• Äldre 12 okt 09:45
    13270 visningar
    42 svar
    -2 +4
    42
    13270

    Ni är EGOISTER!

    Sluta försöka neutralisera adoptioner!
    Sluta påstå att "familjer bildas på olika sätt", "blod är inte tjockare än vatten", "biologi och genetik betyder ingenting", osv, osv, osv. ERA FÖRLJUGNA JÄVLAR!

    LÄS DETTA OCH FATTA NÅN GÅNG!!!

    "Nej,


    Jag vill inte vara en del av detta projekt, denna så kallade solidaritetsgest, denna alternativa progressiva och radikala familjebildning, detta världsmedborgarskap som ni hyllar men som jag inte har tillträde till. Jag vill inte vara ert antirasistiska alibi, er gulliga etniska docka eller er plan B. Lämna mig i fred!


    Jag vill inte att ni sätter er ner och ömt berättar att jag blev bortlämnad av kärlek, och att jag blev vald av en ännu större kärlek. Att det var meningen, att guds vägar äro outgrundliga, att ödet förde mig hit. Jag är inte längre ett barn och nu vet jag att det är bullshit: Jag vet att jag blev stulen, jag och så många andra. Jag vet att mina papper förfalskades för att jag skulle kunna skickas hit, jag och så många andras. Jag vet att ni egentligen ville ha ett annat barn, och hade det inte blivit jag så hade det blivit något annat. Jag vet att jag är fullkomligt utbytbar. Jag och så många andra.


    Ni säger att man inte betalar för ett barn. Men vad spelar det för roll?


    Det jag ser framför mig när jag tittar i mina papper är ifyllda beställningsformulär, fakturor, kvitton, beskrivningar av önskade och oönskade barn (nej till blandbarn, nej till handikappade barn), en enkel flygbiljett och ett pass i vilket det står: Resans syfte: Adoption.


    Jag vill inte höra att jag fått en andra chans. Jag vill inte höra att jag ska vara tacksam och när jag frågar varför jag ska vara tacksam vill jag inte få en lista över materialla ting som på något sätt står över rätten till mitt ursprung, min identitet, mitt modersmål, mitt genetiska arv, min familj, mig själv.
    Att få vara en hel människa är visst en rätt enbart förbehållen några få, inte någon som blivit bortlämnad i ett land i tredje världen.


    Jag har inte fått en andra chans, jag blev bestulen på min första chans.


    Jag vill att ni ska sluta att ständigt ställa mina levnadsvillkor, min livskvalitet och min status som människa mot gatubarnets, ni vet, det där bedjande, övergivna barnet som lever på affischer som vädjar till vårt dåliga samvete. Jag är inte en av dem och har aldrig varit det. De är inte de som adopteras, och det skulle även ni veta om ni läste på.


    Jag vill inte att min kritik av den alltmer väldokumenterade korrupta adoptionsindustrin ska förlöjligas genom att ni kallar mig för ett argt, bittert och otacksamt adoptivbarn. Jag vill inte att mina erfarenheter av rasism, sexism, exotism och utanförskap ska trivialiseras som någons dåliga dag. Jag vill inte att mitt sökande efter mina rötter ska beskrivas som ett svek mot mina svenska föräldrar. Jag vill heller inte att mina erfarenheter som adopterad ska avfärdas med berättelser om din vän som är adopterad, som inte alls känner som jag eller har upplevt det jag beskriver.


    Det jag vill är att ni slutar att ställa oss adopterade mot varandra. Att ni slutar att tysta oss som uttrycker smärta och sorg genom att byta ut våra röster mot en glad adopterads. Att ni slutar att dölja problematisk statistik med en leende adopterad som får säga: Nämen, jag känner då inte alls igen mig. Det sägs ju att det går bra för de flesta adopterade, så sluta att vara så rädda för andra perspektiv.


    Men framför allt vill jag att ni lyssnar. Tar in vad vi, som blir allt fler, och som försöker höja våra röster faktiskt säger:


     Barnets rättigheter måste alltid gå först!


    Barnkonventionen måste följas, Haag-konventionen måste följas, internationell adoption är alltid en sista utväg!


    Mammor och pappor ska få hjälp att behålla sina barn i stället för att uppmuntras att lämna bort dem.


