autism? orolig
Min son har högfungerande autism. Han föredrog att sova själv redan från början men om han vaknade och var ledsen ville han komma till vår säng. Tyckte det var mysigt att sitta i bärsjal ibland, och som liten bebis bodde han i pricip i den dagtid. Han vände sig väldigt tidigt och kröp vid 5 månader. Åt själv tidigt. Gick vid 10½ månad. Klättrade på precis allt. Blöjfri dagtid vid 2 år, strax efter även nattetid. Fick/får upp barnsäkra anordningar som 2-åring. Lärde sig cykla på tvåhjuling vid 3½.
De tecken jag såg väldigt tidigt var att han inte härmade mig så som hans syskon gjort och små barn brukar göra. Om man sträcker ut tungan brukar en neurotypisk bebis göra likadant, men det gjorde inte min son. Han lärde sig aldrig att vinka, klappade inte händerna och reagerade inte när någon sa hans namn förrän han var runt 4 år. Han var sen med talet. Han hade ingen kan själv!-period, men lärde sig klä på sig ganska tidigt ändå. De första åren förstod han inte/brydde sig inte om skillnaden mellan sina egna grejer och andras, lånade gärna ut sina egna och tog för givet att han fick låna deras. Svårt att förstå andras lekar, svårt att förstå socialt samspel. Han var okänslig för smärta och överkänslig för material. Han kollade inte efter oss föräldrar när han gick någonstans som normala barn (med normal anknytning) gör, men han vände sig till oss när han var ledsen. Han återkom alltid till oss efter sina upptäcksfärder och han var alltid glad att se oss efter en dag på dagis.
Om du är orolig tycker jag du ska säga det till BVC och i vårt fall skrattade de bara bort våra frågor fram till att han blev 4 och vi kom till ett nytt BVC. Autism kan man upptäcka mycket tidigare än så, och vi skulle ha vänt oss till hab direkt. Så här med facit i hand. När vi väl kom dit tyckte psykologerna det var uppenbart att vår son hade autism och han fick ganska höga poäng.
