• cmd07

    När visste ni att han/hon var rätt att skaffa barn med?

    Hur i h-vete vet man när det är rätt person att skaffa barn med?

    Är nu i ett förhållande sedan 3 år.
    Vi har haft upp och nedgångar och till och med gjort slut 2 ggr men hittat tillbaka igen.

    Hon vill ha barn men jag vet inte hur det ska kännas när det är rätt.
    Hon är en kärleksfull person och ingen "psykobrud" om man säger så.

    Det som skrämmer mig mest är att vårt förhållande förändras så mycket och det blir sådan påfrestning med barn att det kommer gå åt helvete.

    Kan heller inte säga att jag är dökär i henne, men vi vet vart vi har varandra och vi har ett bra sexliv och relativt lika värderingar i livet.
    Sedan finns det saker hos henne jag stör mig på nått jävligt, men så är det nog i alla förhållande.

    Vad tycker ni är extra viktigt när man bestämmer sig för att hon/han är den rätte att bilda familj med?

    Går också med en känsla att det kanske, kanske finns någon ännu bättre där ute att bilda familj med, men det kanske bara är hjärnspöken hos mig för att jag tycker det är sådant enormt steg att bli pappa ( vilket det också är )

  • Svar på tråden När visste ni att han/hon var rätt att skaffa barn med?
  • katastrofplantagen

    Under de omständigheterna du räknar upp hade jag avvaktat tills det ev blir stabilare. Du säger ju själv att det inte är nån bra ide i princip. Saker blir INTE lättare när man får barn. Det behöver heller inte bli svårare. Beror helt på hur överens ni är om tex hushåll, ekonomi och annan fördelning.

    Jag visste det var rätt att skaffa två barn med min nuvarande eftersom han hade barn tidigare och jag då fick se i förväg att han är en bra pappa. Samt kärleken, respekten och att vi alltid löser dispyter på ett bra sätt. Med mera.

  • Pajret

    När er förhållande klarar både med och motgångar och ni står stabilt tillsammans, då vet du.


    Mitt förhållande har fått gå igenom massor av "kriser" som egentligen borde få vilket par som helst att bryta upp, men vi har klarat oss igenom det mesta.


    Vi kan prata om allt och delar verkligen alla känslor och upplevelser.
    När ni gått igenom en massa motgångar och ni står enade, ni småbråkar inte om minsta sak utan ni kan kompromissa om era egna åsikter och kan lyssna på den andra. Men bara för att er relation är mogen behöver det inte betyda att ni är redo för barn. Det är en högst personlig mognad som krävs och när båda är redo och ni känner att ni i ert förhållande är trygga då kan man skaffa barn.
    Det är för många som skyndar sig in i ett förhållande och barn, så det slutar bara med skilsmässa något år senare. Så står alla som förlorare bara för att man hade för bråttom och inte brydde sig om att allt inte stod rätt till
    Alla kan gå igenom kriser och bryta upp tillfälligt, men nästa kris ni upplever och står tillsammans och stabilare än förut, då finns det kanske någonting där?
    Hoppas du blir klok på mitt flummiga inlägg. =)

  • Pajret

    Och för att svara direkt på din fråga i rubriken.


    Jag visste att han var mitt framtida barns man efter ett halvår.  =)
    Sättet han var mot andra, barn, djur, min familj och framför allt att vi har samma åsikter kring uppfostran, ekonomi och framtid. Så jag visste tidigt att han var rätt man att skaffa barn med. Men nu 8 år senare är vi verkligen mogna för det också.


     

  • Anonym (Anna)

    Upp och ner och gjort slut två gånger på tre år hittills låter inte stabilt i mina öron. Du skriver dessutom att du "inte är dökär" och ifrågasätter om hon är rätt.

    Man kan ju vara osäker på om man är redo för barn, men att ifrågasätta förhållandet redan från början låter tyvärr rätt kört. Så ska det inte kännas. Ni kan säkert "klara av" att hålla ihop men varför? Du ska inte behöva resonera förnuftigt med dej själv för att vilja vara kvar. Jag har varit med min man i snart 30 år , jag säger gör slut och hitta nån som känns hemma och självklar innan du skaffar barn. För er bådas skull , vem vill vara ett förnuftigt alternativ i brist på annat?

  • Anonym (konstigt)

    Nu har jag bara haft ett förhållande i mitt liv och det är med min man men jag förstår inte, hur kan man vara tillsammans i ett lång förhållande med någon som man inte älskar och tycker så pass mycket om att man ser det som självklart att det är den man vill ha barn med om man vill ha barn? Varför satsar man på ett sådant dåligt förhållande?