    Oavsett om man är en lycklig eller olycklig adopterad så förtjänar man att veta att man inte blivit stulen, att man inte blivit utsatt för trafficking, att ens föräldrar inte blev lurade att lämna bort en.


    Det finns ingen rätt till barn, det finns bara ett barns rätt till föräldrar. Och dessa föräldrar ska i första hand vara barnets egna. Även om de är ogifta, även om de är ensamstående, även om de är fattiga, även om de bor i ett krigsdrabbat land. Och även om de inte är vita.


     Så säger jag. Så säger vi.


    Vi är inte arga, bittra och otacksamma.


    Vi har bara röster som låter annorlunda än de ni är vana vid att höra."

  • Svar på tråden Ni är EGOISTER!
  • Äldre 12 okt 09:51
    #2
    -1
    Anonym (Zzzz) skrev 2014-10-12 09:49:15 följande:

    Tycker man som adopterad att Sverige är så hemskt så är det fritt fram att åka hem efter 18. Gnällkärring.


    Läs om, läs rätt.
  • Äldre 12 okt 10:06
    #4
    +1
    Anonym (2) skrev 2014-10-12 10:02:49 följande:

    Det är ju alltid ett andrahandsval, faktiskt. 


    Precis. Hur kul är det att växa upp med den vetskapen!?
  • Äldre 12 okt 10:22
    #6
    -1 +1
    Anonym (Lite tillägg) skrev 2014-10-12 10:17:01 följande:
    Det hjälper ju inte de som känner så här men faktum är att det inte alltid är det. Jag känner två par, en försvinnande liten mängd men de finns, som adopterat för at de ville ha barn, men tyckte det var bättre att adoptera någon som redan fanns och behövde ett nytt hem än att föda ytterligare barn. I de två fallen var adoption ett förstahandsval. Fast jag begriper att det inte hjälper, och jag inser att de inte är i majoritet, men de finns, de med oh det kändes orättvist att inte påpeka att alla har en unik situation. Även adopterade och deras föräldrar biologiska såväl som inte.
    Oh, så fint gjort. Eller inte.
    Faktum kvarstår att de har slitit upp ett oskyldigt barn från dess hemland, rötter, språk, mat, kultur, religion, osv, osv, osv.
    Det är fortfarande FEL!
  • Äldre 12 okt 10:39
    #8
    -1 +1
    Anonym (Lite tillägg) skrev 2014-10-12 10:31:53 följande:
    Tycker du, ja - du inser förstås att det finns adopterade barn som är glada och älskar sina liv och familjer också, eller? De kanske inte heller är i majoritet, men du kan inte förminska eller ogiltigförklara deras upplevelse heller. 
    Jag känner till hundratals adopterade. Är ofta på olika träffar med andra adopterade - dels adopterade från samma land som jag själv, men även från andra länder.
    Jag vet ingen som, om de fått välja, hade valt att slitas upp från sitt ursprung. Helt seriöst; INGEN!

    Med det sagt, så tycker de flesta jag träffat väldigt mycket om sina adoptivföräldrar. Precis som man tycker om sina vänner.
    Jag tycker om mina adoptivföräldrar. Men jag hade hellre sett att jag aldrig behövt bli tagen från mitt ursprung.

    Det går inte en dag utan att jag söker på internet efter mer information om mig, mitt barnhem samt mina biologiska föräldrar.
    Mitt mål är att finna min biologiska mamma (samt ev. även biologiska pappa, men det känns viktigare med mamma).
  • Äldre 12 okt 10:51
    #12
    -1 +1
    Anonym (5) skrev 2014-10-12 10:40:34 följande:
    Det är DIN åsikt. Inte mer värd än någon annans!
    Faktum kvarstår att det är en åsikt som jag delar med majoritetens adopterade barn (numera vuxna).
    Men fortsätt gärna att slå dövörat till. Fortsätt gärna tysta ner oss drabbade. Fortsätt gärna ignorera vad vi vill berätta. Då blir ju allt SÅ mycket bättre.
  • Äldre 12 okt 10:53
    #13
    -1
    Ojsan skrev 2014-10-12 10:43:52 följande:

    Har du funderingar på att söka upp dina bioföräldrar? har du den möjligheten med info osv.?


