Meddelande borttaget
Inlägg från: AdoptionSucks
|
-
-
Svar på tråden Ni är EGOISTER!
-
Läs om, läs rätt.Anonym (Zzzz) skrev 2014-10-12 09:49:15 följande:
Tycker man som adopterad att Sverige är så hemskt så är det fritt fram att åka hem efter 18. Gnällkärring.
-
Precis. Hur kul är det att växa upp med den vetskapen!?Anonym (2) skrev 2014-10-12 10:02:49 följande:
Det är ju alltid ett andrahandsval, faktiskt.
-
Oh, så fint gjort. Eller inte.Anonym (Lite tillägg) skrev 2014-10-12 10:17:01 följande:Det hjälper ju inte de som känner så här men faktum är att det inte alltid är det. Jag känner två par, en försvinnande liten mängd men de finns, som adopterat för at de ville ha barn, men tyckte det var bättre att adoptera någon som redan fanns och behövde ett nytt hem än att föda ytterligare barn. I de två fallen var adoption ett förstahandsval. Fast jag begriper att det inte hjälper, och jag inser att de inte är i majoritet, men de finns, de med oh det kändes orättvist att inte påpeka att alla har en unik situation. Även adopterade och deras föräldrar biologiska såväl som inte.
Faktum kvarstår att de har slitit upp ett oskyldigt barn från dess hemland, rötter, språk, mat, kultur, religion, osv, osv, osv.
Det är fortfarande FEL! -
Jag känner till hundratals adopterade. Är ofta på olika träffar med andra adopterade - dels adopterade från samma land som jag själv, men även från andra länder.Anonym (Lite tillägg) skrev 2014-10-12 10:31:53 följande:Tycker du, ja - du inser förstås att det finns adopterade barn som är glada och älskar sina liv och familjer också, eller? De kanske inte heller är i majoritet, men du kan inte förminska eller ogiltigförklara deras upplevelse heller.
Jag vet ingen som, om de fått välja, hade valt att slitas upp från sitt ursprung. Helt seriöst; INGEN!
Med det sagt, så tycker de flesta jag träffat väldigt mycket om sina adoptivföräldrar. Precis som man tycker om sina vänner.
Jag tycker om mina adoptivföräldrar. Men jag hade hellre sett att jag aldrig behövt bli tagen från mitt ursprung.
Det går inte en dag utan att jag söker på internet efter mer information om mig, mitt barnhem samt mina biologiska föräldrar.
Mitt mål är att finna min biologiska mamma (samt ev. även biologiska pappa, men det känns viktigare med mamma). -
Faktum kvarstår att det är en åsikt som jag delar med majoritetens adopterade barn (numera vuxna).Anonym (5) skrev 2014-10-12 10:40:34 följande:Det är DIN åsikt. Inte mer värd än någon annans!
Men fortsätt gärna att slå dövörat till. Fortsätt gärna tysta ner oss drabbade. Fortsätt gärna ignorera vad vi vill berätta. Då blir ju allt SÅ mycket bättre. -
Om du skriver till mig, så är mitt svar ja.Ojsan skrev 2014-10-12 10:43:52 följande:
Har du funderingar på att söka upp dina bioföräldrar? har du den möjligheten med info osv.?
Det går inte en enda dag utan att jag letar info om mitt ursprung.
Mitt mål är att finna min biologiska mamma (samt ev. även min biologiska pappa samt eventuella syskon. Dock är min biologiska mamma prio ett just nu).Så är det.Anonym (Love) skrev 2014-10-12 10:43:53 följande:Blod är tjokare än vatten alla dagar i veckan!
-
Tack.Ojsan skrev 2014-10-12 10:56:48 följande:Lycka till och hoppas du får de svar du letar efter.
För övrigt spelar det ingen roll om min mamma gav upp mig för att hon var fattig, eller om jag blev kidnappad.
Hon ÄR min mamma. Det kan inget ta ifrån henne.
Jag kommer ur ett ägg som hon föddes med. Jag har legat i hennes livmoder och jag har hennes ögon, hennes näsa, hennes mun. Vi delar DNA.
Jag har aldrig träffat henne, endast sett en bild på henne.
Jag älskar henne mer än vad jag älskar mina adoptivföräldrar. -
Alla barnhem som barn kan adopteras ifrån, är bra barnhem där barnen tas om hand.vanilla skrev 2014-10-12 11:04:33 följande:
Är nu ärligt nyfiken, hur menar du att det varit bättre att växa upp på ett barnhem utan egna föräldrar (även adoptivdito)? Ifalll dina biologiska föräldrar inte kunde ta hand om dig var det väl bättre att du blev adopterad?
Jag hade mycket hellre blivit adopterad av någon från mitt hemland. Dels för att vi sett likadana ut, dels för att vi delad mat, språk och kultur, men framförallt för att ha sluppit lämnat mitt hemland. Mina rötter. Mitt ursprung.
Sannolikheten att återförenas med min biologiska mamma hade dessutom varit betydligt större.
Idag så adopteras många "inrikes" från det barnhem jag själv bodde på. Men på den tiden jag adopterades, så betalade västerländska föräldrar mer pengar. Så är det inte idag - samt att man idag inte nödvändigtvis ser till pengarna. I mitt hemland har man minskat rejält på internationella adoptioner. Toppen, anser jag! -
Hon är min mamma. Det räcker för mig.skyus skrev 2014-10-12 11:19:18 följande:Det du skriver här gör mig lite bekymrad, jag hoppas att du inte blir besviken om/när du träffar din biologiska mamma. Hur kan du säga att du älskar henne mer om du aldrig träffat henne?
-
Fast det är inte så det känns.skyus skrev 2014-10-12 11:29:42 följande:Som du aldrig träffat. En vilt främmande människa, till skillnad från dina föräldrar som du vuxit upp med.
Jag vet att det kommer att kännas helt rätt den dagen jag träffar henne. Som att vi alltid känt varann.
Jag känner inget starkt band till mina adoptivföräldrar. De har varit där och tagit hand om mig, klätt mig och givit mig mat. Det är så jag ser på det. -
Jodå, jag har känt mig älskad. De älskar mig - det är jag som inte älskar de så som jag borde. Jag ser de inte som mina föräldrar.skyus skrev 2014-10-12 11:39:30 följande:Ok, jag hoppas att du får uppleva det! Men ha inte för höga förväntningar, blod är inte alltid tjockare än vatten. Och jag beklagar verkligen om du inte upplevt dig älskad av dina adoptivföräldrar, men det är inte givet att det skulle varit annorlunda med biologiska föräldrar.
Jag vet att de adopterade mig av kärlek. Om än med egoistiska tankar som grund.
Men jag älskar dem inte.
Jag tycker mycket om dem, men jag älskar dem inte som mina föräldrar. De är inte mina föräldrar. De har varit mina care givers.
