härkomst eller utbildning om man kan kommunicera med människor i sin närhet. En del är utseendefixerade, Andra har status som ett blött skynke över sitt liv och kan aldrig bortse från det även om det hade givit dem ett gladare och mycket enklare liv. För mig handlar tillvaron om att ha roligt när det är möjligt. Förstås gärna vid valda tillfällen men helst när man inte väntar sig det. En fryntlig enveten skämtare i vardagen kan fort bli påfrestande men det är väl ändå inget fel i att försöka göra saker så roliga det går? Jag talar om att bjuda på sig själv. Det löser många problem och låsningar har jag märkt.
Jag är inte så övertygad om att allt fyllefolk man möter är så jädra roliga, inte heller att de HAR så roligt. Speciellt inte dagen efter. Människor lägger hellre 1500:- på en ölkväll på puben än gör något med sina barn. Då finns det aldrig några pengar. Nej vi har inga pengar till Nisses Hockey eller Alvas ridning, det är ju DYRT??? Jag frågar mig många gånger, vem är det som är tråkmånsar egentligen?
Långt blev det, stöter ni på detta nångång eller är det bara att köpa en 4 12 liters baginbox med Vodka, fixa några sugrör och börja bli "kul"?