Pergotime start Oktober 2014

Hej!

Jag tänkte också hoppa in här. Vi har försökt få barn i typ 2,5år men utan att lyckas. Inget konstigt egentligen med tanke på att jag har PCO och inga spontana ägglossningar. Jag med strikt LCHF-kost och mer träning äntligen gått ned de där 25 kilona jag behövde för att komma under fetmaBMI:t. Nu har vi äntligen fått börja med hormoner. Efter en lång diskussion med gynekologen skrev hon tillslut ut pergo. Jag funderar fortfarande på varför hon inte skrev ut letrozole, men det får stå för henne. 

Åt första tabletten den 4/11 och var på vul i tisdags (cd12). Såg mest ut som att jag blivit överstimmulerad. Det inte var min vanliga läkare och vikarien var allt annat än sympatisk. Grävde riktigt länge för att hitta äggstockarna och när hon väl kom dit blev det mest suddiga bilder. Så igår ringde jag tillbaka till mottagningen och bad att min läkare skulle kika på bilderna för att hon skulle vara informerad. 10 min senare blev jag uppringd och fick en ny tid. Då (knappt 24h senare) fanns det helt plötsligt två fina äggblåsor, en på 17mm och en på 12mm. Tack för den sa jag, gick tillbaka till mina föreläsningar, log som en sol (mina kursare måste trott att jag snortat uppåttjack eller nått på lunchen....) och lyckades få mannen i säng när jag kom hem. Det där med att industritillverka barn är verkligen ingen hitt för relationen......

Jag har  haft galet ont i mina äggstockar. Känns ungefär som att någon drar taggtråd genom dem. Har haft riktigt svårt att sova, rätt mycket huvudvärk och helt galna temperaturväxlingar. Jag är normalt rätt varm av mig men sista veckan har jag växlat mellan kokhet och iskall. Rätt frustrerande. Men det som känns mest förutom smärtan i äggstockarna är nog de där synstörningarna, eller vad man kallar dem. Ser helt plötsligt inte vägskyltar, tv:n eller så. Flytningarna är mest bara vattniga hela tiden. Livmodertappen var väldigt mjuk fram till i söndags men har nu blivit hårdare. Hoppas det betyder att ägget faktiskt har släppt. 

Äl tester: jag har inte testat alls med äl-tester. Diskuterade med min läkare om saken. Eftersom jag har pco får jag utslag hela tiden och det var inte säkert att äl skulle ge en starkare stegring. Dessutom är jag ordförande i anonyma testknarkare så jag blir bara knäpp om jag testar en massa. Även om jag just nu skulle tycka att det var skönt om någon kollade med vul varje dag så att det faktiskt går att se om ägget släppt eller ej. Men men, bara is i magen. Hehe

Intressant att du inte har någon LH-stregring alls. Jag har en skyhög LH/FSH-kvot i vanliga fall (eller iaf för några månader sedan) så det är inte så konstigt att jag får utslag på äl-tester. Om det inte tar sig denna gång (tror inte på't riktigt) kanske det kan vara värt att testa om äl-testerna blir negativa eller om de blir starkare i samband med ÄL. 

Håller med om att det är mycket känslor, både upp och ned. Men jag vet inte, tycker nog att jag är coolare i det hela än vad jag trodde att jag skulle vara. Mest bara sur på att vänta typ en vecka till BIM. Inte för att jag egentligen tycker att tiden ska gå fort, för jag har så sjuuuukt mycket i skolan just nu, men gah, jag orkar inte vänta mer. Vill bara få svart på vitt hur det gått. Trodde det skulle vara uppåtkänslor, men näe. Är mest en dag i taget på nått vänster. Mannen däremot är mer fnissig. Konstigt, eftersom det brukar vara omvända roller. Han är alltid lugnet själv och jag rätt hysterisk.

Tack! Håller tummarna för dig med och att det faktiskt fungerar på första försöket. 

Woho! Grattis!

Jag har hört lite, det är det nya pergo, eller vad man nu säger. Det är egentligen ett läkemedel som används vid bröstcancer MEN man har sett att om man tar en låg dos i början av menscykeln påverkar det på nått vänster ägglossningen. Har inte helt klart för mig hur det fungerar. Fördelen, framför pergo, är att det inte alls har samma risk för överstimulering och att det mognar fler ägg. DVs lägre risk för tvillingar osv.
Dessutom, finns det några studier som visar att det är mer effektivt för kvinnor med högre BMI. Men det finns inga stora översiktsstudier av det än (vad jag vet).

Allvarligt,  de här dagarna innan BIM, det är tortyr!!! BIM-3 idag, negativt test, trött som en gnu men annars inte tillstymmelse till symptom. Så jag är skeptisk, jag tror att det kommer bli den där härliga: ingen mens, inget plus! Intalar mig själv som sagt att det inte tagit sig, även om en del av mig fortfarande lever på hoppet. Det kan ha tagit sig. Det kan fortfarande bli positivt.....

Om det mot all förmodan tagit sig nu så tänker vi nog berätta till jul, i alla fall för våra familjer. Vi har en rätt lång resa bakom oss (som du vet) och det där stödet kan vi nog behöva. Tror inte det spelar någon större roll om vi väntar till v13 eller inte. Vi hinner med att träffa bådas familjer under jul, så ja, det känns som ett ypperligt tillfälle.

Jag har en miljon idéer, allt från tokiga tröjor, pussel, rebusar till paket med ul:bilder. Men vi får se. I mannens familj har det varit lite av en grej de senaste, eh, öh, tre åren att vid julmiddagen ställa sig upp och säga: det är roligt att vi är så många här idag, men nästa år kommer vi, om allt går som det ska, vara en till..... (hans syskon ynglar verkligen av sig....). Har en känsla av att mannens yngsta syster är gravid igen och att hon i så fall kommer sno den repliken. Så, ja, eh, vi får hitta på nått roligare.

Gött! Heja heja heja! Ring gyn säger jag. Det låter som att kroppen är knäpp.