DVT/blodpropp i låret

Tack för svaret!
9 månader, hugh... Det är svårt att ta in, speciellt då jag har en nyfödd hemma, men det är klart att det inte går på en gång. Hade du då värk i 9 månader eller hur var det?
Och nej, klart att sjukhuset inte skickar hem än om inte allt är okej... Gjorde en lungröntgen med kontrastvätska och proppen hade inte spridit sig till lungorna, har även ett så kallat paraply som ska fånga upp eventuella proppar som är på väg mot lungorna men kan någonstans ändå inte slappna av, vilket är så löjligt egentligen.

Jag bor utomlands så vet inte riktigt om det är samma typ av mediciner här som i Sverige, men de fungerar med all säkerhet på samma sätt. Fick Heparin på sjukhuset i alla fall och sprutorna jag tar nu heter Klexane, medicinen heter Kóvar.

Du anar inte hur bra det känns att läsa detta!
När kärlen bråkade, hur kändes det? Var det på samma ställe som proppen eller på andra stället i benet?
Förlåt för alla frågor (:

Glömde även att svara, de tog en massa blodprover som jag inte fått svar på, men då min mamma och även min mormor har fått proppar i benen så har jag med all säkerhet anlag för det, och det i samband med graviditet då jag hade en sån förbannad foglossning att jag ibland knappt kunde röra mej orsakade högst troligen detta.

Tack för svaret igen, och för grattiset (:

Var det någon av er som fick panikliknande attacker efter detta? Jag blir så ofta snurrig (nåja, inte varje dag men då och då sen jag kom hem) och det känns som om jag knappt kan andas samtidigt som jag mår illa. De gjorde ju en kontraströntgen på lungorna och hittade inga proppar, annars skulle jag misstänka det, men iom det plus att detta bara varar en kortre stund så misstänker jag att det är så mycket stress, fortfarande, i kroppen som ställer till det.

Jo, jag antar det... försöker intala mej själv om att allt är okej, eller i alla fall börjar bli bättre vilket ju är sant (:
Mitt inr låg på 2 sista gången de mätte och idag gick jag på promenad i runt 1 timma med barnvagnen, utan att faktiskt få sådär ordentligt ont som det gjort de senaste gångerna.

Om lite mer än en vecka ska jag ta bort det så kallade paraplyt som skulle stoppa eventuella bitar av proppen som skulle lossna och ta sig till lungorna.

Ska bli så skönt att veta om proppen har lösts upp eller inte, och även om det med all säkerhet inte spridit sig. Tror att just ovetskapen har gjort det så sårt att slappna av och gå vidare, speciellt då jag kopplar varje liten värk i kroppen vid en propp.

Just nu är det nog den enorma tröttheten som håller mej mest tillbaks, känns som om jag aldrig sover nog. Kan inte ens skylla det på mitt lilla pyre då hon sover som en dröm :)

Hoppas dock innerligt att det släpper snart, svårt när man vill göra mer men huvudet bara snurrar...