I tankar om adoption.
Jag blev gravid på tredje IVF försöket. Vart annat/vart tredje par lär ju få barn genom IVF. Sedan kan det ta olika långt tid. Känner igen känslan, här hade jag försökt bli gravid i flera år och sprungit på otaliga undersökningar, sedan dyker det helt plötsligt upp vänner som sprungit om oss och haft väldigt lätt att bli gravida. Det är väldigt lätt att bli bitter eller känna bitterhet.
Känner ett par som trots 4 försök inte lyckades med IVF, de adopterade. Sedan blir jag gravid och får ett eget barn vid 41,5 års ålder. Undras hur de kände innerst inne.