    Om du skriver till mig, så är mitt svar ja.
    Det går inte en enda dag utan att jag letar info om mitt ursprung.
    Mitt mål är att finna min biologiska mamma (samt ev. även min biologiska pappa samt eventuella syskon. Dock är min biologiska mamma prio ett just nu).
    Anonym (Love) skrev 2014-10-12 10:43:53 följande:

    Blod är tjokare än vatten alla dagar i veckan!


    Så är det.

  • Äldre 12 okt 11:01
    #17
    -1
    Ojsan skrev 2014-10-12 10:56:48 följande:
    Lycka till och hoppas du  får de svar du letar efter.
    Tack.

    För övrigt spelar det ingen roll om min mamma gav upp mig för att hon var fattig, eller om jag blev kidnappad.

    Hon ÄR min mamma. Det kan inget ta ifrån henne.

    Jag kommer ur ett ägg som hon föddes med. Jag har legat i hennes livmoder och jag har hennes ögon, hennes näsa, hennes mun. Vi delar DNA.

    Jag har aldrig träffat henne, endast sett en bild på henne.
    Jag älskar henne mer än vad jag älskar mina adoptivföräldrar.
  • Äldre 12 okt 11:14
    #19
    -1
    vanilla skrev 2014-10-12 11:04:33 följande:

    Är nu ärligt nyfiken, hur menar du att det varit bättre att växa upp på ett barnhem utan egna föräldrar (även adoptivdito)? Ifalll dina biologiska föräldrar inte kunde ta hand om dig var det väl bättre att du blev adopterad?


    Alla barnhem som barn kan adopteras ifrån, är bra barnhem där barnen tas om hand.
    Jag hade mycket hellre blivit adopterad av någon från mitt hemland. Dels för att vi sett likadana ut, dels för att vi delad mat, språk och kultur, men framförallt för att ha sluppit lämnat mitt hemland. Mina rötter. Mitt ursprung.
    Sannolikheten att återförenas med min biologiska mamma hade dessutom varit betydligt större.
    Idag så adopteras många "inrikes" från det barnhem jag själv bodde på. Men på den tiden jag adopterades, så betalade västerländska föräldrar mer pengar. Så är det inte idag - samt att man idag inte nödvändigtvis ser till pengarna. I mitt hemland har man minskat rejält på internationella adoptioner. Toppen, anser jag!
  • Äldre 12 okt 11:22
    #21
    -1
    skyus skrev 2014-10-12 11:19:18 följande:
    Det du skriver här gör mig lite bekymrad, jag hoppas att du inte blir besviken om/när du träffar din biologiska mamma. Hur kan du säga att du älskar henne mer om du aldrig träffat henne?
    Hon är min mamma. Det räcker för mig.
  • Äldre 12 okt 11:34
    #25
    -1
    skyus skrev 2014-10-12 11:29:42 följande:
    Som du aldrig träffat. En vilt främmande människa, till skillnad från dina föräldrar som du vuxit upp med.
    Fast det är inte så det känns.
    Jag vet att det kommer att kännas helt rätt den dagen jag träffar henne. Som att vi alltid känt varann.
    Jag känner inget starkt band till mina adoptivföräldrar. De har varit där och tagit hand om mig, klätt mig och givit mig mat. Det är så jag ser på det.
  • Äldre 12 okt 11:42
    #27
    -1
    skyus skrev 2014-10-12 11:39:30 följande:
    Ok, jag hoppas att du får uppleva det! Men ha inte för höga förväntningar, blod är inte alltid tjockare än vatten. Och jag beklagar verkligen om du inte upplevt dig älskad av dina adoptivföräldrar, men det är inte givet att det skulle varit annorlunda med biologiska föräldrar.
    Jodå, jag har känt mig älskad. De älskar mig - det är jag som inte älskar de så som jag borde. Jag ser de inte som mina föräldrar.
    Jag vet att de adopterade mig av kärlek. Om än med egoistiska tankar som grund.
    Men jag älskar dem inte.
    Jag tycker mycket om dem, men jag älskar dem inte som mina föräldrar. De är inte mina föräldrar. De har varit mina care givers.
Svar på tråden Ni är EGOISTER!
Logga in
Bli medlem