• Äldre 13 Oct 11:31
    12818 visningar
    35 svar
    35
    12818

    Förlorade mitt tredje barn i v.35

    Den 14 sep fick vi det värsta besked man kan få, vårt barn i magen levde inte längre. Allt gick så fort, det som var så nära bara 5 veckor kvar.

    Allt var som vanligt den 13 sep, massor med aktivitet i magen även innan jag gick och la mig. Kl. 6 nästa morgon är det alldeles stilla, paniken växer men försöker vara lugn och ringer förlossningen. Säger att bebisen inte rört sig något alls sen jag vaknat, får komma in på en koll genast.
    Lämna de andra barnen hos mormor och morfar. Tankarna bara snurrar på vägen till förlossningen men försöker vara positiv.
    Blir väl mottagna av barnmorska som tar oss till ett rum, där försöker hon leta hjärtljud med doppler men hittar inget redan där förstår jag att det är riktigt illa.
    Läkare kommer in och kollar med UL men jag vill inte titta på skärmen, vågar inte!
    Känns som en evighet, läkaren vänder blicken mot mig och jag förstår redan i hans blick innan han hinner säga något. -Tyvärr har vi tråkiga nyheter...
    ...mer hinner han inte säga då jag och min man bryter ihop och bara gråter.
    Dom hittar ingen orsak på UL allt ser normalt ut, läkaren sitter ner med oss och förklarar vad som händer nu.
    Jag vill bara bli igångsatt med en gång men det går inte ska få en tablett som förbereder kroppen på förlossning och bli igångsatt efter ett dygn, får alternativet att stanna på förlossningen eller åka hem och återkomma nästa dag.
    Väljer att åka hem, vill bara va och krama mina andra barn, vi gråter om vartannat. Blir inte mycket sömn den natten, åker tillbaka till förlossningen och får tablett vi 9.30 som sätter igång värkarbetet.
    Ska få så mycket smärtstillande jag önskar, väljer ryggbedövning när smärtan börjar bli olidlig.
    Blir inget bra träffar inte rätt blir bara bedövad på vänster sida, läkaren ändrar läge fungerar inte som det ska ändå.
    -skit i det! säger jag irriterat hinner inte göra om det ändå, vill bara få det avklarat.
    Tar lustgas men vad hjälper det!
    15 sep. 16.52 föds vår perfekta lilla dotter en fullgången bebis, fast något mindre än sina syskon. BM ser vad som har hänt, hon har navelsträngen ett varv runt halsen och två varv runt ena foten.
    När hon har rört sig och sparkat i magen har hon dragit åt navelsträngen, fanns ingen tillförsel alls, den var alldeles vit runt halsen.
    Det ända jag får ur mig i allt gråtande är. - men lilla gumman...
    Helt perfekt, ser ut som vilken bebis som helst, men alldeles tyst och alldeles stilla. Ser ut som om hon sover, men kommer aldrig att vakna.

    Denna månad som gått har vart ett helvete, istället för att ta hand om ett barn har man planerat begravning som ägde rum den 7 okt, inte ens en vecka sen.
    Är tacksam för att jag har 2 barn innan som gör att man måste ta sig upp på morgonen även om man inte vill eller orkar.
    Ville ha 3 barn men inte på det här viset, hon fick namnet Hailey, hon kommer alltid att finnas med oss, kommer alltid att vara vårt tredje barn.

    Nu till frågor: Hur går man vidare? Det gör man väl aldrig fullt ut, sorgen kommer ju alltid att finnas där.
    Hur vågar man bli gravid igen? Hailey kommer aldrig att ersättas, men vi vill ha tre barn i livet.
    Lite stöd och råd från andra föräldrar som varit med om samma sak.

  • Svar på tråden Förlorade mitt tredje barn i v.35
  • Äldre 13 Oct 23:29
    #1

    Jag vill bara ge er en stor kram i allt detta som ni har råkat ut för.Hjärta

  • Äldre 14 Oct 16:48
    #2
    sallybuse skrev 2014-10-13 23:29:47 följande:

    Jag vill bara ge er en stor kram i allt detta som ni har råkat ut för.Hjärta


    Tack.
  • Äldre 14 Oct 16:54
    #3

    Mitt hjärta brister för er sorg. Jag är så hemskt ledsen över att ni behöver gå igenom det här. Jag sänder en massa kramar till er familj.

  • Äldre 14 Oct 17:02
    #4
    kawaii87 skrev 2014-10-14 16:54:25 följande:

    Mitt hjärta brister för er sorg. Jag är så hemskt ledsen över att ni behöver gå igenom det här. Jag sänder en massa kramar till er familj.


    Tack för alla vänliga ord och kramar :)
  • Jolita
    Äldre 14 Oct 17:36
    #5

    Gråter när jag läser detta. Sänder över kärlek och framtidslycka för er alla <3


    Man vet aldrig när man kan behöva ett schysst järnrör
  • Anonym ((M))
    Äldre 14 Oct 17:41
    #6

    *styrkekramar*

  • Äldre 14 Oct 17:51
    #7

    Tack för alla styrkekramar, det värmer i detta svåra.

  • Äldre 14 Oct 21:21
    #8

    ofattbart. beklagar eran stora sorg.

  • Anonym (Bekla­gar er sorg)
    Äldre 15 Oct 00:00
    #9

    Beklagar sorgen för er lilla prinsessa <3

    År -10 hände det mig, helt ofattbart fortfarande. I vecka 34 hade vår sons hjärta slutat slå, obduktionen visade på e colibakterier i lungor och lever. Inga tester kunde visa på hur bakterierna hade kommit dit. Vi hade också en så fin begravning för våran pojk ??

    Man blir starkare än man tror i dessa svåra situationer, och tankarna på dina tidigare barn kommer att få dig på fötter igen. Sakta med säkert <3

    Idag har jag två fina döttrar på 3 & 1 och dom är absolut mitt allt :)

    Önskar dig all lycka till i livet <3

  • Äldre 15 Oct 13:21
    #10
    Anonym (Beklagar er sorg) skrev 2014-10-15 00:00:11 följande:

    Beklagar sorgen för er lilla prinsessa <3

    År -10 hände det mig, helt ofattbart fortfarande. I vecka 34 hade vår sons hjärta slutat slå, obduktionen visade på e colibakterier i lungor och lever. Inga tester kunde visa på hur bakterierna hade kommit dit. Vi hade också en så fin begravning för våran pojk ??

    Man blir starkare än man tror i dessa svåra situationer, och tankarna på dina tidigare barn kommer att få dig på fötter igen. Sakta med säkert <3

    Idag har jag två fina döttrar på 3 & 1 och dom är absolut mitt allt :)

    Önskar dig all lycka till i livet <3


    Beklagar att ni förlorade er lilla pojk.
    Det är helt ofattbart att detta tragiska händer varje dag!
    Det är idag precis en månad sen hon föddes och var beräknad den 18, så det är kämpigt just nu.
    Men som du säger så måste jag ju finnas för mina äldre barn och jag är glad att dom finns och förgyller min vardag.
    Vi ska besöka vår lilla ängel idag och se till att hon har det bra på sin viloplats.
    Tack för alla stöttande ordHjärta
Svar på tråden Förlorade mitt tredje barn i v.35