  • Majsan70

    När man ens behöver ställa frågan så an jag tycka att det inte är rätt läge att skaffa barn.

    För att svara på frågan så visste vi att det var rätt när jag efter 6 veckor tillsammans blev gravid. Vi visste vart vi hade varandra från sekund 1! Det är nu 12 år sedan och vårt förhållande blir bara starkare och bättre.

  • cmd07
    Pajret skrev 2014-10-05 11:21:47 följande:

    När er förhållande klarar både med och motgångar och ni står stabilt tillsammans, då vet du.


    Mitt förhållande har fått gå igenom massor av "kriser" som egentligen borde få vilket par som helst att bryta upp, men vi har klarat oss igenom det mesta.


    Vi kan prata om allt och delar verkligen alla känslor och upplevelser.
    När ni gått igenom en massa motgångar och ni står enade, ni småbråkar inte om minsta sak utan ni kan kompromissa om era egna åsikter och kan lyssna på den andra. Men bara för att er relation är mogen behöver det inte betyda att ni är redo för barn. Det är en högst personlig mognad som krävs och när båda är redo och ni känner att ni i ert förhållande är trygga då kan man skaffa barn.
    Det är för många som skyndar sig in i ett förhållande och barn, så det slutar bara med skilsmässa något år senare. Så står alla som förlorare bara för att man hade för bråttom och inte brydde sig om att allt inte stod rätt till
    Alla kan gå igenom kriser och bryta upp tillfälligt, men nästa kris ni upplever och står tillsammans och stabilare än förut, då finns det kanske någonting där?
    Hoppas du blir klok på mitt flummiga inlägg. =)


    Tack för ditt svar, ja lite klokare blev jag allt :)
  • Natulcien

    Man vet att det är rätt när man inte behöver tvivla och ställa den frågan som du ställer.
    Om man har gjort slut två gånger på bara tre år och dessutom inte är "dökär" så låter det ju som ett ganska dåligt läge att skaffa barn...

    Att vara redo för just barn är det däremot aldrig säkert att man känner sig. Det är ett enormt stort steg och kan vara läskigt in i det sista. Däremot bör man ju vara säker på att personen man tar det steget med är helt rätt.

    När jag träffade pappan till mitt barn så visste jag att jag ville ha barn med honom efter ca ett halvår. Men ändå så valde vi att vänta så att vi även skulle hinna bo ihop i minst ett år också, för att få uppleva en vardag tillsammans och inte bara det nyförälskade "ruset".

  • cmd07
    Anonym (Anna) skrev 2014-10-05 11:40:36 följande:

    Upp och ner och gjort slut två gånger på tre år hittills låter inte stabilt i mina öron. Du skriver dessutom att du "inte är dökär" och ifrågasätter om hon är rätt.

    Man kan ju vara osäker på om man är redo för barn, men att ifrågasätta förhållandet redan från början låter tyvärr rätt kört. Så ska det inte kännas. Ni kan säkert "klara av" att hålla ihop men varför? Du ska inte behöva resonera förnuftigt med dej själv för att vilja vara kvar. Jag har varit med min man i snart 30 år , jag säger gör slut och hitta nån som känns hemma och självklar innan du skaffar barn. För er bådas skull , vem vill vara ett förnuftigt alternativ i brist på annat?


    Frågan är om hur många som är nykära efter 3 år tillsammans.
    Tror de flesta går till ett annat steg i förhållandet och blir mer "ett par" så att säga.

    En motfråga: vilka gånger har du funderat på om ni ska separera, för det måste väl ha hänt under era 30 år?
  • cmd07
    Anonym (konstigt) skrev 2014-10-05 11:53:32 följande:

    Nu har jag bara haft ett förhållande i mitt liv och det är med min man men jag förstår inte, hur kan man vara tillsammans i ett lång förhållande med någon som man inte älskar och tycker så pass mycket om att man ser det som självklart att det är den man vill ha barn med om man vill ha barn? Varför satsar man på ett sådant dåligt förhållande?


    Har inte påstått att förhållandet är dåligt ( om du nu menar mitt ) det jag är tveksam till är förändringen som kommer att ske när man bildar familj. Tycker det är sunt att inte bara tro att det är gulligt och rosa moln att skaffa barn.

    Fråga till dig också: när har det skett att du/ni funderat på att separera?
    Vilka har varit de största utmaningarna för er efter ni fick barn?
Svar på tråden När visste ni att han/hon var rätt att skaffa barn med?