Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Jag tycker inte om min familj.

    Du är 19 år och ska bryta dig loss från dina föräldrar. Det är inte helt ovanligt att många i den åldern flyttar, för att plugga eller fått arbete.

    Fundera på vad du vill göra, sök utbildning på andra orter om du behöver det för att kunna arbeta med det, eller sök arbeten på andra orter.

    Som ung kan du hyra ett rum på det nya stället innan du etablerar dig.

    Sedan har du ju möjlighet att söka dig utomlands
    Du har hur många valmöjligheter som helst som kan ge dig legitima skäl att lämna orten där du är uppvuxen

    För övrigt är det nog inte helt ovanligt att man är väldigt less på sina föräldrar och syskon i din ålder.
    Kommer man ifrån dom så brukar relationerna ändras

  • sextiotalist
    Anonym (19 år) skrev 2014-10-06 19:02:03 följande:
    Har du inte kontakt med någon alls i din familj? Vad säger din familj om det? 

    Nej, jag tycker faktiskt inte om att umgås med dom, men det är ändå min familj så jag känner mig tvungen. Det händer faktiskt ibland att jag saknar dom och dom har några goda egenskaper också. Ibland kan det vara riktigt trevligt att vara med dom. Oftast är det inte det, men just de där stunderna då det är TREVLIGT gör att jag gruvar mig för att flytta. Och jag har dåligt samvete över att flytta eftersom jag tänker att om det skulle hända dom något (typ att någon av dom dör) så skulle jag ångra mig så mycket att jag inte spenderade mer tid med dom.
    Men släpp det, det är faktiskt helt naturligt att man som 19-åring prövar sina vingar. 
    Hur gamla är dina föräldrar?
  • sextiotalist
    Anonym (19 år) skrev 2014-10-06 19:10:29 följande:
    Vadå släpp det? Visst, jag gillar inte att umgås med dom alla gånger men jag tänker inte bara "släppa det" på en sekund. Dom är ju trots allt min FAMILJ!
    Ok, för mig var det inga sådana tankar, jag flyttade 50 mil för att studera. Men så vi en släkt som är utspridd över hela södra Sverige.
    mina föräldrar flyttade flera mil för att läsa och sedan ännu längre när de fick arbete. 
    Det var inte helt ovanligt, med tanka på att 70% av Stockholm är inflyttade

    Att flytta hemifrån när man är 14 är väldigt, väldigt ovanligt, de flesta bor ju hemma tills de lämnar gymnasiet vid ungefär 19 år
  • sextiotalist
    Anonym (19 år) skrev 2014-10-06 19:25:45 följande:
    Mina föräldrar är mellan 40-50 år.
    För sjutton, de är ju yngre än vad jag är och jag har inga planer på att dö än på många år (kärringarna i min släkt har som vana att blir mellan 90 och 100 år).
    Hade min egen tonåring (två år yngre än dig) resonerat på det sättet, då hade jag tagit honom i hampan och skickat iväg honom utomlands ett år eller så, så han släppte de tankarna.
    Bara tanken att min eventuella förestående död skulle hindra honom att förverkliga sitt liv skulle göra mig väldigt, väldigt sorgsen 
  • sextiotalist
    Liljan77 skrev 2014-10-07 08:36:18 följande:

    Jag är utfryst o utmobbad sen många år.
    Jag är för fet,för ful, dålig, mamma, har för dåligt jobb, är dum i huvudet osv osv....
    Jag skulle nästan kunna ge vad som helst för att ha en familj som jag o min son kunde umgås med.
    Det är skitsvårt att stå helt ensam o man mår inte bra men lär sig leva med det.
    Så vill du flytta så är det ju bara att göra det, men bryt inte kontakten såvida du om du inte måste det för ditt måendes skull.
    Alla ogillar sin familj någon gång, men när det blir tufft behöver man sin familj.
    Jag o sonen hade behövt min, speciellt nu när jag väntar på sjukdomssvar.
    Men vi står ensamma.
    Så tänkt dig för vad du än väljer.


    Jag tror det är ganska naturligt att man som 19-åring känner sig kvävd av släkt och familj, utan att därmed behöva bryta kontakten.
    Ofta behöver man få ett liv, som man själv kan vara den som styr över. 
Svar på tråden Jag tycker inte om min familj.