Vet inte hur jag ska hantera detta (om styvföräldrar..)

Ska göra en lång historia så kort som möjligt...

Jag och min man separerade för tre år sedan, när vår dotter var tre, hon är nu sex år.

Båda träffade nya efter ca ett halvår, och vi är fortfarande ihop med dessa personer.

Min dotters styvmamma hade redan två barn sen tidigare, där pappan är ute ur bilden, så min exman blev som ny pappa till dem, barnen blev som syskon till min dotter vilket var jätteroligt eftersom de kommer så bra överens.
De blev som en stor familj och ganska snart började min dotter kalla sin styvmamma för 'mamma' rakt av, vilket ju såklart sved lite, men jag sa inget utan accepterade det eftersom hennes styvsyskon kallar henne det, samt att dom kallar hennes pappa för 'pappa', så jag förstår att det blev enklast så.

Med min sambo gick det mycket långsammare. Han har inga barn sen tidigare, kom mer in som en 'rolig kille' som lekte och busade, men när det handlade om allt annat som nattning och andra typiska föräldragrejer så skötte jag det, och det kändes bra.

Men allteftersom tiden har gått så har han verkligen mognat och blivit mer och mer bekväm i rollen som styvpappa. Han tar mer ansvar, började hämta från dagis, kunde passa henne själv när jag var borta, och lärde sig att både trösta, natta och säga ifrån.

Min dotters pappa är en väldigt bra pappa och hon älskar honom över allt annat, men det hon inte vet är att han är en ganska själviskt och egocentrisk person.

Detta har lett till att jag ofta tycker att hennes styvpappa numera ibland beter sig bättre, och ett exempel var när hon ville ha ett kalas på sin födelsedag, men hennes pappa ville inte betala och sa att hon inte behövde ha ett kalas.

Jag ville däremot ge henne ett kalas på lekland, och styvpappan hjälpte mig att betala större delen eftersom jag inte riktigt hade råd själv. Hennes riktiga pappa betalade inte en krona och dök inte ens upp.

Sånahär saker säger jag ju inte till vår dotter såklart, jag vill inte förstöra hennes bild av den perfekta pappan.

Men problemet har nu blivit på sistone att när någon frågar vem hennes styvpappa är, så säger hon bara hans namn, och när jag sist fyllde i och sa att han var styvpappa så sa hon högt inför alla att 'Nej det är han inte, jag vill inte att han ska vara nånting för mig!'

Efter att jag frågat lite försiktigt vad som har hänt så kom det fram att hennes pappa har sagt till henne att hon inte vill att han kallar min sambo styvpappa.

Jag pratade med honom om det och det var ju såklart ur självisk synpunkt, det är hans dotter, blabla..

Jag frågade varför det är ok att hon då kallar hans sambo för 'mamma', och han påstår att han har försökt få henne att sluta med det, men jag tvivlar på att det är sant.

Och senast ikväll säger min dotter inför folk att: 'Du är en sån tjajmamma, tur att jag har två mammor!'

Och jag vill bara SKRIKA av frustration.

Styvmamman är jättesnäll och bra, men hon har sina två barn och fokuserar på dem. Hon har även flyttat till ett grannland så min exman pendlar fram och tillbaka för att vara med båda familjerna.

Min sambo gör numera ALLT för min dotter. Hon har honom lindad totalt runt lillfingret, och han köper allt, bjuder på resor, skickar efter godis hon gillar från andra länder, leker, spelar spel, lagar hennes saker, osv, osv.

Det känns bara så himla orättvist att hon inte ens vill kalla honom styvpappa, även om jag såklart förstått att hon blivit övertalad till det, och jag är så ARG på min exman som har gjort det här till en tyngd att bära för henne och ordet 'styvpappa' till ett ord av skuld.

Och nu till min fråga: Jag känner faktiskt att jag vill säga till henne att hon inte har två mammor. Att hon bara har en, och det är jag. Och jag vill faktiskt säga att om hon inte vill kalla min sambo ens för styvpappa så är det faktiskt inte ok att kalla styvmamman för mamma heller.
 
Fast nånstans så känns det inte ok att göra så. Jag vill inte tynga hennes axlar ännu mer, utan jag vill vara den bättre och större personen. Fast hittills känns det inte som att jag får något för det, utan hon lyssnar bara på sin pappas övertalningar och kan nästan bli lite spydig mot mig, som att hon vill såra mig lite genom att säga att hon har två mammor.

Så nånstans känns det som att jag kanske borde säga ifrån ändå.

Hur skulle ni ha gjort...?
Och ställ gärna följdfrågor om ni vill, för jag förstår att det blir lite rörigt.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-10-04 22:56
Vill lägga till två saker som jag förstår kan låta konstigt:

1. Styvmamman och styvsyskonen har alltså flyttat till ett grannland sen nästan ett år tillbaka, så min dotter håller mest kontakt via FaceTime, men träffar dom även ibland då hon följer med dit och hälsar på ganska ofta.

2. Det låter lite som att det bara är min sambo som fjäskar ihjäl sig för min dotter, men de har alltså fått ett ömsesidigt jättebra förhållande och hon tycker jättemycket om honom. Hon vill bara inte erkänna honom som styvpappa längre, efter viss övertalning så klart.